tillit är nyckelordet om du ltar på han så är det inga problem. men nu är du mer sårbar och vill inte vara ensam men prata med han om det och ge honom spaice annars kväver du honom

Oj, men hur kan du gå å läsa hans privata grejer?! Inte ok. Sluta med det, ni äger ju inte varandra, älskar du honom å vill ha kvar honom får du inse att det är i ditt huvud allt händer, och att det är du som måste göra något åt det om du vill ha ett förhållande kvar. Tillit, respekt å kärlek. Om han (vilket du ju säger han aldrig skulle göra!) skulle vilja va otrogen kommer han ju att va det ändå, så spelar ingen roll va du gör. När känslorna kommer ta ett djupt andetag å försök tänka på vilket förhållande du vill ha, om du vill han ska gömma saker för dej för att du flippar ut annars eller om du vill ha ett där ni båda är lyckliga och ärliga. Så kan du skriva ner alla saker du skulle vilka säga till honom osv istället, så du får ur dej det. Svartsjuka är hemsk men den går att komma över, Du har ju redan tagit ett stort steg genom att erkänna ditt problem! :) det är det svåraste, nu klarar du resten. Men håll dej borta från hans privata grejer!!! Lycka till!!!

Jag var precis som dig innan, jag mådde sjukt dåligt över det men kunde ändå inte behärska mig! Kunde vakna mitt i natten och läsa hans sms, gick tom så långt att jag raderade namn i hans telefonbok som jag tyckte kändes misstänksamma.. Vi har haft MÅNGA bråk om detta och har tom varit nära att ta slut, vad jag vet har han aldrig ens rört eller pratat på det sättet med en annan tjej trotts det hade jag denna hemska svartsjuka.. Nu har vi varit tillsammans i 10 år och vänbtar vårat andra barn och mitt tänk och jag antar känslor med har övergått i att om han skulle göra något så är det han som förstor sitt liv och går miste om en fantastisk framtid med oss.. Vi älskar varandra och jag vågar lite mer på honom men visst fan blir jag sur om han åker iväg med bara killarna, för man vet ju ändå hur hans vänner är, men har lärt mig att låsa in dom känslorna! Våga svälja det, må dåligt en stund själv, gråt en skvätt!! Men säg inget till honom för det sårar hans känslor med! Lycka till

Jaa det är väldigt viktigt att ni pratar med varandra. Det är jätte svårt att känna tillit när man själv är osäker. Jag hade stora problem med det förut men tack vare att vi pratat med varandra och jag tänkt om så är allt mycket bättre nu. Jag kan till och med låta honom på ut och festa själv. =)

Berätta för honom vad du känner, för som du skrev så litar du ju egentligen på honom. Berätta det, för man ska absolut inte börja anklaga honom, även om det är just vad man vill göra där och då. 

Håll dig borta från hans fb och mejl och mobil. Allt kan misstolkas. Låt honom berätta vad som händer istället. Då kan du får höra från honom att hon och hon inte betyder något mer än en vän. 

Det är inte lätt, man måste verkligen kämpa med sig själv och med alla hormoner som spelar en massa spratt så är det extra viktigt att man tänker igenom varför man känner som man känner och att han får veta att trots utbrott så älskar du honom och litar på honom.

Kankse svamlar massa nu men hoppas det ger dig lite råd.

 

Tack för era svar!

Bör väl oxå tillägga att han sexsmsa med en annan tjej för ca ett halvår sedan och det sitter lite kvar..

Även förekommit lite mer eller mindre oacceptabla sms från och till andra brudar..

men jag erkänner att jag ahr problem med min svartsjuka och gör allt föratt bearbeta den!

Kan säga att när jag är gravid som jag är nu, så blir jag som dig.

Dock lägger jag band på mig själv. Jag har aldrig gått igenom hans telefon eller hans mail och kommer inte heller göra det eftersom jag vet att det sitter i huvudet.

Men alla hormoner + att man oftast inte känner sig lika attraktiv längre med en stor mage och viktuppgång, så blir man svartsjuk. Men bara att stålsätta dig och låt bli! Varje gång du får ett infall så låt bli. Handlar om viljestyrka och att tänka på det.

Härom dagen så berättade min sambo att han fått låna skivor att ha i sin truck på jobbet av en tjej som också jobbar där. Genast kände jag hur jag blev upprörd och ville typ fråga vad fan liksom. Men det är återigen bara att bita sig i tungan och inte göra något. 

Försök tänka på det hela tiden så blir det bättre :)

Jag kan bara berätta att alla killar i min omgivning, dessutom uppväxt med 3 bröder, oftast är otrogna för att deras tjejer kväver dom och att dom till slut tänker: hon tror ändå att jag e otrogen så vad vinner jag på att vara trogen när jag ändå blir så straffad som jag hade blivit OM jag va otrogen.. och då plötsligt blir det "fritt fram" för dom så att säga. Och dom flesta som är otrogna är inte det för att dom inte älskar sin tjej utan det är mer pga spänningen och chansen dom får men oftast betyder tjejen noll.

Jag själv har sagt till min man från första gången jag träffa honom, vill du vara otrogen så e d fritt fram men då ska du vara RIKTIGT SÄKER och DUKTIG på vad du gör, det ska inte komma fram till andra och absolut inte till mig.. inte för att jag kommer orka bli arg utan för att det automatiskt kommer betyda att du e luft för mig och själv gör d lätt för mig att lämna och glömma dig och att jag hellre lägger tid på att vara med folk jag älskar än att orka vara arg eller slösa tid på en som svikit mig Jag hade aldrig kunnat sjunka så lågt att jag ska försöka äga min man och han blir nästan små"ledsen" över det och säger att jag inte älskar honom o blir småorolig och mer noggrann med att visa mig sina känslor vilket jag tycker e UNDERBART.. kommer ni ihåg när man var liten? man var ju bara TVUNGEN att göra ALLT som var otillåtet medans allt som var fritt fram inte va lika intressant..  och de viktigaste av ALLT, livet e FÖR KORT för sånt trams :D