jennie1234

1 jennie1234

2906 visningar

Jag vill behålla men inte pappan! hjälp! vecka 6

För 5 dagar sen fick jag reda på att jag är gravid, vilket va väldigt chokerande för mig eftersom jag gått i ca 4 år och trott att jag inte kan bli gravid med tanke på att jag gjorde en stor operation mot en cysta som hade krossat min ena äggstock så nu har jag bara en kvar och den har vi fryst in äggvävnad utav, vilket har gjort att jag inte har haft mens sen dess. ÄNDÅ så blev jag gravid med min pojkvän som jag varit tillsammans med i ca 3 månader bara.

Jag har suttit och klurat på om jag vill behålla eller inte nu ett tag och jag vill verrligen göra något som jag känner är rätt för mig i slutändan. Just nu känner jag att jag skulle ångra mig extremt om jag gjorde abort. Dessutom är jag emot abort. Men jag försöker ändå tänka åt båda håller tänker jag praktiskt sett blir jag väldigt rädd men vet att det någonstans kommer att funka.

Jag har pratat med min partner mycket om detta och han håller fast vid det han känner och det är att jag ska göra abort, han känner att jag "förstör" både mitt, barnets och hans liv om jag behöller det, hotar dessutom med att han kommer lämna mig och jag känner då att han har visat sin rätta färg. men jag vill samtidigt inte att mitt barn ska växa upp utan pappa. Han kommer från en speciall kultur där han vill vara gift bl.a innan man skaffar familj och jag har inte träffat hans famlij ään så vet inte hur dom är men han säger att dom inte kommer respetera mig om jag gör något som går emor hans beslut.

jag är 19 år och han 27. undrar ni något fråga, men jag är väldigt förvirrad just nu och det känns som han påverkar mig allt för mycket gör jag abort skulle det kännas att det är på grund av honom och jag kommer inte må bättre för det.

kom gärna med tankar och funderingar tips och råd vad som helst, behöver det nu...

 

tack!

14 Svar (äldsta svaret först)
  • Åh kæra du :( tråkigt att høra. Men om DU vill behålla så tycker jag utan tvekan att DU ska gøra det. Tænk om detta ær din ænda chans att få barn. Det ær tydligt i texten att du egentligen vill ha barnet. Och det ær faktiskt så att vældigt ofta ændar papporna sin mening, nær chocken har lagt sig. Det blir det bæsta ni gjort. Om han nu ær så hemsk att han læmnar dig, kommer du klara det ændå om du vill och kan ge barnet en trygg och fin framtid. Och du kommer inte ångra dig. Dæremot, om du tar bort (mot din vilja) ær det något du måste leva med. Hela livet :( pappan fortsætter som vanligt, men ditt liv kan førændras efter det. Det ær din kropp, ditt beslut. Gør inget annat æn vad DU vill. Lycka till!
  • 2

    Hannis

    5 Hannis

    Tycker precis samma sak. De viktiga i läget är att om du vill behålla barnet så ska du absolut göra de. Känner en tjej som ångrade sig efter en abort och hon har inte mått så bra av de. Fast du skulle bli ensam så lovar jag dig starkt att du klarar dig utan honom. Å tycker han verkligen om dig och tror på er som par så kommer de här föra er närmare! Många styrkekramar
  • 3

    Jonna81

    4 Jonna81

    Lider med dig i ditt beslut. Men min första tanke var precis som Saraakbark, att eftersom du gjort dessa operationer så kanske detta är din enda chans att få barn. Skulle aldrig slänga bort den gåvan du fått att få ett barn sålänge DU känner att du vill ha detta barn. Tänk på hur det kan kännas senare i livet om du väljer att ta bort det mot din vilja för att sen aldrig bli gravid igen. Men givetvis måste du känna att du klarar det, och det gör du!! Även utan pappan med i bilden. Och om han nu skulle lämna dig så tror jag att barnet kommer hitta andra manliga förebilder som den kommer se upp till :) lycka till!
  • 4

    Danniissa

    5 Danniissa

    Jag kan bara hålla med om vad de andra skrivit!! Och det stämmer att om han är så otroligt korkad och oansvarig och lämnar dig så lär det finnas andra manliga förebilder som jonna81 skrev. Min dotter fick världens mest underbara in i sitt liv vid 1 års ålder. Idag är hon 7 och vi har sedan dess varit en familj och han ser henne som sin egen och han är hennes pappa till fullo!
  • 5

    Sufia

    4 Sufia

    Har en gammal tjejkompis som blev gravid tidigt i ett förhållande. Pappan lämnade henne två veckor efter attde bestämt sig för att behålla barnet och gick istället tillbaka till sitt ex. Hon behöll fast hon var ensam, 19 år gammal och utan utbildning och jobb. Hon har klarat det jättebra på egen hand och träffade senare en kille som nu är "pappa" till den lilla flickan som snart fyller 2 år. Jag tror du ångrar dig mer om du tar bort barnet och sen får tyngden ligga i hans huvud för att han valde bort sitt eget barn.
  • Jag tycker att man som kille får ta sina konsekvenser om man inte skyddar sig. Visserligen trodde du att du inte kunde få barn, men ändå. Ansvaret ligger minst lika mycket hos en kille att skydda sig. Han är ju faktiskt 27 år och borde veta bättre tycker man ju. 
    Finns det någon annan du kan få stöd från? Din familj, vänner m.m? Att du vet att du inte är ensam om du behåller det? Hur stark man än är så kan det vara skönt att få luta sig tillbaka ibland :) Så otroligt orättvist att detta kan vara din enda chans! 
    Om DU känner att DU skulle klara av detta utan din pojkvän så go for it!! (han verkar inte vara värdig dig ändå)
    Styrkekramar!!!

  • Jag är själv ihop med en man med annat ursprung och kultur men inget och inga från hans familj har varit dumma emot mig eller honom trotts att vi inte är gifta tror det är en dålig ursäkt att komma med. Han som du säger visar ju vem han igentligen är. Och med tanke på din situvation med operation du gjort osv så känns det rätt att behålla barnet gör det min kompis har genomgått samma och har försökt bli gravid många år och lyckats fast kortvarig lycka har det varit och nu så är hon gravid och i augusti ska hon ha om aölg går väl. Så känn efter tänk och gör vsf du tycker är rätt utan pappa klara du det jag gjorde fast min situvation är invecklade där min man inte har visum i Sverige utan Norge har ofta varit själv och klarat det gallant det har varit tufft och man kännt şıh så ensam ibland men vill man riktigt mycket så vet man vad man ger sig in på.
  • 8

    _Sofie_

    5 _Sofie_

    Hej, förstår din situation.. Men tänk såhär, det är din kropp och det är ju faktiskt du själv som väljer. Eftersom du även gått igenom en svår operation och efter det fått svårare att bli gravid, så tycker jag att din partner borde ha mer förståelse och även tänka mer på hur du känner dig. Om jag vore i din situation så hade jag behållit barnet (då det är väldigt svårt att bli gravid efter en sådan operation) sedan också, du ska verkligen INTE känna dig tvingad till en abort pga honom. Om han nu skulle lämna dig (vilket jag inte hoppas på, brukar lösa sig när han får se barnet vid VUL) så finns alltid din familj för dig och sedan finns det alltid någon annan kille dom kanske ställer upp istället.. Menar inget illa, men gör vad som känns bäst för DIG, låt ingenting tvinga dig till abort utan tänk på att det är DITT eget val, och din kropp.. Jag hoppas verkligen att det läser sig för dig, och jag finns här om du skulle behöva någon att prata med. Är skälv också bara 19år och gravid, var till en början orolig för att min kille skulle lämna mig då vi bara varit tillsammans i 3mån, men efter vi pratat igenom de så har han förstått hur jag känner mig inför detta, och även han ser fram emot att få bli pappa nu (däremot är hans bror och pappa väldigt emot detta och vill att vi ska göra abort, men vi har gjort vårt val och är glada för det) Men bara att säga till om du behöver någon som hjälper dig genom detta! Många kramar
  • 9

    Jenhwyfar

    5 Jenhwyfar

    Eftersom du säger att du är emot abort, tror jag starkt att du kommer ångra dig. Behåller du barnet, även om du blir ensam, så kommer det bli tufft och jobbigt(!) men jag kan nästan lova att du inte kommer ångra det när du väl håller ditt barn i dina armar. Jag är själv fattig som en kyrkråtta men när jag fick veta att jag var gravid fanns aldrig tanken på att inte behålla. (Sen att jag är väldigt starkt mot abort behöver vi inte ens gå in på ^^).Pengar är väl ofta den största orsaken till abort men vi har tur som bor i Sverige och kan få bidrag!  Jag kunde varit i samma situation som dig, min pojkvän kommer från en liknande kultur, där man SKA vara gift, han är dessutom bara sjutton och har inte berättat för sina föräldrar än... Vilket beslut du än tar så hoppas jag att det kommer kännas rätt för dig! Lycka till med allt!! Min mamma uppfostrade tre barn ensam (sju år av dom levde hon ihop med en man som spenderade hennes pengar istället för att hjälpa till med försörjningen) så det är långt ifrån omöjligt :)

  • 10

    Kurtan

    5 Kurtan

    Kan börja berätta om min erfarenhet så kanske det hjälper lite. (Kan också säga att jag håller med alla som skrivit tidigare!!)

     Jag är 19 år och min pojkvän 21, vi träffades i november, blev tillsammans i början av året, och i slutet av januari råkade han göra mig gravid. (Kan tillägga att även jag gjort en stor operation för att ta bort en 3-liters cysta, jag hade turen att de inte behövde ta bort äggstocken som de kanske hade fått lov med) Jag har under några gånger i mitt liv trott jag varit gravid, men har alltid visat negativt, så jag började tro jag inte kunde bli gravid så lätt (borde verkligen blivit gravid, var väldigt slarvig när jag blev singel efter en pojkvän som var riktigt kondombesatt!!) I alla fall så var min mens lite sen som vanligt, så vågade knappt testa mig denna gång, kändes onödigt. Men något var annorlunda, ett plus! Kunde inte tro det. Visste redan att min pojkvän inte ville ha barn och att han redan varit nära att bli pappa innan. Men för mig fanns aldrig abort på kartan även om min bästa vän tom tog det för givet. Jag grubblade länge på det där och berättade inte för pappan förrän jag var helt säker. Gav honom valet att vara med på det eller inte, ville ju inte "förstöra" hans liv och tvinga på honom något. Han sa att han inte var redo och så, men självklart ville se sitt barn växa upp. Han var riktigt chockad i flera dagar, men efter VUL i vecka 12-13 vände det nästan direkt! Och nu i vecka 20 när det är mycket mer på riktigt så är han jätteglad och ser mycket fram emot det. Jag som trott han skulle "lämna" mig och inte vilja veta av det alls. Men alla är olika, men man kan bara hoppas att detta smälter in för din pojkvän också tillslut, och det är bara ditt val hur du ska göra, jag skulle aldrig aldrig göra abort bara för att pappan inte ville behålla, det brukar ofta ofta ändras när barnet väl finns!! Massor av kramar och lycka till!

  • följ ditt hjärta! ja gjorde abort en gång och när ja blev gravid av misstag men min son så fanns de inte en tanke på att gå igenom med en abort till. jag blev ensamstående men hade många som stöttade mig och jag ångrar inte mitt beslut en sekunf, visst de e tufft som fasen o orka med sömnlösa nätter osv men man får bara våga be om hjälp! gör som DU vill det är din kropp inte hans. det är ett litet liv som ni skapat inte bakat en kladdkaka direkt. finns här om du vill prata <3

  • 12

    Ragdoll

    2 Ragdoll

    Kunde ha skrivit det själv. Är gravid i v12 och är nu kluven. Min sambo har dock ingen annan kultur han har en 9 årig dotter som bor med oss. Ja vill men vill ja detta själv? För de kommer ja mest troligt bli., han vill inte sitta hemma 60 år med barn hemma. Han är 37 & ja 25
  • 13

    Myronicolo

    0 Myronicolo (gäst)

    dating sites [url="http://freedatingsitesus.com/?"]free chat online singles [/url]
  • 14

    Uthxue

    0 Uthxue (gäst)

    ivermectin price comparison - stromectol lotion ivermectin tablets for humans