Vad i helvete är mitt problem?
Okej, för att göra en lång historia kort.
Jag har alltid haft problem med hastiga humörsvängningar och har en rad psykiska diagnoser i ryggsäcken. De senaste 2 åren har jag dock mått oerhört bra om man jämför med innan MEN min ilska vill inte försvinna. Tråkigt nog är det nästan alltid sambon som råkar ut för de här irritationsstunderna och oftast utan anledning. Kan ge ett exempel på hur en vanlig dag kan se ut:
Sambon åker iväg tidigt på morgonen innan jag och lillan går upp. Morgonen börjar bra, känner mig på helt okej humör. Lillan är på bra humör. Sen ringer C (sambon) och kollar läget och utan att jag vill blir jag automatiskt irriterad. Lägger på och är på bra humör igen. Dagen fortsätter, det goda humöret håller i sig. C kommer hem vid 5 och poff så är jag plötsligt irriterad igen och snäser. Så här är det ofta och jag blir så ledsen. Jag hatar verkligen de här oförutsägbara irritationsattackerna. Sen blir jag arg just på grund av det faktum att jag blir arg. Och stackars sambon bara ursäktar sig fastän han inte har anledning till det ooch då blir jag ännu mer irriterad! Åh suck på mig.
Det jag undrar är om jag är ensam om det här eller om det finns någon som har det likadant? Finns det nåt effektivt man kan göra åt det för jag orkar inte ha det så här. Många gånger känns det som att jag skulle vara en gladare mamma som ensamstående och det suger att känna så då jag verkligen älskar C och vill leva med honom. :/
Ledsen för långt inlägg och tack på förhand.
-
Jag har också ett humör som en berg- och dalbana och har alltid haft. Är tyvärr bara så jag är. Blir också lätt irriterad över ingenting och så klart är det min stackars sambo som får ta de smällarna :/ Har ingen förklaring el klokt råd men säg som det är. Att du inte vet varför du blir arg och att det inte är personligt mot honom och att du inte menar det. Min sambo har lärt sig, haha! Brukar säga att han vet att min surhet blåser över och han accepterar mina brister som de är :) Hoppas det känns lite bättre att veta att du iaf inte är ensam. Pm gärna om du vill prata mer om det :) kramar!
-
Jag blev så under min första grav.. men runt v 15 försvann det. Hade så 2 veckor denna grav också men det försvann för ett tag sen är idag i v 10. Det är säkert vanligt att vara så, har du provat terapi? För att få bort den spontana irritationen?
