Jag har själv upplevt det du nu går igenom. min läkare kallade det för ofostrig graviditet, även förkortat MA. Detta är en vanlig form av missfall, om jag fattat det hela rätt.

Det som händer är att spermien dör i samband med befruktning el. kort därefter, men kroppen uppfattar ej detta utan tror att den är gravid percis som vanligt. Därför uppkommer graviditets tecken. eftersom fostersäcken fortsätter attt växa, sväller även magen upp, precis som i en vanlig graviditet.

Tillslut upptäcker oftast kroppen att något är fel och börjar då stöta ut fostersäcken, det är då själva missfallet påbörjas. oftast genom smärtor och blödningar.

Min blödning började i v 10+5... Man kan alltså gå väldigt länge utan att veta av det.

som i ditt fall upptäcktes det av en tillfällighet när du gjorde VUL, men skulle detta ej gjort hade du förmodligen förr eller senare fått en blödning som då skulle bli början på missfallet.

jag själv fick genomgå en skapning, men vet att det även går att ta tabletter.

Jag hoppas du förstår lite mer om vad som kan ha hänt och du får gärna höra av dig om det är något mer du undrar över.

Ta väl hand om dig <3

Hej! Läste just ditt inlägg. Jag var med om samma sak två gånger för tre år sedan.

Kroppen betedde sig som om e var gravid, men i v 10 första gången fick jag jätteont i magen. Åkte då in akut och fick göra VUL, där de bara snabbt sa att det var inget foster och missfall. Jag förstod ingenting. Kroppen löste ej detta själv utan jag fick boka tid för en skrapning. Ett halvår senare hände samma sak, då kollade jag VUL redan i v 6 och konstaerade att fostersäcken var tom. Ännu en skrapning.

Ett halvår efter det var jag gravid igen, och blev nästan arg när stickan visade positivit. Bokade tid för VUL i v 7, dock fanns där en liten klump med tickande hjärta denna gång!

Idag har jag en frisk dotter på 2 år. Graviditeten var helt normal och nu väntar jag mitt andra barn.

Till mig sa de att det kallades för en ofostrig gravididitet. Hade aldrig hört talas om det, men har förstått att det är väldigt vanligt, men ingen pratar om det. 

Så kämpa på, det finns hopp! Jag såg det som om att det foster som skulle ha blivit til ändå inte skulle ha blivit friskt, därför valde kroppen att inte sammanföra ägg och spermie. Man har ju iaf inte förlorat något.

Ta hand om dig!