Emelisan

4 Emelisan

2782 visningar

Mår psykiskt dåligt vecka 21

För ett tag sen gjorde jag och pappan till barnet i min mage slut, det har hänt så mycket saker den senaste tiden, så vi är till och med osams, och det finns inte en chans att vi kommer att bli sams igen. Det var både hans och mitt beslut att gå skilda vägar, men jag älskar honom fortfarande, och jag kan inte sluta gråta.

Jag har även Diabetes, och det har blivit så att jag mår så dåligt att jag inte ens sköter min diabetes, vilket barnet får lida för. Finns ingen i min familj som jag kan prata med, jag vill inte prata med någon, för jag litar inte på folk, finns ingen som kan hålla tyst. Värst är det på dagarna då jag är ensam hemma med hunden, jag bara gråter och gråter och gråter, ibland vet jag inte ens om jag gråter över honom eller om jag till och med utvecklat någon slags depression.. Är verkligen jätte orolig, just nu känner jag att jag inte vill ha barnet, tänker så mycket, kommer jag att hata min dotter när hon kommer? Hur kommer det att bli sen? Kommer jag duga som ensamstående ung mamma? Duger jag i över huvud taget? Mår så fruktansvärt dåligt, vet inte vad jag ska göra längre, snälla hjälp!

7 Svar (äldsta svaret först)
  • Tyvärr är det ända du kan göra är att prata med någon. Om du inte känner att du litar på någon, prata med en riktig psykiatriker eller kurator som inte har något med dig att göra och som samtidigt kan lyssna utan att döma!

    Tror de finns några på förlossning/abort mottagningen som har hand om kvinnor i din situation och som har lite mer förståelse :) Jag hamnade i en depression innan och i början av min grav. (Dock av en helt annan anledning) och jag pratade först med en kurator och sen så åkte jag utomlands i 1 månad.

    Det hjälpte mig! Inte för att du måste åka utomlands, men att prata med någon så man har ventilerat lite och sen så göra något annat än de du burkar för att liksom markera att det ska bli annorlunda i framtiden :)

    Du kan prata med mig om du vill :) Skriv ett PM så kan jag skiva ner min msn/skype/facebook :=
  • 2

    anneli_g

    5 anneli_g

    du borde definitivt ta upp saken med din bm. borde finnas nån typ kurator eller så på din mvc som kan hjälpa dig. man slutar ju inte älska nån över en natt precis, sånt tar ju tid men ja tror snarare att din bebis kommer bli din stora lycka i livet. du kommer bli en toppenmamma för du verkar ju ändå inse att det är viktigt. ge dig själv lite cred ;) men ett bra första steg kan ju vara att sköta din diabetes, då kommer du automatiskt att må lite bättre :) lycka till!
  • Det är JÄTTE viktigt att du sköter din diabetes, barnet kan bli för stort eller för litet och få massor med problem annars. Du måste ringa din BM nu och berätta att du har ångest och mår dåligt. Förklara exakt som du skriver här. Det finns hjälp att få. barnet känner om du mår dåligt. Jag äter Fluoxetin mot min depression, det är en mild form av antidepressiva, det är ok för gravida att äta har min doktor sagt. Du behöver nog någon att prata med också för du går igenom något jätte jätte jobbigt just nu.. Det finns hjälp att få, och jag vet att det kan kännas jobbigt att be om hjälp och att man kan känna att ingenting kan få en att må bra igen, men du kommer kunna må bra igen, men ibland behöver man hjälp på traven.. Jag tror på dig <3
  • 4

    EmelieH

    5 EmelieH

    finns bra hjälp att söka, om du mår dåligt!
  • Førsøk aktivisera dig om dagarna så du får tænka på annat <3 Styrkekramar!
  • 6

    Emelisan

    4 Emelisan

    Tack för alla era svar!
    Jag ska till Barnmorskan imorgon och berätta hur det ligger till, jag har fått Hyperemesis samt struma och grav.migrän, så jag kommer inte ens ut på dagarna, vilket gör att jag sitter hemma och bara mår sämre och sämre. Känner mig verkligen ensam, och jag är så himla orolig för mitt barns skull. Som sagt, just nu känns det inte ens som att jag vill ha kvar barnet, vilket får mig att må ännu sämre.

    Tänkte kolla med min BM om det finns någon anti depressiv medicin som man kan få som gravid.
  • 7

    des83

    2 des83

    lider med dig men samtidigt fröstår jag precis din situation. är i en liknande situation. jag och pappan till mitt barn har flyttat isär i hopp om att kunna rädda förhållandet men de känns bara som vi glider mer å mer isär å allt känns piss å ja gråter åxå bara. bra att du ska prata med barnmorskan så att du kan få hjälp av någon som förmodligen hör liknande saker oftare.

    håller alla tummar å tår ja kan för dig

     

    Lycka till