Varnar för lång text men snälla läs...
Jag är så besviken just nu, vet inte hur jag ska börja och hur jag ska formulera mig. Vi börjar såhär, min sambo har nu i lite mer än en veckas tid varit uppe hela nätter, varför? jag vet inte men hans spel är tydligen mycket viktigt. Viktigare än vårat samliv och att sova i VÅRAN säng. Istället har han sovit i soffan och det är därför det här som jag snart kommer till hände!
Våran dotter (snart 3 månader) har varit väldigt kinkig när det kommer till att sova själv. Har sovit kanske 10 minuter, vaknat och skrikit. Vi har då tagit upp henne och sövt om henne, lagt ner henne i sängen och hon har sovit 10 minuter, vaknat och skrikit. Vi har då försökt att söva henne i sängen, men efter 2 timmar med bara skrik och gråt ger man upp och tar upp henne och då slocknar hon direkt. Man lägger ner henne i sängen när man är tvärsäker på att hon sover djupt, efter 10 minuter har allt börjat om och så höll vi på dom första veckorna efter att vi kommit hem från bb. Ska jag säga att vi gav upp? Det gjorde vi och började istället samsova.
Hon har rullat ganska mycket i sömnen från start och nu har det blivit EXTREMT så inatt vaknade jag av en duns och sedan ett enormt skrik. I min halvmedvetenhet konstaterar jag att sambon inte ligger bredvid och inte heller min dotter. En iskall hand griper tag i hjärtat och jag handlar med rekordfart när jag inser att hon numera ligger på golvet och gråter.
Ska jag även säga att jag var arg på min sambo? Det var jag.
Om han inte hade suttit med sitt jävla spel halva nätterna och somnat i soffan varje jävla gång hade inte detta behövt hända. Jag hade inte behövt vakna och hitta min dotter på golvet. Jag hade inte behövt känna mig som en usel mamma....
Han har alltid legat där när vi gått och lagt oss, VARJE KVÄLL, tills jag somnat för då går han upp igen och sätter sig vid datorn trots att jag sagt åt honom och trots att han vet hur mycket hon rullar.
Han har frågat några gånger om han får vara uppe om natten och det är inga problem eftersom jag alltid lägger som ett babynest runt henne då men nu är det så att han brukar ligga i sängen och verkligen LOVA att han också ska sova.
Tänk om vi hade försökt mer med att få henne sova i sin säng? Tänk om han hade kunnat fatta att han är pappa och inte kan sitta uppe halva nätterna och spela? Tänk om, tänk om, tänk om...
Har jag rätt att vara arg? Det tycker inte han...skulle behöva någon form av stöd eller råd. Borde jag känna mig som en usel mamma, trots att det egentligen inte var mitt fel? Eller var det det?
råkade göra något så texten fick blå bakgrund? Aja hoppas det går bra ändå
Jag känner igen mig så mycket i din text då min sambo också spelar VÄLDIGT VÄLDIGT mycket och ofta nätter då han sover på dagen.
Jag tycker att du har rätt att vara arg men av den anledning att han satt sitt spelande framför erat barn som uppenbarligen inte ligger säkert med bara en av er på en sida.
Han har alltså satt hennes liv i fara genom att gå upp i smyg utan att lägga något slags skydd för att hon inte ska rulla.
Otroligt egoistiskt och jävligt dumt gjort, vad som händer med våra män när dom kommer in i dessa spel vet jag inte, delar av deras hjärna ramlar av, dom viktiga som moral och uppenbarhet!
Tycker absolut inte att det är ditt fel då de är han som lovat något som ska göra det säkrare för ERAT barn, de är inte bara DITT barn så som han får det att framstå, båda har ett ansvar och han har kastat sitt i sjön för spelandet...
Riktigt tråkigt.
(hoppas verkligen inte detta kommer hända mig när våran lilla tjej snart kommer)
Kram på dig
Du är ingen usel mamma för att din lilla dotter råkat ramla ur sägen!!!!!!!! Det var en olycka! Du har rätt att vara arg på din sambo även om han inte tycker det. Olyckan var ingens fel, men i stunden känner man sig som världens sämsta människa. Jag har råkat hälla varmt tevatten på min bonusson en gång.......
En reflektion bara. Kan den rullande bebisen ha med att göra att din sambo hamnar framför datorn eller i soffan istället? Eller spelade ha dataspel på nättena innan han blev pappa också?
etthundranio: Tack, jag har inget bättre svar än tack och jag tackar dig hemskt mycket! Kram
Uullllee Han spelade INTE på nätterna utan har börjat nu dom senaste 2 veckorna...
du är absolut ingen dålig mamma! Han är däremot en dålig pappa/partner/sambo!
Om han nu ändå vill vara uppe på nätterna kan han ju ta tag i att lära bebisen att sova i sin säng.
Min karl spelar oxå otroligt mkt, känner mig åtsidosatt ganska ofta, spec om jag tex behöver laga mat, så tycker jag att han kan ta hand om sin son som då oftast är trött vid den tiden och går å hänger mig i hasorna, skitgnällig å jobbig, men nä. Han sitter å spelar sitt tönt-spel å tycker att "han har ju jobbat hela dan". Men det är väl inget jobb att umgås med din son?! Jag har försökt roa honom å hålla honom glad hela dan, jag behöver en paus och vi behöver ju för fan mat på bordet.
Men han spelar iaf inte på nätterna (än)
Vet hur det känns att ha en bebis som ramlar ur sängen. För mig hände det på dagen då jag satt och vek tvätt i sängen och dotter låg och sov (trodde jag), men hon hade tydligen vaknat och snurrade hur snabbt som helst ner på golvet. Jag såg henne precis då hon for över kanten men missade henne med en millimeter typ.. :/ Som tur var har vi en låg säng och hon verkade inte ha gjort sig illa. Tror det händer för många, vet flera där olyckan har varit framme, speciellt om man sover på natten, är ju då svårt att känna då de rör på sig. Bulla upp med din sambos täcke om han ändå inte sover med dig, det är mitt tips.
Tycker verkligen inte att du är en usel mamma. Du har all rätt att vara arg!
Precis som många skriver här är det din sambos ansvar att se till att lillan ligger säkert när han går upp ur sängen. Du kan ju omöjligt säkra din dotters sömn när du själv sover. Men din sambo som var vaken och kry för att spela glömde tydligen detta. Det var en olyckshändelse som sagt och precis som du sa är du van vid att han ligger bredvid er i sängen. Däremot tycker jag att du skall prata med din sambo om hans spelande på nätterna, och om detta är något som han fortsätter göra. För om så är fallet, måste ni ju hitta en annan lösning till lillan. Han måste kunna stå för sitt beteende, för ur dessa kommer resultat och konsekvenser!
Styrkekram
Jag kan ju uppdatera som så att igår ställde jag ett ultimatum, han fick välja att antingen sova med oss eller spela. Han valde spelet och har flyttat ut sina sängkläder till soffan, jag sover numera själv i sängen och lillan sover i sin säng. Kan säga att jag haft en helvetes natt med en unge som skrikit och skrikit och en sambo som har sovit och sovit.
Tack för era åsikter!
men fy fan vad lågt att göra så! Jag hade nog flyttat ut spjälsängen bredvid soffan då så får han ta lite skrikiga nätter så du får sova!
Han måste ju fan ta och växa upp
Pygmepuff: hahhaah ställ ut spjälsängen vid soffan hade jag också gjort hahah!!
Mia95; Verkar som att din sambo mår dåligt, kanske till och med känner sig som en usel pappa pga många anledningar och dränker sig i spelet som många andra gör, var glad att han inte spelar spel som KOSTAR pengar åtminstonde. Jag hade ställt ultimatumet vill du leva med OSS eller INTE, visa honom att du klarar dig utan honom, visa att ni faktiskt va 2 om bebisen och att han bär minst lika mycke ansvar som dig. Ett trick som jag kört med redan när plutt låg i magen är att jag sagt till mannen varje gång han gjort något dåligt eller sagt något dåligt att jag skriver ner allt i en kalender och så ska min dotter få läsa allt när hon blir äldre och förstår.. t.ex när han blev smått smått besviken över att det inte var en pojke.. Jag behöver bara säga nähe okej då skriver jag i kalendern, 2månader bara o du vägrar redan saker, titta ordentligt på henne o njut för du kan inte spola tillbaka sen och då gör han allt på studs, jag gör likadant med hennes morbror hahah :D jag hinner inte skriva varje gång i kalendern men dom har båda sett att den finns. Överdramatisera om du e tvungen för din dotters skull om inte för din, Lycka till och stå på dig för d har du all rätt till!!!
Förresten; största felet verkar vara att du väntar till att hon somnar och sen lägger henne i spjälsängen, du ska lägga henne där precis innan hon somnar, nu vet jag inte om de redan e för sent för dig men det tror jag inte. Vänta till du ser henne fladdra med ögonen lägg henne där, och håll på så tills hon stannar i sängen utan att börja gråta. Väldigt viktigt med att hon inte hinner somna innan.. när hon sen redan e van vid att sova i sin säng så går det bra att flytta dit henne om hon somnar annanstans. Försök också att låta henne sova där endast på natten och en gång på eftermiddagen, bara för att d ska bli lättare o skilja på natt/dag. STORT lycka till :D
sihana1985: joo kanske men han vill inte prata med mig, jag har försökt prata med honom men han vägrar och på sätt och vis kostar det oss pengar, indirekt. Spelet gör att han inte ägnar NÅGOT åt att varken ta tag i sitt cv eller söka ett jobb. Sedan han blev arbetslös i aug har han sökt ETT jobb men det har sökts personal på TRE ställen plus detta där han sökte på. Han struntar dessutom fullständigt i att plugga till sitt körkort. Han fick allting betalt av sina föräldrar MEN då var han tvungen att ligga i och hade ungefär ett år på sig. Det där året har snart gått och han är inte ens halvvägs för han bryr sig inte och när året är slut får han betala själv. Eller rättare sagt JAG om inte han har ett jobb.
Och att påpeka vad han gör fel, eller sådär funkar inte. Jag har försökt men om jag gör minsta antydan till att det han gör inte funkar eftersom jag känner min dotter mest och oftast vet vad hon vill ha blir han skitförbannad och står och gapar om att han ska minsann börja rätta alla mina fel och lägger ner henne får att gå därifrån. Resten av dagen påpekar han allting han tycker både ÄR fel med mig och som jag GÖR fel. Det är det mestadels av våra gräl handlar om här hemma, att han inte spenderar tillräckligt med tid med sin dotter för att lära känna henne och få veta vad hon vill, att han inte lägger tid på jobb och körkort, och att jag brukar påpeka när han sitter vid datorn att barn är inte gratis och vi kan inte leva på föräldrapenning. Drar jag upp något av ovanstående tar det hus i helvete..
Dessutom har jag försökt ALLT med läggningen...jag har försökt söva henne både i sängen och utanför men när man har lagt ner henne i sängen både vaken och sovande har hon börjat illskrika! Verkligen skrika och kan skrika tills hon får komma upp igen även om det är 10 minuter eller 3 timmar. Hon tröttnar inte och hon somnar inte även om man så står halvt i spjälsängen och har huvud mot huvud så skriker hon tills hon får komma upp i famnen och DÅ somnar hon. Har varit så sen bb tyvärr men nu sover hon iaf i sängen. Jag har hittat ett sätt som passar men det är bara jag som duger, min sambo vill hon inte bli nattad av, då skriker hon tills jag kommer. Hon får sin närhet av sin mjukiskanin, den brukar hon ligga och hålla om och då sover hon! :)
Ojsan, då har det tydligen inte bara med papparollen att göra utan d e hela hans självkänsla/självförtroende det handlar om, att han inte lyckas skaffa sig ett jobb så han e tvungen att leva på dig och ännu inte skaffat körkortet påverkar honom också mycke Han verkar ha gett upp och vill inte handskas med problemen han har eftersom det kommit till en gräns för honom som han inte pallar. Tyvärr verkar du vara den enda som kan hjälpa honom ur det samtidigt som jag förstår att det är svårt nu när du har allt på dina axlar.. försök att mer o mer skapa pappa/dotter tid.. om man bara låter det passera för att slippa det svåra blir det problem längre fram.. och svårare för dig också, jag tror att du vill kunna komma ifrån när det behövs och att din dotter då känner sig trygg hos din sambo. Han behöver mer stöd än skäll, i detta fallet kanske han borde behövas mer istället så att han känner att oj men jag behövs, så att han känner sig viktig.. finns det inte saker som måste fixas i hemmet, något som e sönder? be honom göra det och säg oooh tack för du finns eller något.. han behöver positivitet för att få VILJAN att ta sig själv i kragen.. försök olika saker, testa i några dagar att vara positiv o glad, säg aah älskling oroa dig inte allt kommer att bli bra med tiden, allt löser sig, vi fixar de, kolla så fint barn vi skapat, så länge d e bra mellan oss fixar vi resten tillsammans, du kanske inte skaffar jobb för att jag tjatar o tjatar jag vet att jag kan va riktigt tjatig men bry dig inte d e bara när jag mår dåligt jag vet att du gör ditt bästa, jag vet att du vill att vi ska ha d bra osv osv.. så gör jag med mannen o det ger honom ännu mer vilja att anstränga sig för att leva upp till mina ord som glädjer honom.. fortsätt försöka, d e värt d.
när d kommer till läggningen, måste vara jobbigt att vara den enda som kan natta henne, kanske känns skönt att du löser d själv alla gånger just nu men tro mig du kommer inte orka för evigt haha prova att lägga linnet/bh:n som du haft under dagen bredvid flickans huvud så att hon känner din doft men sluta med det så fort hon börjat kunna somna utan dig där.. och jag repeterar, vem som än ska lägga henne, lägg henne i sängen INNAN hon somnat, ögonen ska vara halvöppna.. du e en stark människa märker jag, lyycka till :D
Och förresten, prova med att börja påpeka allt han gör braa och sluta påpeka allt fel han gör och när han gör fel med dottern så försök säga de på mildare sätt så att han inte förstår att du vill tillrättavisa honom utan att du vill hjälpa honom, såna e killar hahah dom tycker inte om att vi tjejer ska ha rätt, ibland får man t.o.m ta över på snällt sätt utan att prata för att dom ska förstå vad som e rätt och detta utan att dom ska fatta att det var meningen att man ville visa d rätta bara haha :D
Sihana1985: tusen tack för dina svar, jag har nu sedan du skrev försökt ändra mig, låtit dom spendera tid med varandra, gett honom positiva kommentarer osv, men det verkar inte hjälpa ännu. Han är ganska misstänksam mot mig när jag är så glad, han har påpekat att jag verkat gladare och så och han verkar misstänka att det är något helt annat som ligger bakom det och frågat mig flera gånger om det är något jag döljer, träffar någon annan eller så. Vet inte vad jag ska göra riktigt, han bara sluter sig mer för varje dag som går och våra konversationer är minst sagt fåstaviga. Ibland försöker jag vara positiv men när han bara anklagar mig för att ha nåt fuffens för mig blir jag ledsen och det slutar med att vi börjar bråka eller att jag tar min dotter och går ut. Jag tror inte han har insett att jag försöker hjälpa honom, jag har pushat honom när det gäller jobbet, sagt att han nog kommer få jobbet eftersom han är bra på det han gör, att det inte gör något om han inte får det eftersom det kommer fler chanser men jag är glad att han försöker, att jag tycker det är jättesnällt av honom när han tar henne en timme så jag får duscha och äta ifred eller sova en timme extra. Men han verkar inte precis njuta av detta eftersom han alltid är skitsur efter denna timmen och att Novalie skriker så fort hon kommer till honom gör det inte bättre. Han hade henne i en timme idag, hon låg och skrek hela tiden, han försökte ALLT men när inget funka blev han arg och då skrek hon ännu mer och sen gav han henne till mig och då blev hon genast glad igen och jollrade och skrattade...jag förstår att det måste göra ont i hans pappahjärta och se det men jag vet inte hur jag ska göra? Det enda jag kan göra är att låta dom få mer tid för varandra men när han inte vill så är det svårt :(
Läggningen funkar numera förresten, kan lägga ner henne vaken i sängen och hon somnar utan skrik och utan gnäll, kan ligga och jollra och prata med sina gpsedjur en stund och ibland kollar hon på mig och börjar halvgnälla, sparka av sig täcket och spotta ut nappen då stoppar jag bara om henne igen, sätter tillbaka nappen och säger godnatt ännu en gång, efter en stund somnar hon :)
Skönt att det funkar med din dotters läggning :D när den biten funkar så blir d en stor lättnad för en och allt känns plötsligt lättare också.
När det gäller din kille.. han verkar ha fått så dåligt självförtroende så han inte fixar att ta emot beröm, han verkar inte tro på sig själv, och det här med er dotter ger honom nog ännu mer dåligt självförtroende, jag tror att han känner sig osäker med henne och att er dotter känner av det, har du berättat det för honom? ibland försöker vissa så mycke så det istället blir fel. Har du förklarat för honom att när en tjej blir gravid så är hela graviditeten + tiden efter förlossningen som en enda mensperiod gånger 10 kan man säga.. våra hormoner krigar och vi kan verkligen från ena sekunden till den andra förändras 360grader, det viktiga när ni bråkar är att du ganska snabbt efter säger förlåt jag kanske överdrev vet inte vad som hände osv så han fattar att d e hormonerna. Det kanske är det som fått er att komma på kant med varandra.. så var det ett tag med mig o min man, har tom bett honom ta sitt pick o pack o dra o han har varit nära att göra det tills jag en dag tog ett alvarligt snack med honom och förklarade d här med hormonerna men sa också till honom att man ibland kunde tro att det var han som var den gravida eftersom han också brusade upp som han gjorde men det var ju mest pga mina onödiga påhopp o ja typ allt jag blev sur över va onödigt egentligen så efter d alvarliga snacket så kunde bråken komma igen men då har jag inom 5minuter bett om ursäkt o skrattat åt mig själv framför honom o sagt; jag vet ärligt talat inte vad som hände hahah förlåt, bry dig inte, jag vet att d inte e hela världen att du glömde köpa cola luugn :D tex. att göra bråken till något roligt e ngt vi båda blev bra på efter d alvarliga snacket. Tyvärr tror vi tjejer att killar kan läsa våra tankar ibland och glömmer att dom har helt annan tankesätt därför är d bra att förklara för dom, d e precis som att dom då får d svart på vitt och då blir d en Jaha känsla för dom.. funkar inte detta heller så vet jag inte, då måste han tappat livsgnistan helt o hållet, res bort, bra för alla att komma ifrån verkligheten nån gång. STORT lycka till och skriv gärna om några veckor hur det gått om du kommer ihåg o om du orkar.. tycker inte om när andra inte har d bra så se till o fixa d hahah :