Mer än jag... vecka 22

Har haft det bra fram tills nu ..visst har jag känt av mina foggar men då har man liksom sagt det visste man om att det skulle komma. Många är rädda för att man skall trilla ihop i och med att dem sista graviditeterna har varit kämpiga. Jag har jobbat heltid framtill mitten av förra veckan då min höft krascha helt kunde inte röra mig inte ens trampa på benet...dagarna har rullat på och värken sitter kvar och jag börjar gå mig själv på nerverna. Jag har långtråkigt, kan inte ta mig någonstans, kan utföra en sak i ca 5- 10 min får sen så ont att jag blir arg på mig själv. Smärtan utlöser att min kropp spänner sig och skapar obehagliga sammandragningar. Bm svarar bara enkelt detta visste vi om, att det kom tidigare denna gång beror på antal graviditeter. Nu i veckan skall jag till läkare och hon kan inte göra ett skvatt för att hjälpa mig verken med smärtan, rörligheten eller min egen surhet till att bara sitta och glo rakt fram. Sjuksskrivning är det enda som man kan bli hjälpt med och det innebär mer ensamhet...för alla andra saker har vi prövat...någon mer som tycker synd om sig själv eller jag har kanske bara en sådan hormon dag man bara skall gå och lägga sig igen.