Jag och min sambo har planer på att försöka "plussa" detta året. Jag går i bebistankar varje dag och tjatar mycket på honom hihi!
Mitt problem är att jag tänker mer på att få missfall än att få barn. Det är min största oro! Jag går och längtar efter att bli gravid och att få en egen liten bebis tillsammans med min pojkvän men jag vet ju inte ens om jag kan bli gravid?!...Tänk om jag inte kan bli det? Tänk om inte han kan få barn? Tänk om jag får missfall? Tänk om det händer något med barnet? Tänk om något skulle hända under förlossningen....Tänk om tänk om....Ja , som ni hör så tänker jag VÄLDIGT mycket och oroar mig över mycket , tom. över förlossningen när jag inte ens slutat med p-piller än. Men min mamma fick ett missfall och ett utomhavandeskap innan mig och mina syskon och jag känner andra som fått missfall (det verkar vanligt idag) och därför är jag ännu mer rädd. Mest för att jag har bråss mycket på min kära mor (känslig mage, underviktig osv.) och därför är jag rädd att jag ska "få detta" efter henne också....min storasyster har det gått bra för och hon har två fina, friska pojkar! Sen har jag läst att man helst ska vänta med att försöka skaffa barn efter man slutat med p-piller för att minska risken att få missfall. Så när det är dags att "plussa" så tror jag att jag kommer vilja vänta någon månad efter slutat med p-piller iallafall. Så sålänge får man väl köra på skydd. Nu har jag fått skriva av mig lite!! Är det någon som också är sugen på bebis som har samma oro och funderingar? Eller någon som redan har barn men som känner igen hur det var innan? Hoppas ni kan lugna mig lite=) Kram Nadia 20 (vill bli gravid)
Du ska nog int stressa.. Vi hade sex utan skydd 3 år med min sambo o jag blev gravid efter 3 år, när vi gick på ultran hittade de inget foster.. Så ja fick missfalls tabletter i slidan för att få ut allt. Efter det fick vi pröva o pröva o pröva pånytt för att bli med barn. Fick 3 missfall efter att ha prövat 1 år. Femte gången blev jag äntligen med vår underbara prinsessa. Hade endå en jätte svår graviditet, illamående, foglossning, smärta i ryggen, svårt att gå osv osv.. Förlossningen höll på i 2 dagar innan vår prinsessa kom så de va svårt och smärtsamt de också. När hon äntligen kom så blev vi så lyckliga. Allt var värt en så fin dotter som vi fick! Hon är nu 4 veckor o 3 dagar gammal. Fölossningen e väl alla lite nervösa för. De e normalt. Jag hade förlossnings skräck o fick gå på några besök ti bb pga det. Och för mig så var fölossningen hemsk. Sprack enda till ringmuskeln och hamna med stygn. Fick vara med min dotter först efter 5-6 timmar :( Och inte bara det att jag fick stygn så blev jag också skrapad för att en moderkaksbit blev kvar i livmodern. Oturen tog inte slut där ännu. När vår dotter var 2,5 vecka gammal så börja de rinna en massa blod från mig som om ja sku ha pissa på mig och vår soffa blev helt i blod och alla mina kläder enda upp till bh:na (låg på soffan). Ringde till bb jouren och det tyckte att de var normalt (vilket det inte är) och så tyckte de att jag int fick åka in för att kollas utan sku stanna hemma. Men sen berätta jag att jag haft nästan 40 graders feber och då fick jag åka in. När vi kom fram så blev blödningen värre och när jag for på toa dit så et tu tre kom de ut 3 klimpar lika stora som knytnäven (och hemma kom det ut 5 klimpar 10-15cm långa och 3-4 cm breda).. Å så fick jag veta att mina infektionsvärden var 237 och hos en frisk mänska ska de vara under 5. Så jag fick bli på bb 3 dagar med min sambo och min dotter. Fick reda på att de fortfarande fanns moderkaka i livmodern. Fick missfalls piller for att livmoder sku börja dra samman och moderkakan sku födas. Men nej, det funka int. Så efter allt lidande blev jag nersövd och skrapad pånytt. Jag hade verkligen otur med allting, vill inte skrämma dig eller något utan vill förbereda till det värsta och dela med hur otur man kan ha... Du ska verkligen int stressa eller något. Stress gör ju så att man har svårare också att bli gravid och kan komplicera en graviditet. Det där med p-piller är bullshit. :D Varifrån ha du hört det? :D Men anything can happen. Min mamma har haft 3 lyckade förslossningar och int behövt bli sydd. Där ser man hur olika det kan vara. Och hon hade inte heller lika svåra graviditeter som min var. Så de e olika från mänska till mänska. Du ska bara ta de lugnt och int stressa. Good luck :)