Jag e så trött på att få den där blicken. vecka 34
Jag var på ett möte idag.Och pratade med en kvinna.Och hon frågade mig om min man skulle vara med på förlossningen.Och jag sade som det var.Att han inte skulle vara med.
Och hon blev chockad.Hella hennes ansikte lös det om.Men varför inte det då?Vill han inte eller är det du som inte vill?
Jag sade som det var.Att han tycker att det är obehagligt och klarar inte av det.Men det är inte första gången jag fick den där blicken.Eller dom där frågorna.Och sedan den där blicken av att jag inte är normal som inte ska ha min man med mig på förlossningen.
So what?? So what?? Att jag itne kommer att ha barnets far med mig på förlossningen.Han vill inte och jag accepterar och respekterar honom.Och kommer inte tvinga honom att vara med.Och varför skulle han?Det är jag som ska gör all arbete.Och han sitter bara passiv brevid.Och tänk om det går upp till 48 timmar? Ska han sitta där i 48 timmar?Och bara se och höra mig i smärta?
Varför är det så fruktansvärt att inte ha sin man med sig på förlossningen?Och vara ensam?
Ja jag kommer att vara ensam genom min förlossning.Och det är helt ok för mig.Så vad är det som det största problemet här?
Jag fattar itne det bara.
-
Det är ju helt upp till er. Såvida bägge mår bra i det beslutet, och att du känner att du klarar det själv, varför ska då andra lägga sig i?
För egen del vill jag ha med min sambo, och jag tror åtminstonde att han vill vara med också, men det är ju faktiskt inget man kan ta för givet.
Ert liv, ingen annans! =)
-
Det som känns bäst för er är de enda viktiga!
Att folk reagerar som dom gör tycker jag är bra, de är ett sätt att visa dig stöd. De kunde ju vart så att du ville att pappan skulle vara med men att nått allvarligt hänt. För innan du hunnit berättat att de är vad ni bestämt flyger en massa tankar runt om hur de kan komma sig, eftersom de ändå är vanligast att han är med..
Däremot skulle de vara känslokallt att inte reagera på att du säger, för tänk om de hänt nått som du kanske behöver prata med någon om och behöver en tröstande axel?
-
Så länge du accepterar och respekterar hans beslut så är allt frid och fröjd. Det är helt och hållet upp tll er två och inget som någon annan ska lägga sig i.
Jag är glad över att min sambo vill vara med på förlossningen, då jag vet att jag kommer behöva hans stöd. Hade han inte velat följa med så hade det varit något jag inte accepterat och släpat med honom. Men detta är hur jag känner, i ditt fall är det helt annorlunda.