lillfisa

3 lillfisa

1130 visningar

vad göra? vecka 30

Måste bara höra med andra där ute om ngn har typ samma problem som oss och vad ni gjort/tycker jag ska göra? Har en svärmor som jag tycker behandlar sina två barnbarn helt olika.Båda pojkar. Den äldsta sonsonen verkar helt klart vara favoriten...han får komma precis när han vill och hon sitter så gärna barnvakt! Skulle nästan tro att de umgås mer eller mindre dagligen. Förstår att det kanske blir lite annorlunda när det är dottern som fått barn än om sonen får det som då blir fallet med mitt barn. Honom träffar hon knappt...vi har frågat massor av ggr om hon kan/vill passa honom men för det mesta är svaret nej. Kan räkna på handens fem fingrar när vi totalt haft barnvakt till vår son...han är tre år.Häromdagen frågade vi igen eftersom hon nu har semester om hon kanske kunde tänka sig hjälpa till då jag är ordinerad vila men hon bara skrattar lite lätt och säger "ja vi får se på det" och i nästa andetag sitta och prata om när andra barnbarnet var där senast vad roligt de hade och vad mycket han åt. När vi pratar om något vår son gjort så brukar vi aldrig få berätta färdigt historien innan hon MÅSTE berätta ngt som andra barnbarnet gjort. Jag känner jag blir mer och mer irriterad över situationen och jag har sagt till sambon(som också ser särskiljningen) att snart orkar jag inte hålla tyst längre. Vi har inte jättebra kontakt och hon är en svår människa att prata med för hon blir förnärmad över minsta lilla men jag blir så arg!! Vi har åtskilliga ggr sagt till henne att vi har bara henne att fråga då min mamma är sjuk men det verkar alltid viktigare att umgås med andra barnbarnet.

5 Svar (äldsta svaret först)
  • å, vad jobbigt!

    Jag vet verkligen inte vad du ska göra... Men jag tycker att ni (helst din sambo) ska berätta för henne hur ni upplever det och inte bara prata om barnavkt, utan säg att "jag vill verkligen att min son ska få lära känna sin farmor och att ni ska ha en bra reation. Vill du träffa honom lite oftare? Det behövr inte vara långa stunder". Till att börja med. Sen kan det ju bli längre, men låt henne inte tro att ni bra vill ha henn som barnvakt, utan låt henn förstå att relationen äär viktig,

    Å, jag tycker att de låter kätte tråkigt. Det ka ni ju också säga. "Det känns så tråkigt att vår son inte har så bra relation md dig som v skull önska".

    Berätt för henne vidett annt tillfälle att NI UPPLEVER att hon favoriserar det andra barnbarnet och fråga om det stämmer.

    Lycka till! 

  • 2

    lillfisa

    3 lillfisa

    Ja det är jättetråkigt...har sagt till sambon att det är han som får prata med henne. Frågan är om det kommer att hända. Det är aldrig långa stunderna hon velat träffa honom utan det är oftast en promenad i vagnen och sedan ringer hon och säger vi får hämta honom igen. Försöker att åka dit så inte vår son ska bli en en främling för henne och bjuder även hem henne och säger att sonen vill träffas. Men det verkar liksom aldrig finnas ngn vilja att träffas mer än de redan gör. Hon har sagt de få ggr de varit själva att det gått så bra och allt men sedan dröjer det månader innan hon vill "ha" honom nästa ggn. Har suttit bredvid flera ggr när andra barnbarnet/dottern ringt och velat komma och det är liksom alltid så glatt ja!!! men när vi ringer så är det alltid vi får se/nej eller hur länge då?! Man blir så ledsen för det kommer komma en tid när vår son kommer märka av det hela.

  • 3

    stinaa

    2 stinaa

    Jag lever i samma problematik med mitt barn fast vär gäller det min egen mamma. Min lillebror fick barn någrs månader före mig och min mamma och pappa har hela tiden visat klart och tydligt att de bryr sig 10 gånger mer om hans barn än mina. OM hon köper något åt min son en leksal eller så så köper hon alltid antingen likadan eller nåt mer till hans barn. Däremellan köper hon kläder, leksaker, skor, allt man kan tänka sig till hans barn men aldrig till mina. Hon köper blöjor för att det skall finnas när hans barn kommer men aldrig några i en storlek som passar mina barn enbart till hans. Både hon och pappa har i 2 års tid fjäskat å grejat med hans barn så fruktansvärt mycket att min son har fullkomligt ratat mormor och morfar och han har tydligt visat dem att han hatat dem TILLS..... Vi åkt ner i sommar jag och sonen och har bott hos dem i omgångar lite då och då för att göra nåt annat på dagarna än att bara rulla tummarna. Då har min brora fru (som, också stör sig på att de gör så här) har gållt deras barn borta från mina föräldrar så min son fått vara med mormor å morfar utan att kusinerna varit där hela tiden. NU först börjar han gilma att åka till mormor å han accepterar dem. De köper fortfarande allt till hans barn men skillnaden är att de inte kan tokgulla med brorsans barn å skita i min son framför ögone på honom. Det jobbigaste har varit att NÄR de väl köpg tex nå kläder till min son så har de köpt värsta gjejrejerna. Egenltligen (tror jag) för att de köpt det till brorsans dotter och så har det varit för stort då har min son fått det. Tex strumpor med rosa muddar å barba skön på. Men jag haf gång på gång påpekat för dem att ju mer de håller på så ju mindre kommer de få träffa mina barn å mina barn kommer hata dem mer och mer vilket sonen visat tydligt. Så bättring har skett när de sett att så blir det.
  • 4

    lillfisa

    3 lillfisa

    Ja vi får avvakta och se. Det är meningen att lilleman ska vara hos farmor när vi behöver in till förlossningen därför jag börjar bli extra nipprig nu. Inte roligt att lämna sonen med någon han inte ens vill krama ibland för de träffas så sällan. Har sagt att det kanske är bra om de umgås lite mer nu när hon har tid och det börjar dra ihop sig men viljan finns som sagt inte. Är det att hon inte vågar så tycker man iaf att hon borde passa på att komma lite oftare när vi är hemma...men då åker hon oftast till andra barnbarnet. Hade struntat i det men när man oroar sig mer för om sonen får det bra hemma än om förlossningen så är det lite snett ställt! Men som sagt sambon får ta ett samtal med sin mamma så får vi höra vad som felas :(

  • 5

    stinaa

    2 stinaa

    Finns ingen annan i närheten som kan ta honom när det är das för förlossning?? Jag har lirkat å snirklat ibland för jag ara vägrat låta min mamma a honom just för att hon gjort som hon gör.. först NU börjar det funka å då får han åka till henne å han accepterar det mer själv med..