cimk90

5 cimk90

2446 visningar

När ska man skaffa 3:e och sista?

Känner att jag behöver lite råd av andra.

Vi har två pojkar ena född 11 feb 2014 och andra 19 aug 2015. 

Vi vet att vi vill ha en till och nu funderar vi på om vi ska köra tätt igen. Så att det blir en till nästa år redan.

Anledningen är att jag ska kunna fortsätta på mammaledigheten eftersom jag bara jobbade som timis förrut och har en bra mammapeng nu. Sedan skulle jag känna att det är skönt med detta med graviditer och förlossning. Då är barnen klara och man har sin 3 barn man drömt om.

vad tror ni om att bara köra på? eller ska man vänta några år? några andra här som har 3 eller fler tätt?fördelar nackdelar?

6 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    Cissii13

    7 Cissii13

    Jag skulle köra på :-) Vi har alltid sagt att vi vill ha 3 barn tätt ELLER 2 "omgångar" barn med 2 i varje - så att ingen av barnen blir ensam liksom. Nu är snart nr 2 färdigbakad för oss hehe. Sambon har 2 syskon och det är tätt mellan dem - och de har alltid tyckt att detta varit superbra! Jag själv skulle inte vilja vara en sladdis hehe. Har hört många syskon som har typ 4 år eller mer mellan som inte alls umgåtts med varann under uppväxten just eftersom de skiljer sig såpass mkt i ålder! Men alla tycker såklart inte som jag hehe :-)
  • Vi har tre barn tätt. Det är 1,5 år mellan varje barn, och vi fick alltså tre barn på lite mindre än tre år. Det är blandat med för- och nackdelar. För barnens skull finns många fördelar när de blir äldre men att ha tre små som alla kräver sitt är svårt att få ihop. Egentid finns inte och tid för städning etc...nja... Men är man beredd på att leva i ett litet kaos några år så finns det en massa underbart också förstås. Men det är tufft. Riktigt tufft ibland.
  • Jag skulle kört på, den tanken har jag haft sen jag blev tonåring redan, att när jag väl börjar så ska jag göra 4st på 4 år eller mindre. Det blev nästan på pricken som jag ville, min äldsta flicka är född 2012 Aug, fick tvillingpojkar 2013 Okt, fick missfall i 3dje månaden när pojkarna var 7mån men nu kommer en liten sladdis denna månaden även det en flicka. Så det blev ju rätt på antal barn och år men hade velat ha en redan förra året. Jag förstår inte och har aldrig förstått mig på kvinnor som orkar dra ut på småbarnsåren som dom gör, blir trött av tanken bara. Känner att jag vill ha den biten gjord så att jag sen kan återställa kroppen så gott det går och göra mitt. Huruvida det är jobbigt eller inte är ju helt olika från familj till familj, jag själv anser lite att det blir vad man gör det till. Jag tycker tex att ALLT blev lättare när tvillingarna föddes, undrar ibland om jag bara inbillar men jag minns den tiden så väl för det var den underbaraste tiden i hela mitt liv, pojkarna var som 2 dockor jag hämtat på posten och jag hade massa egentid med dottern. Jag städar undan tillsammans med barnen och har aldrig haft problem med den biten men jag är inte ensamstående. Jag längtar efter bebisen och har ångest över att hon kommer så sent men allt blir inte som man planerar. Egentligen är vi färdiga efter denna då minst 4st va min dröm men vet ärligt inte om jag kommer bli sugen på 2 till om sisådär 3-5år. Skulle i vilket fall som helst aldrig lämnat ett barn "ensamt" tycker varje barn bör ha ett syskon tätt, skulle tom adopterat om situationen krävde det. Kör på tycker jag, känns såååå sjukt bra när man har det gjort. Lycka till :D
  • Det som "räddat" småbarnsåren för mig har varit rutiner :D lycka till.
  • 5

    Mille87

    5 Mille87

    Jag är gravid med mitt tredje barn. Har en son som snart fyller 9 och en dotter som är 4,5. När bebisen föds kommer sonen vara 9,5 och dottern 5, så det blir ungefär 5 år mellan de. Nu fick jag barn ganska tidigt, hade precis fyllt 19, och hade inte en tanke på att skaffa barn. Jag ville definitivt ha syskon, eftersom jag själv har 4. Men eftersom mannen inte är så fertil, så har det fått tagit den tiden den tagit helt enkelt. Nu när jag blev gravid igen, så kom det som en chock. Men jag tycker faktiskt att det varit bra att det är nästan 5 år mellan de. När min dotter föddes så var sonen ganska självständig. Han kunde klä på sej, göra mackor om han var hungrig och det har varit så skönt. Sen tänker jag själv eftersom jag har många syskon, som det skiljer 2-3 år mellan och en liten sladdis, att det har varit bra att barnen fått mycket tid från oss. När jag var liten var det inte ofta man gjorde något själv med föräldrarna. Det fanns alltid något att göra liksom. Det är klart också att familjer är olika och jag tror att känner man att man klarar en till, så kör på det :) Det är ju inte alltid bebisplaneringen fungerar som man vill heller, ibland går det snabbt och ibland inte :P

  • 6

    minna

    5 minna

    Finns också en stor risk att de äldre syskonen inte får sona behov tillgodosedda då de är så små. Man tar dem för äldre än de är och kräver för mycket av dem eftersom en bebis kräver så mycket. Men bara man ser till att finnas där i den mängd av tid de är i behov av så löser det sig säkert:) Bara man är medveten om att det äldre syskonet fortfarande är liten. Mellan mina yngsta är det 2 år och fyra mån. Ibland måste jag fundera över om jag kräver för mycket av honom, han är ju fortfarande liten, även om många här tycker det är långt emellan... Det är iaf bra för honom att hans storebror tar så väl hand om honom! Detta är säkert sådant som ni har tänkt på innan och vill man ha så tätt går det ofta bra, man styr ju själv sin tillvaro. Dock visar forskning att det inte är ultimat ur barnens behov sett.