Jag var livrädd inför förlossningen, riktigt panikslagen. Ledsen om jag på något sätt skrämt dig genom något jag skrivit. Men kan lugna dig med att när mina värkar satt igång i fredags (igångsatt) så blev jag helt lugn! Såg fram emot varje ny värk! Det var inte alls så illa som jag mindes det från tidigare förlossningar. Nu slutade min förlossning med ett snitt, för att jag blev sjuk efter 14 timmar, men hade faktiskt kunnat tänka mig att ligga 10 timmar till. Ser nu fram emot nästa!

Önskar dig all lycka och om du känner dig väldigt orolig inför förlossningen tycker jag att du ska be din BM att ge dig en kontakt med aurora-gruppen i din stad. Dom hjälpte mig faktiskt. Fick mig att fokusera på det som är bra, att få upp bebisen på magen o se den för första gången, istället för att hela tiden tänka på smärta osv.

Ta hand om dig och magen!

Jag ha hört massor med hemskigheter så jag är faktiskt också rädd.. Är i vecka 21 nu så ha bara halv tiden kvar så de börja ju närma sig och man fundera mer och mer över det, så du är inte ensam de lovar jag!

Tänk posetivt, du kommer få en bebis i ditt liv så all räddsla är de värt, de är så jag tänker :)

Lycka till med allt

det enda som gör ont är att öppna sig! det gör inte så ont så man inte står ut men det känns, att föda ut barnet gör inte ett dugg ont, det bränns lite på blygdläpparna känns som en tennisboll som ska ut, men det gör absolut inte ont ,inte heller krystvärkarna dom är bar jobbiga känns som om man gör sittups, å lustgas finns till öppningskede samt ryggmärgsbedövning för dom som vill ha, men jag förstår din rädsla fullt ut då jag är livrädd för kejsarsnitt! angående det så har jag rena dödsångesten

Jag ser det som ett tandläkar besök man inte kan avboka. Det är bara att fälja med. Kroppen gör ju allt själv så det kan inte gå fel (så att säga) Det går ju inte att undvika så jag försöker se det så. Inget att oroa sig för för man kan ändå inte göra något åt det. Man får väll vara glad om man slipper kejsarsnitt. Och så glada som dem som fött barn är så kan det ju inte vara så farligt. Man ska ju inte måla fan på väggen :) Andas och följ med :D Lycka till

jag har inte ens tänkt på förlossningen speciellt, har läst och allt o tänkt visst det kommer gå så bra med  sjukvårdsinsatserna vi har i sverige och erfarenheterna, men nu åtta veckor kvar till förlossningen börjar jag bli rädd och rädd och mera rädd. Jag är rädd för allt faktiskt, att åka in, att sluta vara gravid och bli mamma... att föda och att ligga där och inte ha någon återvändo, har varit med barn så länge att det känns hemskt och sluta vara gravid, det har blivit en del av min identitet. Och mamma rollen är helt annorlunda, alla säger att det kommer av sig själv direkt, dom mammor jag pratat med... men ändå, jag mår inte bra av att tänka mig in i förlossningen.... var extremt rädd för kejsarsnitt innan men nu skrämmer förlossningen mig mer.

Men jag kan rekommendera dig, jag ska allafall göra det även om det inte hjälper i stunden, ett studiebesök på förlossningsavdelningen. Och göra en önskelista inför förlossningen till barnmorskorna... sen ska jag försöka slappna av mycket bara dom här veckorna som är kvar och hitta någon styrka som jag har och tänka på den istället för allt som kan gå snett. Det låter helt lamt för mig själv för jag vill verkligen inte föda känns de som i nuläget. Men vad mer kan man göra? Någon som har tips?

Jag var åxå väldigt nervös/rädd för förlossningen. Jag fick träffa en BM på förlossningen som jag ska till så småningom och vi pratade om det jag var rädd för och hon visade mig runt inne på förlossningen mm. Detta hjälpte mig massor ! Så om du har möjlighet, ring mvc/förlossningen och fråga om det finns nån stödgrupp där du bor. Jag ska föda i Karlstad och där heter denna grupp Viktoriagruppen. Lycka till !

Jag har gått 20 hela veckor idag, halva tiden avklarad & dock, till min rädsla, bara 20 veckor kvar, -+ någon vecka!!
Shiit liksom, snart ska man klämma ut en liten varelse!

Jag har faktiskt varit LIVRÄDD för just den dagen, sedan jag fick mitt pluss :(
Så rädd har jag alltid varit & är mer än någonsin, nu när det gått så här långt.

Ångesten när jag insåg att jag var i V 12, var hemsk!
Inte för att jag ville göra abort, tvärtom :)
men för att jag just då insåg, JAG SKA KLÄMMA UT DEN!!

Men, som så många andra säger, alla kvinnor gör det, alla skaffar ju barn, inte bara ett utan flera, dom överlever ju & gör dessutom om det igen!
Kan ju inte va så himla hemskt då liksom, intalar jag mig :P
Ont vet vi alla att det gör, men, tänk när man får upp sin lilla flicka ( i mitt fall då) på magen, 9 månaders väntan är över, jag lovar att jag kommer kunna göra om det igen på direkten den sekunden!
Längtar med ångestfylld rädsla inför den dagen, när vi får se våran lilla tös för första gången & sedan få ha henne resten av våra liv <3<3

Pain, vad är det när man får sitt mirakel?? :)
Vi klarar av det, det vet jag!!
Lycka till alla!

Jag är också nervös inför förlossningen...och jag är i vecka 33+2...men varit nervös från början :P Men det går nog bra ^^ Man får ta det som det kommer...Men å andra sidan så är magen tung nu och jag bara längtar efter den dagen för jag vill inte vara gravid längre...Är tungt och jag längtar efter att kunna ha vanliga kläder, kunna ligga på mage och allting :P