Tips om "elak" 1,5 åring. vecka 30
Vår söta rara dotter har börjat rivas, knipas, dra i här och slåss. Både mot oss i släkten och främmande barn. Vi har gjort tillbaka för att hon ska förstå att d gör ont men hon skrattar bara. När jag visar mig ledsen efter hon gjort något kramar hon mig. Men hur får jag Bort det från henne på andra barn?! Tips? Man ser ju hennes lycka med andra barn men hon blir lite för frustrerad och vill så mycket mer än Jon kan uttrycka. Så jag tar henne inte till ställen med andra barn. Hjälp snälla :(-
jag tror inte de är bra att "göra tillbaks", om ni gör, så tror hon kanske att de är ok. speciellt om hon bara skrattar... säg bestämt nej o ta bort henne från den hon är "elak" mot, min bror hade detta problemet med en av sina söner, han fick en liten liten time out på hans rum (dörren stod på glänt). men efter ett tag förstod han att de inte va ok. hoppas de fixar sig! (tror de kan va en vanligt testa fas också)
-
Så små barn förstår inte att det för ont på den andra, och man ska inte göra samma sak mot henne. Det lär henne ingenting, och ni har ju en helt annan förståelse än vad hon har. Markera med ett bestämt "nej", lyft bort henne och avbryt det roliga konsekvent. Var observanta på hennes lek med andra så kanske ni kan stoppa det när ni ser att hon är på väg (jag vet att det kan gå fort), och berlm henne när hon avbryter.
-
Vet inte om jag tycker beröm vid avbrytande är så bra då de kan fortsätta att slåss för att sedan få beröm när de slutar. Det blir som en belöning ist. Men som sagt, det är nog en fas som många går igenom. Men bestämt nej är väl de vanligaste. Men de har du nog gjort miljoner gånger. Ibland är de bra om barnet måste gå fram själv och be om ursäkt, för det är ju inte alltid jätte roligt för barnet som då ofta får dåligt samvete/skäms och för att slippa gå fram och be om ursäkt i fortsättingen då slutar med beteendet.
-
Beröm har fungerat jättebra på mina två barn - t.o.m. på 1-åringen. Han avbryter, får beröm och går och hittar på något annat istället. Men alla barn är ju olika, så man får ju pröva sig fram. De böcker jag läst om barn och föräldraskap och dock ganska entydiga i att man ska uppmärksamma när barnet lyder eller gör något annat bra. Jag kan varmt rekommendera "Lyhört föräldraskap" av Malin Bergström. Hon har föreläst för mig vid ett par tillfällen och är en väldigt duktig barnpsykolog :)
-
Det beteendet är väldigt vanligt i den åldern, min son var lika dan. Han attakerade inte, men han försvarade sig och visste inte bättre eftersom han inte kunde prata ordentligt. De sa det på dagis oxå, att han gör så för att han inte vet hur man ska uttrycka sig, så det man får göra är att plocka undan barnet, säga nej och förklara varför, så kan man försöka sätta ord på deras känslor.
När min son sen väl lärde sig prata (mer än enstaka ord) så försvann beteendet lika fort. -
Min son (2 år) slår ytterst sällan andra barn, men han kan däremot slå mig eller pappan när han inte får som han vill. Vi säger nej skarpt och bestämt, och lyfter bort honom (hjälper oftast med bara någon meter ifrån oss), ibland kan vi se innan att han är påväg och då tar vi bort honom redan då :)
