Jag undrar nær ni gick ut med att ni har en bæbis i magen? Jag går snart in i v.8 och vi har bara berættat før de nærmaste i familjen. Men folk på jobbet dær jag ær extra hjælp, frågar mig om jag ær sjuk och bla bla bla, tycker det ær så jobbigt att inte kunna berætta och måste ljuga før folk. Och våra vænner børjar nog snart førstå, jag hænger aldrig mer ut och dricker længre, har slutat røka, jag mår mer dåligt och ær så trøtt.. Ja, ni fattar.. Jag vill inte att folk ska førstå något, jag vill ge dom beskedet sjælv och se deras chockade miner och allt det dær.. Inte att jag råkar træffar nån på mvc som børjar sprida ryktet till folk.. Træffade min gamla granne nær jag var på innskrivningen i måndags så ryktet kanske redan går.. Vi bor i ett stælle med ca 5000-6000 invånare, dær min sambo kænner i stort sett alla på grund av jobbet.. Så om en får veta, då vet alla det inom kort.. Tycker detta ær svårt :/
Hur gør/gjorde ni??
jag var nog lite sen med att berätta. min sambo såklart, min mamma och mina två närmsta fick veta det så fort jag fick reda på det, i v6 ungefär.. resten av familjen, systrar osv fick veta runt v 18 och berättade på jobbet och för allmänheten när jag var i 24 lr nåt..
Berätta för mannen så fort jag visste. =)
Min chef fick veta i v9, för jag hade problem att jobba pga illamående
Våra föräldrar och syskon i v16
Har f.ö berättat för vars 2 kompisar.
Resten av släkt & vänner har vi inte sagt ngt till, men får väl "outa" det snart då jag e fet som en gås.. är i v24 nu..
Drar på det in i det längsta för jag tycker det är jobbigt.. Hade såååå gärna velat resa bort och komma tillbaka i slutet på juli..
Bor i ett litet samhälle där alla känner alla...
Oj! Tror inte chansen ær stor att jag lyckas hålla mig før att berætta såå længe :D større risk att jag gør mer som 93-Ida ^^
Vi berättade för våra familjer direkt. Sen så berättade jag mina närmaste vänner efter v12 eftersom det blir mer säkert då... sen väntade jag med resten så folk fick prata lite :P haha
Vi berättade ganska omgående efter gravtestet för min familj att jag var gravid. Sambon ville dock att vi skulle vänta med att berätta för hans familj, de fick nog veta runt vecka 11. Och resten efter vecka 12.
Min chef fick reda på den ganska tidigt eftersom mitt jobb kräver att jag omplaceras. Mina föräldrar fick oxå reda på det ganska tidigt eftersom jag mådde så dåligt. Mannens föräldrar fick reda på det efter första ultraljudet i v 8. Syskonen berättade vi för pö om pö, de flersta fick veta i v 12. Vi försökte hålla på det eftersom vi fått ett missfall tidigare, men vi resonerade även att om det blir missfall igen så kommer folk få reda på det i varjefall.
När det känns bra för dig och din sambo så är det rätt att berätta. Om du mår lite dåligt så kan det vara skönt att folk vet och förstår.
Kram
Jag såg ingen anledning att vänta med att berätta det. Jag tänkte så att om det blir missfall så vill jag hellre att dom runt om mig ska veta om det, så dom skulle veta varför jag var ledsen isf. Så vi berättade för släkt och vänner bara nån vecka efter vi fått reda på nyheten. Familjen fick reda på det bara nån dag efter plusset (Plussade i v 8)
Jag gick i skolan när jag var gravid. Jag berättade det för dom 2 tjejerna i klassen som stod mig närmast direkt när vi kom tillbaka från 5 veckors praktik följt av jullov, jag var då i v 13. Jag berättade även för min mentor veckan efter så att hon skulle ha förståelse för om jag skulle behöva vara borta från skolan.
Min brukare (jobbade som personlig assistent) fick reda på det runt v 15. Han frågade om jag kunde jobba ett pass och jag sa helt enkelt, -jag kan inte, jag ska till mödravårscentralen då. Han frågade då om jag var gravid och jag sa, -ja :) Min dåvarande chef berättade jag det aldrig för, eftersom min brukare skulle byta assistansbolag när jag var i 6 månaden och jag följde med över. Nya chefen fick däremot reda på det samma dag som jag skrev på anställnings papperna.
Tack før alla svar! Kænns bra att veta hur ni tænkte och gjorde.. Men jag ær chockad øver att många væntade så længe att berætta :P Jag kommer aldrig lyckas hålla mig så længe! Sen ær det som du sæger mysan89, att det ær bra att dom runt om vet, så man kan snacka med dom om det slutar i missfall.. Men jag ær ganska sæker på att den lilla i min mage inte har tænkt dra någonstans førrens om 7 mån ^^ Jag har inte berættat før min chef æn (jobbar dock bara som extra hjælp), men det måste jag nog gøra inom kort! Problemet ær bara att min sambo jobbar på samma stælle :P Men jag tror inte hon berættar vidare :) Då blir jag lack! Tack før alla svar!! Det uppskattas!! :)
Jag kunde knappt bärga mig att berätta efter jag plussat på testet, då det verkligen var en upplevelse och jag ville nästan berätta för HELA världen! Jag berättade dock efter att jag varit på första mötet med barnmorskan (runt v. 10-12), några dagar efter jag plussat.
De närmsta vännerna berättade jag för samma dag! :)
Vi berättade för våra familjer i v. 11-12 någonting. Jobber fick veta i v. 13-14, och mina vänner fick vänta till v.16 eller så.
Berättade för pappan så fort jag kände det på mig och gjorde sedan ett test som visade att jag var i femte veckan. För hans mor och hennes karl berättade vi v. 10-11 ca. Och för alla berättade vi efter vecka 20.
Tycker inte man ska berätta direkt, utan suga på det ett slag och inte hasta genom allt så mycket.
Jag berättade för de närmaste, och resten fick vänta tills de räknade ut det själv ;-)
Min kusin avslöjade mig på en begravning då jag la brieost och lax till sidan..... Nu syns det tydligt ;-)