Separationsfas?
Har en dotter som är 7 månader nu precis. Hon har i flera månader somnat själv i sin säng och vaknat som mest 1-2 gånger per natt. Då har det räckt att ge henne nappen så somnar hon om. Nu vaknar hon varje/varannan timme, sätter sig upp, bökar runt, ropar och gråter förtvivlat. Jag kan gå in till henne, lägga henne till rättA, ge henne nappen och klappa lite på henne så kommer hon till ro. Så fort jag går ut så börjar det om. Det enda som får henne att somna om är lm jag tar upp henne. Men då ligger hon i mitt knä i flera timmar, jättetrött, men ligger bara och tittar och nyper mig på bröstet och i ansiktet. På dagarna är hon gnällig så fort man knte sitter hos henne. Om hon sitter i tv-rummet och jag jag står i köket så hon ser mig så sitter hon bara och sträcker fram armarna och ropar och gråter. Är det nån sseparationsfas hon börjar komma in i? Har era barn också haft nån sån här period och hur var det då? På bilden ser ni hur hon helst vill ha det
4 Svar (äldsta svaret först)
-
Min lilla tjej är 7.5 mån och hon är precis likadan! Hon har dock alltid sovit dåligt. Vaknat va 7 gr varje natt men det har alltid bara vart att ge henne en slurk ur flaskan så somna hon om. Men nu måste jag ta upp henne och ha henne på bröstet tills hon somnar. Sitter hon i vrummet och jag går på toa så blir det ramaskri!! Det är separationsångest dom har.
-
Det är inte tänder då?
-
Det låter som en utvecklingsfas :) runt 8-9 månader brukar de komma in i utvecklingsfasen då de förstår att mamma (och/eller pappa) kan försvinna. Vanligtvis hör det ihop med att dom blir mer rörliga själva, börjar krypa t.ex . För även om dom själva kryper iväg så ser inte dom det så, utan i deras värld så är det mamman som försvinner, för dom tror att hela världen kretsar kring dom :) det är den informationen man får om man lyssnar på diverse olika barnpsykologer m.m :) rådet man får är att följa barnet, och gärna ge det i överflöd, då går fasen snabbare över :)
-
Tack så mycket för svar! Får ge henne det hon behöver och hoppas att det går över snart! Tänder är det nog inte. När de andra tänderna kom så låg hon i knäet och grät helt hysteriskt och vände och vred på sig. Och då märkte man att hon hade ont. Nu verkar det bara som att hon vill vara nära hela tiden