Spb

1 Spb

1956 visningar

någon mer med beslutsångest ? vecka 8

Är gravid i vecka 8 enligt läkaren. Är i en väldigt knepig sits. Har inte varit ett speciellt bra förhållande. Till o från under 2 år. Han har sina problem och jag har mina. Men vi går endå alltid tillbaka till varandra. Hade nyligen en rättegång tillsammans med honom. Mot honom. Då han har sina aggresionproblem och gick på mig i midsomras. Vi pratade inget efter det o ingen av oss tog kontakt , allt var över. Tills jag gjorde grav test några dagar efteråt o visade sig vara positivt. Så Hade inget val än att ta kontakt med honom. Vi sågs någon dag efter och har pratat om det o han kommer stötta mig i vilket val jag ån gör. Han vill ha kvar det. Men tycker det är upp till mig att bestämma. Hans familj tycker att det är upp till oss och att dom finns hur det än blir men att det som händer mellan han o mig måste få ett slut! Att det inte kan bli mer kaos speciellt inte med en bebis i bilden. Min familj är däremot tokiga oroliga o rädda dom vill att jag gör abort pga allt som har varit. Har sån sjuk beslutsångest, jag vill men... Jag vet inte.. Är endå 24 år har egen lägenhet, håller på med mitt körkort och har försökringkassan pga av min diagnos. Ska väll ta mig i kragen och få ett jobb i framtiden. Skulle jag bli själv i det här känns det som att jag skulle klara av det endå, dricker inte knarkar inte, slutat rökt pga av illamående, jag tycker jag sköter mig ganska bra trots min diagnos. Någon som kan he råd? Tips? Är med i samma situation? Har inte så länge tid att bestämma mig!!
5 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    baby87

    5 baby87

    Hejsan!
    När jag läste din rubrik kände jag bara att jag var tvungen att läsa!
    Jag har inte lika situation som dig MEN har otrolig beslutsångest kring detta beslut
    även jag och min sambo måste ta (mest jag då han stöttar mig vilket som)

    För att göra min historia kort så lever jag ihop med min sambo sedan 10 år
    tillbaka, vi har hus och redan 3 barn tillsammans, det som gör oss lite osäkra är just
    att detta blir barn nr 4 och vi har fullt upp dygnet runt.
    Yngsta är 13 månader gammal, mittebarnet 3 och äldsta 5 år.

    Jag har en häst, ett intresse där jag brinner för, sökt skola till våren 2016 och har
    planerat allt 1,5 år framöver då jag ska börja jobba inom vården.
    Men så blev jag gravid och nu är vi livrädda!
    Vi kommer älska detta barn precis lika mycket, vara lika lyckliga den dagen hen föds,
    vi är bara livrädda att detta är fel tidpunkt, men iofs blir det som det blir ibland.

    Vi ska till gyn den 4:e augusti, prata med en kurator och göra ett VUL, hoppas vi får
    någon klarhet i allt då.

    Mitt enda råd är väl det jag själv försöker med, verkligen känna efter vad man vill
    innerst inne.

    LYCKA TILL NU!!

  • 2

    Rambo

    5 Rambo

    Hejsan!

    Känner igen det där, levde förut i ett destruktivt förhållande med våld och kränkningar som vardagsmat!! Fick också beslutsångest men insåg snabbt att jag inte ville låta barn växa upp med sådan människa. Valet var enkelt jag lämnade min man och valde mitt liv och barnets liv! Visst människor kan förändras (krävs år av terapi ) men idag vet jag att jag har gjort rätt då pappan fortfarande är ett kräk mot en annan stackars tjej! Vi har en ny familj idag med en underbar man, jag har fått mitt självförtroende tillbaka, kan jobba med mig själv utan att vara rädd något mer och det bästa.... Barnen har en fin framtid med massa kärlek och trygghet.

    Hoppas du hittar din lösning, kram och lycka till

  • 3

    Spb

    1 Spb

    Tack för era svar! Vad som helst kan hända och det får man vara förberedd på antar jag. Ska till kuratorn imorgon igen. Men känner inte att jag får ut något utav att gå dit, är som att prata med en vägg. Börjar bli jobbigt eftersom jag egentligen inte riktigt vet hur långt det har gått, o känner mig trött o illamående tillofrån sen att jag inte har någon som direkt stöttar mig i det här eller säger något.. Ska försöka få tid hos kvinnokliniken i veckan för att se om det står rätt till allting osv.. Sen lär man ju bestämma sig.. Vet bara inte hur.. Hur jag ska tänka.. Vad jag ska räkna med och inte.. Eller hur långt fram man faktist ska tänka.. Jag vill ju Veta att det är friskt innan man kan ta ett beslut.. Lycka till ni med allt!!
  • 4

    juliet

    3 juliet

    men älskade vän nu ska du få en som ser nyktert på din situation och intne värderar det med sin egna helt neutral men med mycket erfarenhet av skit.

    BARN är något som behöver enade föräldrar  som kan prata om hur man ska uppfostra det tillsammans man måste vara eniga till tusen genom trotts och vakenätter och allt som tillhör nu vet jag inte hur din diagnos ser ut men jag hade epilepsi och var trött för jämnan men henmma tog vi hand om michelle för vi kämpade som familj. Kan ni det?

    jag ser att det är inte så svårt för dig att få barn men att leva ett rikt liv innan barnet kommer min dotters far och jag var förlovade och lyckliga det var därför vi var så enade trotts bekymren

    något du kan göra om du är modig och har svårt att tänka abort sök barn psykologen på mödravården det finns en där vår dotters far och jag gick till en och om det visar sig att det inte fungerar att få ihop det så har du två möjligheter medicin eller abort för ensam är orättvist mot barnet.stamsellsprövning tänker jag då men det är jag som varit sjuk hela livet som tänker så om du vill sattsa så gör det med hela hjärtat och var berädd på att förlora en stund tills den rätta dyker upp och du har jobb och mannen möjligen är en karl och inte en förvuxen slarver. hoppas jag kastat lite ljus på tillvaron. kram

  • 5

    Spb

    1 Spb

    Jag har en lindrig utvecklingsstörning. Har varit hos gynekologen idag och fått se att allt står rätt till. Är i vecka 8 och 3 dagar. Har fortfarande beslutsångest. Han vill ha det kvar jag vill också men velar.. men känns inte som någon annan e spec glada, varken min mamma eller syster pga hur vårat förhållande har sätt ut.. Och är orolig att berätta för min pappa sen isåfall.. Han vet ju också en liten del hur det varit nu sist.. Har inte så mycket kontakt med han men blivigt bättre nu på senare tid.. Jag behöver råd jag vet inte hur man ska tänka i allt det här.. Vill inte göra något fel..