jag var orolig att berätta, speciellt för pappa, men det gick bra. (pappa tycker att jag ska ha fast jobb, bra utbildning, hus och bil innan. Jag pluggar, har fått en anställning på 70% i hemtjänsten och ska köpa uhs och bil snart) Alla blev jätteglada, och de sa "ja, men nu är det som det är. Nu är vi glada för det". Då blev jag lättad och ännu gladare. jag tror att det kan bli skönt om du säger det. då är det "ur världen".

precis =) jag ska vänta till jag vart på MVC iallafall

Känner också mig orolig att berätta och vill gärna akjuta på det så länge jag kan. Berätta när du får ett bra tillfälle. Och som du säger är DU redo för barn, det är ju du som bestämmer det, din mamma kan inte stoppa dig. Du är ju ändå vuxen! Jag hoppas dock inte att det blir så dåligt som du tänker, kanske blir hon och resten av familjen jätteglada!

Jag vart helt super nervo för min svärmor då hon sagt att vi ska ha utbildning o vänta trots att vi båda är stabila me fasta jobb o kan unna oss ad som :) men när vi skulle kläcka nyheten stod svärmor o skala potatis o släppte allt o fällde en tår av lycka :):) så jag tror de finns hopp :) lycka till! kram

Jag tror nog att hon kommer bli chockad, arg p.g.a chocken och glad lite senare. Jag är väl inte den första man kan se med barn. Men jag är verkligen redo.

Tack för allt pepp-talk! =)