Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Förlossningen Rapportera Prenumerera Rekommendera
anna1990

5 anna1990

7345 visningar

nervös inför förlossning... vecka 34

 

innan jag blev gravid så va jag livrädd för förlossningen, sen under graviditeten så har det släppt lite men nu när jag börjar inse att det faktiskt snart är dax så börjar jag bli mer rädd :/ inatt hade jag så ont under sammandragningarna, visste knappt vart jag skulle ta vägen! dom kom inte regelbundet men ändå rätt tätt, funderade på ifall man skulle ringa in men lyckades somna ifrån det efter 2 timmar & nu när jag vaknade så hade jag inga, bara lite molvärk! men hur fan ska jag klara en förlossning när jag tyckte det här gjorde så ont? :( vet inte om det är uvi heller, ringde nämnligen in i fredags för det här men då hade jag en hel del "mensvärk" som inte ville släppa alls, eftersom jag hade haft uvi innan & liknande symptom så trodde dom de kunde vara det. fick åka in & lämna prov så skulle dom ringa nu i veckan.. ska till bm idag & ta lite prover, sen funderar jag på att fråga om jag kan få tid till en sån "amanda skötelska" (tror det heter så), för att få prata igenom förlossningen.

 

någon annan som kände/känner lika dant inför sin förlossning, några tips/råd som kanske kan hjälpa? eller någon som pratat med en sån amanda sjukskötelska, hjälpte det något? 

1213 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    Leolah

    5 Leolah

    Jag var oxå livrädd innan jag blev gravid med första. Men i slutet så kände jag bara "ut måste hon ju" o mer eller mindre fick jag bara acceptera att det var jag som skulle göra jobbet. Men visst var jag nästan panikslagen emellanåt. Men man får intala sig att kvinnokroppen är ju faktiskt gjord för o föda barn. Det jag ville vara förberedd på var vilka olika typer av smärtlindring det fanns. Gick på föreläsning om det o bestämde då att lustgas o tens var det jag ville prova på i första hand, o bad. I nödfall EDA... Men när det väl var dags så klarar man mer än vad man tror. Min förlossning började med vattenavgång utan värkar. I mitt huvud hade jag föreställt mig panikslagen, men i stället blev jag lugnet själv. O sen när värkarna började komma smygande fick jag ju inte bada, men jag stod hemma i duschen ett tag, o sen låg jag i soffan med min sambo som kliade mig på ryggen o pillade mig i håret. Men när jag hade 5-6 minuter mellan värkarna åkte vi in för då tyckte jag att det blev jobbigt. Väl inne hade jag 3-4 minter mellan värkarna o var öppen 4 cm. Jag använde mig av lustgasen. En timma senare kollade de mig igen o jag var då öppen 5cm. Då hade jag så ont att jag tog EDAn som jag egentligen är/var livrädd för. Det var det bästa just då! Men jag kan säga att nu är jag gravid igen, o visst är jag rädd och nervös. Men samtidigt vet jag ju IGEN att barnet måste ut, o ganska mycket hur det går beror på mig själv...
    Rapportera Rekommendera

  • 2

    Tebbo

    7 Tebbo

    Jag kan inte säga att jag varit livrädd men har varit nervös och trott att jag inte ska klara av det under hela graviditeten, dock har jag skjutit fram det och tänkt att de är ju ändå så länge kvar. Dock för några veckor sen började jag få hemska förvärkar och bestämde mig då ist för att jag ska vara så påläst jag kan vara och inte ha några förväntningar, för då borde ju inget kunna bli "fel".:) efter jag läst på så har min nervositet nästan försvunnit helt och nu ät jag mer förväntansfull och vill bara att bebisen ska komma ut, det har iaf funkat för mig men tycker de låter som en bra idé att prata med en Amanda sjuksköterska om du är jätterädd.:) lycka till!
    Rapportera Rekommendera

  • 3

    HannaA

    5 HannaA

    Jag tror att det är bra att vara rädd inför förlossningen (till viss del såklart), jag var inte ett dugg rädd för förlossningen, jag var helt övertygad om att jag var världsbäst på att föda barn. Detta ledde till att jag fick en, enligt mig, helvetesförlossning med panikångest. Jag tror att om man är rädd och inbillar sig det värsta så kommer förlossningen inte vara lika "farlig" och jobbigt som om man inte varit ett dugg lugn :) det kanske inte hjälper så mycket, men jag önskar att jag hade varit mer rädd än vad jag var!! :)
    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar