Hur handskas med oron??

Om jag känner mig orolig, som under graviditeten t.ex., så brukar jag tänka att är det ingenting jag kan påverka eller ändra utgången av så är min oro totalt lönlös. Kan jag ändra utgången av det så behöver jag inte heller oroa mig! Så hur som helst är oron bara onödig. Det var Dalai Lama som yttrade liknande ord, och jag tycker det är något att leva efter. Det som har hänt har hänt. Skulle man råkat få i sig något farligt så är det så - du kan inte ändra på det. Är barnet skadat så är det - du kan inte ändra på det... det enda man kan göra är att leva i nuet och se till att man inte gör något som skadar NU. Kram på dig och hoppas det var till någon hjälp :)

Tack LindaMaria!Du kommer alltid med kloka svar;)Hade önskat att jag var lika klok i tänkande med:)Men jag är så fruktansvärt rädd att det skall vara något fel:(men så klart vet jag att det inte finns någon garanti för någon att få ett friskt barn.Men det är mer som jag lider av tvångstankar att jag kanske haft någon infektion eller ätit något fel som gör det jobbigt för mig,letar typ symtom hela tiden eller tänket att visst hade jag huvudvärk eller klåda ja vad det nu kan vara.Känns som en slag hypokondri jag lider av under en graviditet,eller?kram