Gift men ändå så ensam...

Jag och min man har varit gifta i ett år och pratat om barn ganska länge. Det har mest varit på hans initiaitv då jag alltid varit noga med att "allt" ska stämma.. Fast jobb, nybyggt hus, gift osv.. Nu har vi gjort allt det där och vi känner oss verkligen redo, (min man har en son på 5 år sedan tidigare) men nu känns det som att jag står ensam i det här.. Alltså, jag vet att han VILL ha barn med mig, men han VISAR det inte. Det är alltid jag som för ämnet på tal och vi bestämde i vintras att jag skulle sluta med mina p-piller i mars/april, men eftersom han inte nämde det en enda gång efter det så fortsatte jag äta dem och slutade inte förrän alldeles nyss (har haft mens en gång sen jag lade av), när han så äntligen förde ämnet på tal igen i juni.. Eftersom jag ätit p-piller i många år så känns det nästan som att jag inte känner min kropp riktigt utan dem.. Jag vet inte hur lång mens-cykel jag har osv. Maken min, verkar inte tycka att det är nån big deal, men för mig är det ju faktiskt det.. Trodde inte att humöret skulle bli påverkat av att jag slutade äta pillren, men nu är jag mest lipfärdig hela tiden.. Kanske beror på att jag så gärna vill!?

Är det någon mer som varit med om nåt liknande? Känns som att det bara är min eventuella graviditet liksom..