Jag skulle nog inte gjort det. Om det nu ær risk før ds eller något, skulle jag då ta bort barnet før det ær annorlunda? :/ Jag sjælv tror att om jag skulle få barn med down syndrome skulle jag ælska det "ænnu mer" før det behøver det och før att det ær just annorlunda. Men allas drøm ær ju ændå att få ett friskt barn. Det ær en knepig fråga.. Men ett barn ær ju ett barn :)

Tycker ni ska fundera på om ni blir lugnade eller stressade av att göra KUB och sen ta beslut därefter hur ni vill göra angående testet. Iaf så jag hade gjort om jag blivit erbjuden.:)

Jag har gjort KUB-test med båda mina, inte för att ta bort det om det skulle ha ds, utan för att vara förberedd på det. Det kan annars bli en chock att få ett barn man inte väntat sig, och det vore inte rättvist mot det barnet. Man kan få svårt att knyta an till det, då man föreställde sig ett friskt barn. Så tänkte vi i alla fall :)

Skulle ditt barn förmodan ha ds, skulle du självklart klara det. Du bygger ju upp en kärlek till barnet redan i magen. Visst att det är en annorlunda passning för dem, men mer kärlek kan man nog aldrig få ifrån ett barn. Underbara som dom är.

Jag hade inte gjort något kubtest om jag varit du.

hoppas du förstår hur jag menar :)

Om de inte finns i släkten eller en risk för ds så ser inte jag någon anledning till varför man ska göra kub.. Jag blev inte erbjuden och jag vill ändå inte göra de för ser ingen anledning till dig eftersom att ingen av oss har de i släkten och så.. men man gör ju som man vill :)

det skulle de stå inte dig :P

Vi har inte DS i släkten heller. Men min bm sa att de inte spelar nån roll. Ringde läkaren sen som sa samma sak, att ds ibte är genitiskt men att det förekomer oftare i familjer som har det för dom oftast har kromosonfel.. Tack för era svar. Vi ska sätta oss ner och prata om det här efter helgen :)

Jag valde att göra kub. Blev inte erbjuden så fick bekosta det själv. Jag kan säga att hade vi fått "dåliga" siffror så hade vi gjort fostervattenprov och jag hade valt att ta bort det ifall det visat sig ds. Jag har inget emot att andra väljer en annan väg men om jag fått reda på det i ett tidigt skede så hade det inte varit något problem för mig. Skulle jag nu ändå få ett ds barn så skulle jag såklart älska det lika mkt ändå men jag anser att eftersom jag har en son sen innan så är det han som går i första hand. Så tänkte jag! Vi har inte ds i släkten och vi är bara 26 o 28

Jag fattar dock inte det här med att en del säger att man skulle "älska barnet mer" om man fick ett ned ds. Varför skulle man det? Möjligt lika mycket