hjälllllp

Det enda som jag kan tänka mig ligger bakom det hela är hormonerna som spökar. De kan verkligen spela en massa spratt. Men känner du dig deppig så kan du ju prata med din BM om det, det ska finnas en terapeut kopplad direkt till dem som du ska kunna prata med om du känner att det är nödvändigt.

Usch jag kanner samma sak! Har oxa en harlig man,och en underbar snall dotter. Men det kanns som ngt fattas....

Jag har haft samma känslor under min graviditet. Pratade med min BM, fick komma till en psykolog som jobbar på MVC, och hon satte ett namn på det hela - graviditetsdepression! Nu när jag är i slutet av min graviditet (38+5) har jag börjat känna mig gladare... Min psykolog har inte kunnat ta bort de jobbiga känslorna jag haft, men däremot så kan det vara otroligt skönt att få prata av sig med någon utomstående. Jag har pratat med min sambo - men jag tror att det blir jobbigt för honom också att höra så mycket negativt... Och jag vill inte att han ska bli ledsen. Man får ju dåligt samvete eftersom man tyckr att man "borde" vara gladare och man "borde" sväva fram på rosa moln... Men prova att gå och prata med någon - det kan kännas ganska befriande!

tack så mycket för alla era svar jag tror jag gör så att jag berätar det för min barnmorska och hopps på det blir bätre tack tack önksar er lyckan