Kan säga så här.Jag har haft fyra lätta graviditeter(förutom oron)Tre lätta förlossningar(förutom att jag varit livrädd)Hoppas på en fjärde lätta förlossning med(helst kejsarsnitt men)Så det kanske ligger något i det,eller så har jag bara haft turen hittils.

Jag är i vecka 26 i morgon,känner att den sparkar jättelångt ner mest,nästan nedanför troskanten.Men kan inte svara på hur jag bär bebisen.Har inte för mig att när jag väntade tvillingarna för fyra årsen att dom var nere där och sparka så här långt in i graviditeten.Känns nästan som den är nere i ljumskarna på mig ibland och görar:))

Jag hade en lätt graviditet och förarbetet på förlossningen gick väl ganska lätt.

Men sen så blev det lite krångel. Min tjej fastnade påväg ut så fick krysta i 2 timmar innan de lyckades, med hjälp av allt möjligt, få ut henne :)

Så vet inte om jag ska säga att min förlossning var lätt, men jätte svår tycker jag inte att den var heller :)

Jag hade en lätt graviditet, men vill inte påstå att förlossningen var lika lätt, tyvärr. Men alla förlossningar är ju olika! Det behöver inte betyda att just du får en trasslig förlossning.

Ett råd är faktiskt, lyssna inte för mycket på alla andras berättelser! Man får så mycket råd och tips kring förlossningen men man vet ju inte förrän man är där hur det blir! Själv fick jag höra många olika berättelser om hur det skulle vara osv, men för mig blev det på ett helt annat sätt! Men allt gick bra och jag har nu en son på fyra månader.

Min bm sa till mig efter jag hade fött min som att vanligast är att man antingen har lätt graviditet eller lätt förlossning. Med första hade jag en lätt graviditet men en jobbig flrlossning (pågick i 51 timmar). Med andra hade jag massa besvär under graviditeten men en jätte lätt förlossning (låg t.om o smsade med min mamma o moster under själva värkarbetet)

Jag hade både lätt graviditet och förlossning :) min mamma hade lätta graviditeter men lite svårare förlossningar.

Jag hade en lätt graviditet men det slutade i akut snitt så antar att det inte räknas som en lätt förlossning :P

Jag hade en väldigt besvärlig graviditet men en superlätt förlossning som gick fruktansvärt fort. Så vet inte omd et stämmer det där riktgit

Tror inte alls att det hänger ihop. Jag hade inte en jätte hemsk grav, men kan inte heller säga att den var smärtfri. Förlossningen gick ganska lätt & jag är super nöjd med den. :)

Att bära högt kan innebära att magen börjar precis under brösten & att bebisen trycker på lungorna så att man har svårt att andas i vissa lägen. Jag hade låg mage hela tiden. Hade ett ganska stort avstånd mellan magen & brösten. Fick aldrig jobbigt att andas & lilla sparkade aldrig på revbenen. :) Kolla gärna in bilderna jag har på fotoalbumet. Har kort överkropp men tycker ändå att jag hade låg mage. Många trodde att jag var nära att föda hela tiden.

Kramar

Jag hade en superlätt grav. Men flrlossningen var väldigt jobbig. Igångsättning, sugklocka och sprack hela vägen.

jag hade en jättejobbig grav. som slutade i kejsarsnitt som gick toppenbra! Bar henne väldigt lågt, tyckte magen nästan hängde ner över muttan typ :P Denna bebis bär jag väldigt högt, känns som att han är långt upp i revbenen.

Nej tyvärr inte här. Hade jättelätt graviditet men väldigt jobbig förlossning - denna gången har graviditeten varit lika lätt och behaglig men hoppas på en smidigare förlossning denna gång. Min mamma hade tre lätta graviditeter å bara den sista förlossningen va jobbig, de andra två superlätta å snabba så det är nog väldogt individuellt å olika från gång till gång. Tänker att det viktigaste att komma ihåg är att så fort den är över, oavsett svår eller lätt, var det värt allt å all smärta försvinner, å den kärleken å lyckan man känner till sitt barn är helt totalt obeskrivbar. Finns ju en anlednin man utsätter sej för det flera ggr trots allt hehe :)

Jag hade en underbar graviditet förra gången och känner ingenting av den här heller än (bara i v 6 än), men förra förlossningen var inge vidare. Eller - själva värkarbetet gick bra, det gick att stå ut länge och när det blev för tufft (efter 34h) fick jag epidural (kan nog tänkas konkurrera om priset Guds gåva till Kvinnorna...), men när det väl var dags för lillgubben att komma ut efter 38h så togs ett laktat-test (mjölksyra) som visade att det var bråttom att få ut honom. Jag sövdes och snittades och han var ute på 3 min. Efteråt visade det sig att testet antagligen varit fel.. Jag har fått jobba väldigt med mina känslor efter det. Min grabb blir 2 i aug och är det absolut finaste jag har och den underbaraste som finns. Det finns inga gränser för hur mkt jag älskar honom, men det tog tid att komma dit. Det kändes som jag tog hand om min mans barn hela det första året. Jag hade så väldigt svårt att känna att han var min. Tydligen är det rätt vanligt att det blir så när man är med om en katastrofsnitt som det kallas när man sövs. Jag fick inte vara med om när han kom till världen och det kommer alltid att plåga mig, vem annars SKA vara där om inte hans mamma? 

Men - tiden läker sår och jag har lärt mig att det är så och att det är ok. Jag tar igen det nu för varje dag! Svårast är att bli kvitt skuldkänslorna för att det tog så lång tid innan jag till fullo tog honom till mig..

Usch, det här var inte tänkt att bli någon skräckhistoria - tvärt om! :) Det jag vill få fram är att hur det än blir så BLIR DET BRA! Det bästa du kan göra är att absolut inte förvänta dig någonting av förlossningen. Den blir som den blir och du blir mamma efteråt. Det enda du kan påverka är att vara utvilad och näringsfylld innan ;)

Hoppas du får en underbar fortsatt graviditet och grattis i förskott! ;)