annsoo

4 annsoo

2725 visningar

Vi får kanske inte behålla honom :( vecka 19

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kanske inte får behålla det underbara lilla livet som växer i mig. Var på ultraljudet förra veckan där de upptäckte att allt inte var som det skulle med hjärnan, de tror bråck på ryggmärgen. Det är bara det att de inte hittar det! Men det är tecken i hjärnan som tyder på det, bla liten vattenskalle, skallens form och att lillhjärnan ser annorlunda ut. Någon form av funktionshinder är det, men vi vet inte riktigt VAD än.

Vi har fått träffa läkare och specialister. Ska nu få gå på röntgen nästa vecka och har även fått tagit fostervattenprov, ej fått svar än. När vi får alla svaren måste vi göra det fruktansvärda valet - behålla eller inte? Fy fan.

Det har börjat sparka som bara den också, känner rörelser jätteofta - underbart! Det gör mig så ledsen, hur ska jag kunna göra ett sådant vidrigt val?! Det gäller att tänka bort sig själv, vilket liv får han om han föds? Jag har fäst mig så otroligt mycket vid honom nu. Det här är helt klart det värsta som har hänt mig. Det känns som att jag drunknar och ingen räddar mig. Man tror inte att det är sant, aldrig kan man vara lugn.

Finns det någon som varit med om liknande som kan lugna mig?

10 Svar (äldsta svaret först)
  • Åh gud jag  vet verkligen inte vad jag ska säga :( Förstår verkligen hur hjärtekrossande det måste vara, och jobbigt att behöva tänka vuxet och långt fram nu när man bara känner dom söta puffarna och allt liv i en så är det nog svårt att se ett problem i det lilla liv.. Vet en tjej som gjorde abort i ungefär lite över v20 för barnet va sjukt på ngt sätt.. Och det gjorde hon ju för barnets skull så men jag klandrar ingen men kan förstå hur jobbigt ni har det nu <3 MÅNGA varma kramar och tankar till er!

  • Vet inte vad jag ska skriva. Kan inte alls sätta mig in hur ni måste känna och vilket svårt val ni står inför. Lyssna till ditt hjärta, våga uttala det svåra och var inte rädd för att be om hjälp. Tänker på dig/er och sänder en styrkekram. 

  • 3

    MinBaby

    5 MinBaby

    usch vad hemskt! vet inte vad jag skall säga :( men de måste nog verkligen vara de värsta man kan gå igenom!!! man är ju alltid nästan nervös inför ul men man tror aldrig ändå att det verkligen kan vara så att fostret har någo fel :( beklagar verkligen!! de ni gör är RÄTT. många styrkekramar till er!

  • 4

    PaulineK

    5 PaulineK

    Usch, blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg. Har ej varit med om något liknande och hoppas innerligt att jag aldrig kommer behöva gå igenom ett sånt enormt svårt beslut. Vill inte ens tänka tanken på att man själv skulle kunna vara i den situationen. Vet inte om det direkt finns något jag kan skriva som underlättar mer än att man får tänka på barnets bästa och även vad som känns rätt för er. Kan verkligen tänka mig hur otroligt svårt det är för dig/er just nu så skickar en stoor styrkekram till dig!

  • Förstår dig fullt ut det är det värsta som kan händ själv så fick jag föda min son i v 19 då han ej hade njurar o hjärtat va förstort detta hände i mars förra året men jag är glad att dem såg det då . Valet är svårt det är bättre man bara har ett alternativ då. Många stöttar dig här inne det kan jag lova men ingen kan trösta dig när det gäller ens barn . Önska det fanns ngt man kunde göra ingen ska behöva gå igenom ngt sådant. Massa kramar.
  • shit. beklagar så otroligt mycket :( det som inte får hænda har hænt er.. min pappas bror føddes med vattenskalle, han øverlevde tyvær inte, kommer dock inte ihåg hur gammal han var. Førstår att det ær det værsta som hænt dig. Hur ska man kunna ta det beslutet?? Hur ni æn gør ær jag ær det ok, och inte egoistiskt<3 ønskar er all lycka till, och tusen styrkekramar <3
  • VET INTE VAD MAN SKA Säga all styrke kramar till dig ett svårt val e  det men hör på ditt hjärta hoppas du klarar av deta önskar dig bara lycka till

  • Usch... Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det är. Fyy... Det gör ont att läsa. Hoppas ni kommer fram till nåt som känns bra. Massa massa kramar!!
  • 9

    Migos

    3 Migos

    Min dotter föddes med vattenskalle, men det syntes inte på vårt UL som endast då gjordes i v 12. Hon har inte ryggmärgsbråck utan cystor som täpper till de övre hålrummen, därav att inget ryggmärgsbråck syntes. När förlossningen startade visste ingen att det var fel på henne, jag hade dock mina aningar. Mest bara en känsla.

    Efteråt önskade jag många gånger att man hade gjort ett till UL i v 18 som brukligt, men jag har funderat så många ggr på vad som hade hänt om vi då sett felet och hur vi hade valt. Jag vet faktiskt inte.

    Fast det jag önskar mest var att alla hade vetat om det tidigare, så förlossningen var förberedd och att man hade beslutat om snitt innan. Att hon hade tagits ut tidigare innan hon fick så mycket mer skador.

    Idag är hon världens goaste tjej, 9 år men mentalt som en 4 åring. Språket ligger mycket efter och hon är klassad som gravt utvecklingsstörd. Men det spelar ingen roll, det finns ingen som jag träffat med lika stor livslust eller glädje med livet som hon. Hon är en solstråle som smittar. De dagar hon mår dåligt, då kan jag tänka att fy f*n så hon har det, att behöva lida så, och önska att hon slapp det. Men i hennes värld är detta det normala, och mår hon bra ja då är det en bonus och allt är möjligt!!!

    Det är så svårt att i förhand veta hur en skada verkligen kommer ge uttryck för just en specifik individ. Spektrat är så stort och ingen kan ge ett exakt svar. Så även om svaret kommer så kanske du inte känner att du vet mer ändå. Du gör det bästa, oavsett vad du väljer så länge du väljer det ditt hjärta säger dig!!! 

  • 10

    annsoo

    4 annsoo

    Jag önskar att man inte behövde välja, men det är som ni säger det VI beslutar är det rätta. Det är frustrerande bara, allt annat kroppsligt verkar vara precis som det ska. Livlig och har växt precis som han ska. Kan inte heller låta bli att tänka, är det mitt fel? Jag vill så gärna att han stannar hos oss.

    Tankarna bara snurrar och dagarna går så otroligt sakta. Man vill bara vakna ur denna hemska mardröm. Vill ha alla svaren så att man på något vis kan gå vidare. Jag har en liten gnutta hopp kvar, jag måste ha det för att orka gå morgonen.

    Tack ni som delat med er av era historier, och tack alla ni fina tjejer för stöttningen.