LyxMamman

5 LyxMamman

1901 visningar

Någon som känner igen sig? vecka 5

Heiii, jag undrar om det finns någon som känner som jag...

Jag är nu gravid med andra barnet ( vecka 6). Och jag är ännu en gång rädd att berätta för några personer i min familj och släkt. (ska göra det i vecka 14).

Det är nämligen så här att tre av mina mostrar inte kunnat få barn och min syster som snart är 30 varken har pojkvän eller barn. Det känns som att jag sårar dem med min lycka, jag vet ju att dom så gärna vill ha barn. När jag väntade mitt första barn fick jag intrycket av att dom blev avundsjuka och kanske lite sårade.

Finns det någon som känner igen sig och kan dela med sig av sina tankar kring det här? Är jätte jobbigt att känna att man är rädd för att visa hur lycklig man är över sitt barn när man inte vill såra någon.

Kraaam

9 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    noelojag

    0 noelojag

    hej, rädd vet jag inte om jag var men.. både min mamma och plastpappa ville ju såklart att jag skulle vänta tills jag hade utbildning och jobb innan jag skaffade en till..eller uttrycket de gav mig "det är ju inte så jävla smart att skaffa barn då man inte kan försörja det" utbildning har jag men fick inget jobb.. och detta barn var inte planerat så kan ju inget göra.. så till mamma undvek jag att berätta.. hon fick veta av min syster.. vilket jag hade velat berätta själv. men aja.. min pappa var det lite lättare eftersom han nästan inget säger..

    att de inte kan få barn är ju inte dit fel.. och om de vill trycka ner dig i deras sorg så tycker jag väl inte att du ska berätta. då är det roligare för dig att ha bäbis i hemlighet tills de ser själva att du ska ha en till. var lycklig!!!! det är underbart att få barn!!

  • 2

    bluefruit

    0 bluefruit

    JAg försår hur du tänker men jag tror att det skulle gå lättare om du tänkte lite mer egoistiskt för din egen skull. Det låter kanske lite kärvt av mig men du är ansvarig för din lycka och kan inte missunna dig själv detta bara för att de inte kan få barn. Du gör ju en egen föreställning om hur det skulle vara för dig att inte kunna få barn. De kanske tänker likadant eller så har de kommit över det och är jätteglada för din skull. Om jag vore du skulle jag göra dem mer delaktiga i dina barn och graviditeten om du vill för jag tror de skulle tycka det var en lycka att bli "invigda" i det hela.  

    Men ha inte dåligt samvete för att du är glad, det är du värd att vara!

  • 3

    catwik

    4 catwik

    Har själv varit den som haft svårt att få barn. Klart man känt sig avundsjuk när andra runt omkring varit gravida, men ändå glad för deras skull. Om de på något sätt ska få dig att må dåligt över din lycka så är det FEL.

    Berätta om ditt barn och var lycklig. Sen kanske man kan vara lite försiktig att konstant prata om det då det kan vara väldigt jobbigt för de som fortfarande kämpar. Lycka till!

  • 4

    LyxMamman

    5 LyxMamman

    Jag träffar dem inte så ofta så är inte direkt så vi kan prata om det. Vet att dom är glada för min skull nu, men är i början som dom beter sig jätte märkligt :(. Jag älskar mina släktingar men ibland inflikar de lite elaka kommentarer om att jag är arbetslös osv.

  • 5

    Maia84

    3 Maia84

    Svår situation. Jag hade nog väntat som du sa till vecka 14 med att berätta. Står du din syster och dina mostrar nära? Skulle jag ska försöka sätta mig i den sitsen att jag inte kommer kunna få några barn, tror jag att jag nog hade blivit mer sårad ifall jag inte fick höra den glada nyheten och i stället upptäcka det själv. Det är en glad nyhet även om det är svårt för vissa att visa det. Sen har jag aldrig själv haft lyckan att berätta att jag är gravid, men jag kan tänka mig hur svårt och jobbigt det måste kännas ifall man inte får glädje tillbaka när man berättat. Hoppas i alla fall att de känner stor glädje den dagen då du berättar.

    Stort lycka till och var lycklig!

  • 6

    LyxMamman

    5 LyxMamman

    Tack alla gulliga för att ni svarar, det här är jätte jobbigt för mig.

  • 7

    Sandrew

    4 Sandrew

    Hej!

    Min vän sen 15 år tillbaka hade jättesvårt att bli gravid, jag ville inte säga något, men hon listade ut själv. Då sa hon; Att du är gravid är som ett slag i ansiktet för mej! Sen var hon sur i flera veckor, skällde även på mej i en affär, hon var som besatt. dettta gjorde mej otroligt ledsen. Tillslut sa hon att hon kunde acceptera det????! Va??!! Gav henne mentill blommor för at jag inte ville hon skulle va ledsen...Det kändes så fel i hennes uttalanden och hon sårade mej väldigt djupt. Iallafall så fick jag missfall, och vår vänskap blev aldrig densamma. Började tänka på saker hon sagt som var väldigt negativa... Efter ett tag så ringde hon och berättade att hon var gravid (genom konstgjord) och att hon var såååå lycklig! Jag gratulerade, men sen dess har vi inte hörts mer. Hon är en energitjuv som verkligen suger musten ur mej och det känns mycket bättre utan henne, nu när såren läkts lite.

    Nu när du är gravid, med ditt andra bran:) Ska du bara var lycklig! Strunta i alla energitjuvar! Detta är ju en tid för dej som är helt otrolig!!! Även fast man är en snäll människa och vill tänka på alla så håller jag med "bluefruit" det är dags för dej att vara lite egoistisk!

    Lycka till!!!

  • 8

    Jennieis

    0 Jennieis

    Varit i samma sits. Min killes syster har velat ha barn sen över 10år tillbaka men har inte funkat naturens väg o inte konstgjord heller. Sen nu för något år sen så ville hon adoptera men som hon är ensam så tar de längre tid o snart är hennes tid ute (för hennes ålder..) så jag tycker inte att ja kan glädja mig på samma sätt när man pratar me henne  eller äri närheten av henne,lite småsynd men..

  • 9

    keeya

    5 keeya

     Min syster är avundsjuk på att jag ska få barn. Hon säger sig vara glad för barnet men i samma andetag säger hon hur hon sörjer att hon inte kommer att få fler barn. Hon är frånskilld två barns mamma, snart 40 och hon har barnen varannan vecka. Hon tjatar om det hela tiden. Nu är jag trött på henne för jag känner att det är faktiskt min tur och hon borde vara glad för min skull! Jag är gravid med mitt första barn och jag är 32 år. Hon vet hur länge jag har önskat mig barn men min man har inte varit redo. Så vi har inte pratat på över en månad. Jag förstår inte hennes reaktion alls?! Sen har jag en kompis som inte kan få barn. De har försökt med IVF och det har inte funkat. Nu ska de försöka med äggdonation. Jag var nervös för att berätta för henne men hon blev över lycklig för min skull. Sen när vi jobbade ihop så sprang hon efter mig som en höns mamma.. Fick inte lyfta osv. Min poäng är (som Bluefruit skrev) att man är sin egen lyckas smed. Kan man inte vara lycklig för ngn annan så får man faktiskt skylla sig lite själv. För att ngn annan har det bra tar det inte bort ngt från en själv. Man blir lyckligare om man kan dela andras glädje även när man själv är i sorg. Jag tycker att du ska berätta det som den mest naturliga saken när du själv känner att du är redo för det. Du kan inte ansvara om de inte känner sig lyckliga. Och som ngn skrev tidigare, man behöver kanske inte bara prata om barn med dem som inte själva kan få eller ens har. De tröttnar ju ändå på att höra ;) Lycka till!