Anne123

3 Anne123

4684 visningar

nervös inför förlossningen vecka 37

nu börjar jag verkligen bli mer och mer nervös..

man tänker hur det kommer gå och när hur?

massa frågor,, och trött på vänta..      hur var eran förlossning.. någon som vill dela med sig

jag är mest rädd för smärtan och att det kommer ta lång tid el att dom drar med sug--- el att man spricker till röven,,,

ohhh sååå jobbigt

8 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    Lovelove

    3 Lovelove

    Kolla min dagbok, där finns en kort förlossningsberättelse! Undrar du nått så bara fråga!
  • 2

    marieposa

    4 marieposa

    Läs boken "föda utan rädsla" av susanna heli :) Har gett mej ett sånt behagligt lugn och trygghet å tips på andning, hantering av smärta osv...
  • Fick mitt andra barn i söndags, självklart gör det ont. Dock är barnmorskor fantastiska på att stötta en själv och ens partner, å klickar det inte har man ju rätt att byta. Mitt tips är att läsa på och planera lagom mycket, lita på dig själv och de som arbetar där! Man kan inte backa ur så på något konstigt vis hittar man kraft att hantera allt, 1 minut i taget! Lycka till!
  • 4

    Nikka

    3 Nikka

    Jag var också väldigt nervös men min önskan att bli mamma var större. Jag koncentrerade mig på vad BM sa till mig att göra, försökte själv bara andas och vara lugn för att få fram mina egna önskemål tydligt (jag passade på att va hysterisk när sambon och jag var ensamma i rummet, hihi).

    Min dotter föddes en månad tidigt, vattnet gick när jag satt i bilen på väg hem från jobbet och hon föddes 13,5 timmar efter vattnet gått. Det gick fort, det gjorde ont men det var värt varenda sekund, för när hon tittade ut var all smärta i världen bortglömd!!

    Jag födde på lustgas vilket jag aldrig trodde jag skulle klara, men personalen var hur proffsig som helst och vägledde mig rätt hela tiden!

    Förvänta dig ingen annat än att du ska bli mamma, det är nog det enda som är förutsägbart med en förlossning. :)

    Lycka till!!

  • 5

    Faith

    4 Faith

    Länkar mina två förlossningeberättelser istället, blir så mycket att skriva ner annars :) 

    http://kamillaaaa.wordpress.com/category/oscar/forlossningsberattelse-oscar/

    http://kamillaaaa.wordpress.com/category/nicole/forlossningsberattelse-nicole/

    Första förlossningen var jag också jättenervös, tills vi kom in på förlossningen, då släppte allt och jag kände mig bara lugn. Andra förlossningen såg jag fram emot hela graviditeten, jag visste vad som väntade och kunde slappna av på ett annat sätt!

    Hoppas nervositeten går över, det kommer gå så bra! Lycka till när det är dags :)

  • Vattnet gick kl 20 på fredag kväll. kl 00 kom vi in. hade värkar (ca en värk i kvarten) så sov inte mycket alls. kl 11 på lödag sa bm att jag kunde få välja om jag ville stanna eller åka hem, men trolgn skulle bebisen komma samma dag, och om den inte gjorde det så skulle de starta förlossningen på söndagen. Jag ville hem, så jag satte på tens-apparaten och åkt hem. Hemma var det jobbigt, och efter några tmmar (ca kl 15) tog jag en lååång, varm dusch. Sen glömde jag ju att gå på toa såklart.... Ca kl 17 kräktes jag och sa till min man att jag ville åka in. Han rngde in och vi kom fram ca kl 18. då var jag öppen 7 cm oh fick lustgas. K 19 var jag 10 cm öppen men eftersom jag inte hade gått på toa kunde bebisen inte komma ut. Efter nästan två timmars krystande tappde de ur mig (alltså tömde min urinblåsa). Efter ca 15 min var Tindra ute och jag sprack till grad 2. Men det var faktiskt ingen fara att spricka. Jag kände inte ens smärta när jag sprack, man är så full av adrenalin och man vill ju få ut bebisen. Jag är inte alls räddför att föda barn igen, jag är gravid nu igen. Men min förlossning tog sammanlagt 25 timmar från att vatnet gick. Efter förlossningen blöder man ju mycket och o man spricker så kan det göra ont att sitta, men man får sitta mjukt, på en kudde i så fall. Jag vill inte på något sätt skrämma upp dig, men jag vill vaa ärlig. Samtidigt, kom ihåg att så många har gjort det förut, det brukar gå bra och jag är inte rädd att göra om det. Lycka till!

  • 7

    Faith

    4 Faith

    Länkar mina två förlossningeberättelser istället, blir så mycket att skriva ner annars :) 

    http://kamillaaaa.wordpress.com/category/oscar/forlossningsberattelse-oscar/

    http://kamillaaaa.wordpress.com/category/nicole/forlossningsberattelse-nicole/

    Första förlossningen var jag också jättenervös, tills vi kom in på förlossningen, då släppte allt och jag kände mig bara lugn. Andra förlossningen såg jag fram emot hela graviditeten, jag visste vad som väntade och kunde slappna av på ett annat sätt!

    Hoppas nervositeten går över, det kommer gå så bra! Lycka till när det är dags :)

  • 8

    catja

    5 catja

    Skräm ej upp dig själv de som sker kommer att ske o hur som så kommer du klara de galant. De gör ont de tar tid men de glömmer du lika fort när bebis e ute, vi e starka. Jag fick mardrömförlossningen men lika snabbt försvann de när ja blev bra igen. Mitt vatten gick o redan då starta problemen, mina värkar hade direkt bara 2 min mellan varje, ja blev orolig fick åka in snabbt till förlossningen då ja ej kunde slappna av, omöjligt. Får tog de 12timmar, under de timmar va De mycket personal in o ut som tog prover på bebis m.m dom sa att bebis mådde bra hela tiden, efter 12timmar va Ja öppen 10cm o dom bad mig börja mitt arbete, de gjorde jag med hjälp av min då rätt så nervösa sambo pga de varit upp o ner lite fram o tillbaka, jag var mycket trött eftersom mina värkar fortsatt hålla på som dom gjorde i början dessa 12 timmar. Ja började iaf krysta o doktorn salzgdp att allt e bra men vi ska gå ut o tittar på bebis sista blodprov o se hur värdet e nu, hon går ut o på två röda kommer hon in med ett helt team som säger att bebis måste ut nu för värdena e mycket låga så dom måste rädda mig o bebis rätt. Dom tog väl han om min sambo snabbt o bara på någon sekund va vi nere i operationssalen o bara på någon minut var jag bedövad o alla runt mig bad oss lyssna o dom skrek de till o där va hon hel o frisk, sen kommer ja ej ihåg allt för mycket mer än att ja såg henne hastigt o att dom sa grattis till pappan sen va dom tvugna att springa iväg med henne o sambon direkt. Ja la på ett uppvak i två timmar tror jag sen rullade dom upp mig till dottern o sambon som tar jätte ledsen o orolig pga dom ej berättat riktigt hur de gått för mig, idiotiskt, men han hade klarat de galant med vår lilla tjej o sparat längd o vägningen tills ja kom för de ville han ja skulle va med på. de E en lång resa tills man e läkt o mår hundra igen efter en sådan chock förlossning men idag snart 3 veckor efter e allt precis som de ej hände, Ja minns ej smärtan eller allt de jobbiga o värt va De för Ja kan nu se in i ögonen på vår prinsessa. så oroa ej dig för förlossningen, du klarar allt tro mig, allt. spara all styrka nu den behöver du. allt kommer gå bra. stor kram.