Jag vet att det har dröjt ett tag för flera här inne att komma igång efter uttag av p-stav. Att mensen strulat och att det tagit ett tag att bli gravid. Hoppas någon av de svarar. Men det är ju övergående, och kroppen kommer i fas igen, även om det är frustrerande att det dröjer. Sen är det ju bara runt 20% chans att bli gravid varje månad (om allt stämmer så att säga), så det kan ju ta ett tag. Men inom 1 år ska, enl. statistiken, 90% av sexuellt aktiva par ha blivit gravida.

Mitt svar är kanske inte till mycket tröst men jag åt p-piller före mitt dörsta barn och blev då gravid 1, 5 mån efter att jag slutat och innan andra barnet så slutade jag med mini piller den 2 september och blev gravid runt 15 september, så föe mej gick det snabbt. Men min bästa Bästa vän slutade med p-pilernoch för henne tog det 1 år och 3 månföre hon blev gravid så de är olika hur länge de sitter kvar i kroppen. Åt mig sa läkaren att man skall räkna med att de kan ta upp till 1 år innan kroppens hormon nivå har normaliserats. Hoppas ni skall få er lilla snart ♡

Tack för era svar. Dock ska hormonet gå ur samma dygn och inte haft något strul med mens, hade alltid menscykel på 28 dagar, så bara fått falska förhoppningar varje månad, då den bara verkar ha blivit uppåt en 28-33 dagar lång cykel nu istället de är enda skillnaden.

 

Känns verkligen som att de ska vara något fel och att de där året hinner gå och så får man behöva söka hjälp, när de funkat innan.. åh :-(

 jag förstår att det e tungt och man försökrr at inte tänka på det för alla säger att man inte ska stressa över det, det är lätt att säga när man inte sittrr där själv... men ge inte upp, jag och min man är inne på år 6 och har fått proffs hjälp men man ska aldrig tappa hoppet...:) det kommer att hända och gör det inte det på ett år så får ni hjälp ifrån en fertilitets klinik. lycka till

Jag slutade med piller 2004, 2009 började vi undra varför inget hände och 2010 sa min gyn till mig att vi nog inte skulle bli föräldrar. Fanns ingen orsak, bara... Inget hände. Så vi deppade, slutade försöka aktivt. December 2012 inträffade så ett mirakel, äntligen befruktades ett ägg!! Vi skojade lite om at nu när vi körde utan gummi igen kanskedet blev barn men trots att mensen aldrig kom i januari trodde vi inte på det. Inte förrän den var flera veckor sen köpte vi ett test... Nå, det barnet dog runt v11 men nu - ett år senare buffas det i magen och snart är det äntligen dags! Jag tror absolut det tar sig för er, ge det bara tid och ro. Jag misstänker att det äntligen blev bebis för oss för att jag helt slutade stressa, slutade äta nästan alla mina mediciner mot ledskador och magsår, och bara... Levde. Lycka till nu!

Jag har många ggr slutat med preventivmedel, dvs stav olika sorters piller osv dock oftast inte pga att jag velat bli gravid utan mest för att jag mår så kasst av dem att jag är sängliggandes, men alla ggr så har kroppen varit jätteskum i ca 1 års tid med extra lång menscykel osv. Nu hade jag tur när jag träffade min nuvarande sambo att jag inte hade ätit piller på ca ett halvår när vi blev tsm och när vi väl bestämde att vi skulle sluta skydda oss så hade min mens börjat ordna upp sig igen. Men jag vet med 100% säkerhet att jag inte kunde bli gravid under "återhämtningsåret" eftersom att jag och min sambo ibland råkade glömma att skydda oss. Jag hoppas att du inte kommer behöva ha det så men jag skulle tro att när din mens blir mer stabil så kommer du bli gravid direkt.:) lycka till!

Första gången vi försökte gick det ganska fort att få ett plus, det slutade i missfall och efter det missfallet tog det ganska precis ett år innan det vart ett plus igen. Den här gången tog det 1/2 år innan jag märkte att kroppen var normal igen, sen hade jag 2 menser innan vi plussade igen. Nu har vi ca 1 månad kvar innan vi får träffa bebis nummer 2 :) Som någon ovanför skrivit så får ni hjälp om ni försökt i över 1 år. Jag har två vänner som gjort ivf och båda blev gravida på första försöket. Så hoppet finns! Kram

För oss tog det 1,5 år innan vi fick plus. Jag hade min p-stav i 3 år. Längtan var enorm varje månad och jag blev bara mer och mer deprimerad då mensen dök upp. Alla sa till mig att sluta tänka på det och visst hade dom rätt men tankarna fanns ju alltid där men denna gång inte lika mycket. Jag vet egentligen inte vad du ska göra men viktigaste är nog att hitta något annat att sysselsätta sig med. Jag vill inte heller säga sluta tänk på det för jag vet hur frustrerande det är. Vi söökte även hjälp men vi hann bara skicka in papprena sen plussade vi. Vad som gjorde det vet jag inte men jag hade trappat ner på cigg å snus! Lycka till :)

Åh, tack för ni delar med er =)

Jag har verkligen försökt släppa de & tänker inte alls på på veckor imellanåt, förens de piper i telefon "mens" någon dag innan, bara så man själv är beredd på tant röd, då kommer alla tankar, så nästan bara dessa dagarna man blir lite både nere och hoppet byggs samtidigt upp varje gång de går över 4+0...

Samtidigt som de känns som man måste kolla lite, vill inte festa, ifall de någon gång skulle ha hänt något, då skulle jag bli hemskt ledsen om de hände fostret något, nu menar jag inte att de är fest, eller skaffa barn som är valen, men nu är de strax sommar och folk samlas på vårbalkongerna redan =)

Så skulle vilja ta bort varningen i mobilen och bara ta tant röd när hon kommer, samtidigt som jag abra vill ha de som trygghet och veta, men då får man även denna nackdel att man blir så ledsen och fixerad mellan 4+0 till 5+0 för att se vad som kommer, elller ej.

För oss tog det 10 månader! Kom ett plus så fort jag hade annat att tänka på=)

Efter p-staven tog det kanske ett å för att först få normal menscykel och efter kondomerna åkte av tog det ett halvår! Försökte att inte tänka så mycket men det är ju svåt varje gång mensen kmr, spec då man verkligen trott det var dags. Men så fort jag var fullt upp med annat i livet och inte höll koll på min mens längre hände det bara! Men självklart är det inte så lätt för alla! Det blir ju trotsallt som det blir. Jag önskar er all lycka till nu :)

Jag slutade med mina minipiller augusti 2010, blev gravid första gången sex månader efter vilket tyvärr slutade i ett tidigt missfall. Efter det blev jag inte gravid förän augusti 2012. Det tog oss alltså två år, så var inte orolig det kan ta tid men så småningom kommer de ska du se :)

Jag slutade med mina p-piller i dec-11. men blev ite gravid förrän i aug-12.Tyvärr slutade det i ett mf i nov-12. Men e nu gravid igen(5+6).

Jag blev gravid 3 månader efter att jag slutat med p-piller, de slutade tyvärr i mf men blev gravid igen 4 veckor efter vårat mf och är nu i v.20 (19+4). Håller tummarna på att de är eran tur snart!! Lycka till!

Det tog 14-15 månader innan jag blev gravid efter det att jag slutat med p-piller. Tyvärr slutade den graviditeten i ett missfall. Det har nu gått 8 måander sedan missfallet och inget har hänt. (jag är ju dock 40+ och medveten om att det kan ta extra lång tid pga detta)

Mitt råd är att försöka låta bli att tänka på att bli gravid hela tiden. Håll lite lagom koll på när det är läge och gör du vet vad mycket då, ha bara mysigt tillsammans. Försök låta bli att tänka bebis verkstad.  När jag ändrade fokus så hände det.

Jag åt ppiller men det var flera år sedan. Jag och min pojkvän började försöka och det tog oss 1 år och 4 månader innan plusset kom. Jag hade dock "slutat" hoppas för jag kände att det inte gick. Jag blev så chockad av beskedet. Försök att inte tänka på det för mycket (och ja, jag vet hur svårt det är. Det SUGER).

2 veckor innan mitt plus hade jag ringt och bett om att få hjälp med att bli gravid, kanske även det gjorde så mina tankar släppte lite på det. Försök göra saker om dagarna som får dig att må bra och tänka på annat.

 

Jag önskar er lycka till!

För mig tog det bara 1 månad! Det kanske bara var extrem tur? :O

Direkt båda gångerna

Mig tog det en månad för bara när jag träffade pappan till de blivande barnet.

jag har inte ätit p-piller på 3 år och haft två förhållanden under den tiden, utan oskyddat sex eller något liknande och inte blivit gravid. 

tror inte man kan sätta en tid på hur lång tid det tar för är så himla olika och tror det inträffar när man minst anar det faktiskt.