Jag hade ont i ryggen och sömnproblem de sista två veckorna, när jag gick på toaletten så hörde jag ett knäpp och ryggontet släppte och ut forsade vattnet. Fick dock inga värkar föränn runt natten så sov jävligt illa.. fick inte tillräckligt värkar så blev igångsatt efter 3-4dagar och 1½dygn senare kom äntligen grabben.
jag kände inget, absolut inget. helt plötsligt gick vattnet o 5 o halv timme senare var lill killen ute!
jag kände imget speciellt. 02.30 gick vattnet sen började värkarna vid ca 05.00. 8.38 föddes våran son Milo :)
För att göra en väldigt lång historia kort så började jag få förvärkar i vecka 26-27 osäker just nu. Det var väldigt obehagligt för jag hade riktigt ont. Sen i Vecka 30, fick ja en känsla att något var fel. Dom undersökte mig och dom såg att jag hade börjat öppna mig. Det ledde till två veckor på förlossningen med medeciner för att hindra förlossningen. Vart utskriven efter två veckor men fick inte göra något alls bara ligga still.vart in och utskriven några dagar då och då för att det ville igång igen. Sen när jag var i slutet av vecka 37 så var det middsommar. Jag tvingade min man att vi skulle åka till båten och fira. På kvällen kände jag en konstig känsla det gjorde inte ont eller något jag bara kände att något inte var som det skulle. Vi åker hem och jag somna direkt. På morgonen så känner jag samma känsla så vi ringer läkaren. Dom vill att vi kommer in eftersom det tar en timme att ta sig till sjukhuset och eftersom jag redan börjat öppna mig för längesen. Vi åker och nu var jag öppen 3 cm. dom tvingar oss att ut och gå. Vi kom ut så började det spö regna så vi bestämmer att gå runt och runt i sjukhuset. jag skulle nog kunna hitta i det där sjukhuset om det vore kollsvart. Jag öppnade mig en centimeter av 8 timmar promenad. Besviken över det så får jag höra att jag måste sova där eftersom jag har så långt till sjukhust (är glad i efterhand) Jag vaknar halv 7 och sovit bättre än jag någonsin gjort vi börjar förbereda oss för hemfärd av ren vana. Jag går och kissar då går vattnet. jag skickar ut min man för att betala parkeringnen. En halvtimme sennare vid sju börjar värkarna vid nio alltså två timmar sennare så börjar jag krysta och vid kvart över nio är våran ängel född. Jag brukar säga att jag hade den bästa förlossningen man kan ha. Min man säger att det är för att min kropp tvingat mig att glömma dom 11 veckorna i smärta jag hade innan. Han tycker att vi haft en av dom längsta förlossningarna istället. :P