catja

5 catja

8335 visningar

Jobbigt med graviditeten, något? vecka 35

Alltså ja e bara i v 35+3 o ja e mega stor redan o varit länge, alltså kan ej fatta att de bara e en där inne. Ja orkar fan inte mer, ja e nedstämd som attans, de e as jobbigt nu, magen har sjunkit en del nu oxå. Jag kan inte gå nästan, sängliggandes hela tiden ju, orkar inte ett skit. Ibland känns de som att dom kanske räknat fel på veckorna, ja vet ej va ja e ute efter för fråga mer än att -när börja ni bli trötta på att va gravida? Löste kni all denna ångesten på något sätt så ni klarade er tills bebisen kom? Tips? Ja vet ej va ja ska göra eller vad som kan göra mig pigg just nu o de känns hemskt, vill ju ej ha denna auran runt mig när bebis kommer precis :(
711 Svar (äldsta svaret först)
  • Det ÄR jobbigt att vara höggravid. Jag var också megastor och hade foglossning och karpaltunnelsyndrom. Jag minns att jag var ganska tröstlös på slutet jag också! Det finns tyvärr inte så mycket att göra än att låta sig bli ompysslad och inte ta ut sig. Kanske är det bra att vara trött så att man vilar upp sig ordentligt innan förlossningen? Jag kan i alla fall trösta dig med att ALLT är glömt och förlåtet i samma sekund liten tittar ut! Och väldigt snart kommer du sakna din mage, då minnet av det det tunga och jobbiga bleknar VÄLDIGT fort ;) Håll ut! Snart är den lyckligaste dagen i ditt liv här - snart ska du få möta den största kärleken. Det är därför det tungt nu :) Kram!
  • 2

    catja

    5 catja

    Antar att ja känner så sen, just nu känns de bara så långt ifrån. Min sambo o ja ses av aldrig pga han jobbar plus renoverar vårt hus o gjort hela våran graviditet så ensamheten gör ej dessa känslor bättre, men men tack för ett väldigt fint svar, en månad kvar bara.
  • 3

    tuffani

    5 tuffani

    Jag är i v 33+1 och har ungefär sen v 30 varit rätt trött på att vara gravid. Jag känner mig inte så ovanligt stor men många säger att jag är det och det gör inte något lättare, inte kul att få höra om och om igen, då funderar jag hela tiden på om det verkligen är som det ska, är det något fel på mig eller bebisen? Men nej, allt visar alltid precis som det ska. Det värsta är att jag har varit så trött hela grav, kanske är det som behövs för att man ska kunna vila upp sig som hon säger, men känner mig så lat när jag endast är vaken ca 10-12 timmar/dygn.. Och hade helst av allt sovit ännu mer. Sen är de jobbigt att röra sig, komma i och ur säng, stol, osvosv. Jobbigt att kissa hela nätterna, svettas hela tiden, inte ha något att ha på sig, humöret.. Ja, jag vet inte. Det är väldigtv påfrestande för både psyke och kropp, blir mest att jag ligger i soffan hela dagarna pga orkeslöshet. Är nöjd jag kommer ut en liten promenad med pojkvännen på kvällen varannan dag kanske, det går dock inte fort och inte långt. Skönt att höra ändå att man inte är ensam om att känna sig nere, men du ska se att allt blir bra så fort liten kommer :) då tror jag att allt kommer vara värt det, även om det känns som en lång väg tid just nu :/ lycka till och glöm inte bort att vi får känna oss såhär just nu.. :)