Tycker att det är så svårt med alla dessa tester som erbjuds att göra...det är ju klart att man vill vara försäkrad att ens liten är frisk...
jag har precis tagit blodprovet för kub-testet...förstår egentligen inte om det kommer att ge något eftersom det talar bara om risken. Sen oavsett om den är låg eller hög så garanterar den ingenting....förutom eventuell oro....och sen fostervattensprovet. Jag är 31 år, hade jag varit över 36 hade jag säkert gjort det.
Berätta gärna hur ni tänker och vad ni valt att göra/inte göra. Och hur gamla ni är...
Malinka
Jag är visserligen "bara" 26, men vi vill inte göra några extra tester. Efter vanliga UL kände jag mej lugn att bebben mår bra och att det inte fanns nåt konstigt som syntes. Hade inte heller tyckt att ex. ett barn med Downs hade varit "så farligt" (klart man önskar att ens barn är friskt osv men efter att ha arbetat med barn och unga m downs så vet jag hur fantastiska de är) och som sagt... man får ju bara ett risk-tal. Jag skulle aldrig kunna göra abort ändå, så OM nåt skulle vara "fel" så skulle vi ändå älska barnet lika mycket, fast då slipper jag iaf att gå och va orolig och rädd resten av graviditeten IFALL nåt skulle va ha hög risk för att va galet... Sen får man ju komma ihåg att de allra flesta graviditeter slutar i ett litet friskt underverk :) Det var mina tankar! Lycka till och hoppas du hittar det som känns mest rätt för dej/er, det är ju det viktigaste att man själv kan välja!!!
Jag är snart 32 år och valde att inte göra proverna, trots att UL visade på cystor i barnets huvud, vilket "kan" vara en markör för kromosomfel. Som du skriver så är testerna ett stort orosmoment. Det finns tusen olika sjukdomar,åkommor och oförutsedda händelser som kan leda till skada hos barnet, men dessa kan inte "risk bedömmas", så varför göra det för att hitta kromosomfel? Finns det allvarliga kromsomfel som gör att fostret/barnet inte är livsdugligt så upptäcks det på UL.
Frågan man ska ställa sig innan man gör proverna är väl egentligen; vad gör jag om det visar sig att barnet "kan" vara sjukt? Att risken är t ex 1:10 eller 1 :100? Är man beredd att göra fostervattensprov då som har en missfallsrisk på 1:100..?
Kan man svara på detta, så kan man göra provet med, för då kan man ta konsekvensen av det. Detta är naturligtvis min åsikt. Det var så jag tänkte när frågan med KUB-tester kom upp.
Jag gjorde ett KUB test i vecka 13 och tyckte att det kändes skönt. Är 34 år och ville ha lite vetskap om hur stor risk jag låg i. Resultatet var mkt positivt 1 på 17698 :-) Sen så var det helt underbart att se den lille på ultraljudet för första gången. Bara det var värt pengarna:-) Nu är jag 3 dagar från BF, sååååå spännande!!!
Lycka till!!
Jag gjorde KUB och NUPP i vecka 13 och jag är jätteglad att jag gjort det. Hade varit så orolig de första 12 veckorna så när vi fick bra resultat kunde jag verkligen slappna av och sedan dess har jag inte kännt oro. Bara det är värt pengarna, plus att få se bebben på UL så tidigt och doktorn som går igenom hela kroppen och kollar ben, armar, hjärna m.m. Till saken hör kanske att jag är 33 år och fick mf i april då det visade sig att bebben HADE kromosomfel.
Bara du kan besämma vad som¨känns rätt för dig!
Jag är 37 och har funderat mycket på dessa olika tester, men jag tror inte att jag vill utsätta mig för dessa tester och inte barnet heller.
Man jag har 1 vecka till att bestämma mig på och mad mer info från barnmorskan kanske man tänker annorlunda.
Min förra graviditet var jag 34 och gjorde inget test och bara ett ultraljud och allt gick bra. Men visst jag är nu 37 och kommer att vara 38 då bebisen föds. Men som sagt som det känns nu vil jag inte göre det.
Tack alla för svar...ju fler desto bättre. Det är så svårt att prata om detta med någon som inte är gravid just nu....många av mina vänner har ju inte barn och då är det ju lite svårt att rågfråga. Det är skönt att höra hur andra gravida kvinnor/par tänker just nu. Allt detta är så svårt tycker jag. Önskar ibland att man inte fick alla dessa valmöjligheterna för det gör det bara svårare just nu.