Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Gravid Rapportera Prenumerera Rekommendera
demonbruden

2 demonbruden

6759 visningar

jag vet inte om jag blir ensamstående!! vecka 4

hej! jag och min kille har vandrat fram och tillbaka sen ett år tillbaka, han är inte den som visar känslor och jag är den som måste få känna kärlek.. vi bor inte tillsammans men ses på "hans villkor" eftersom de är hans lägenhet och jag inte har nån egen..

jag är gravid, och han vill absolut inte ha barn.. han har sagt att han inte kommer finnas där för varken mig eller barnet.. han är 39 och jag är 23.. jag har en dotter sen innan på 2 år och han har en på 5 år.. hur ska jag göra? jag vill ju men ändå inte, kommer jag klara av de här själv? jag blir tokig :(

1376 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    KGotlandish

    6 KGotlandish

    Jag vet hur det är att vara oönskad av pappan. Att allt ska vara på hans villkor och kontakten har vandrat från bra till dålig till bra till dålig under hela min uppväxt. Träffade honom för första gången i höstas efter 5 år. Det har varit otroligt mycket svikna löften och både psykisk och fysisk misshandel av både mig och min mor de få gånger ett möte mellan far och dotter faktiskt gick att få till. Det är du själv som känner din pojkvän bäst och vet hur han reagerat över att du är gravid. Är han våldsam så skulle jag om jag var du faktiskt välja att ta bort det, skulle aldrig våga ha ett barn med någon som visat att han skulle kunna skada vårat barn. Det är bara du som känner vad du klarar av och om det är en säker miljö att sätta ett till barn i och om pappan är lämplig även om han inte vill ha det. Och om du klarar av ett spädbarn som ensamstående, det är nog så jag tänkt. Har själv gjort abort pga. av hot från pappan, och grunden för det var att jag inte vill ha någon hotbild mot mitt barn och att jag vill ha pappan som delar glädjen när den lär sig gå, säger sitt första ord etc. En vän sa till mig att jag kommer få en chans med någon som också vill vara med på samma villkor som mig, och nu är han här och vi väntar barn till början av augusti. Jag skriver inte det här för att få dig att ta något som helst beslut, men hjälper dig att bolla lite tankar bara. Att skaffa barn är ju, som du vet sedan innan, ett stort beslut och ansvar och inte bara gulligull som många tycker. Lycka till i ditt beslut, skriv om du vill prata mer! :)

    Rapportera Rekommendera

  • 2

    demonbruden

    2 demonbruden

    tack underbara du! du har helt rätt i vad du säger, de är ju faktiskt så att jag måste ta hand om de i slutändan, och det är ingen kul med dessa sömnlösa nätter, alla sjukdomar jobb och dagis ska passa osv.. de är mycket ansvar och jag vet inte om jag vill, eller klarar av det.. min dotter tar väldigt mycket tid redan och de är knappt jag klarar det.. tack för ditt svar! :)

    Rapportera Rekommendera

  • 3

    KGotlandish

    6 KGotlandish

    Kände att mitt svar blev väldigt negativt, det är ju bara du som vet om du klarar av det eller inte! :) Abort är superjobbigt, men jag kände för min del att en skrapning på 20 minuter kändes bättre och lättare än att ha en hotbild från pappan resten av mitt barns liv. Sen finns det ju människor som klarat det bättre än dom själv ens trodde att dom skulle göra! Abort eller inte är så otroligt svår fråga eftersom det inte är jag eller någon annan som ska ta hand om barnet, utan det är du! :)

    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar