Är bara i vecka 9 men har redan börjat fundera över förlossning och sånt.
Kanske för att jag vet vad som väntar mig. Väntar andra barnet.
Jag mådde illa hela tiden och kunde inte äta eller dricka annat än vatten. Men dem sa åt mig att dricka blåbärssoppa eller nått för att ge barnet energi. Men spydde upp allt jag åt och allt söt jag drack. Det tog väl 34 timmar. Egentligen inte så lång tid för första va? Jag var helt slut och var öppen helt men det var en liten bit som inte ville gå bort. Så det blev sugklocka. Det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv! Dessutom fick jag honom inte direkt vid bröstet för han skrek inte när han kom och han hade fostervatten i lungorna så fick vänta 4 timmar på att hålla honom.
Idag är jag lite besviken över att jag inte fick honom direkt, dock förstår jag ju varför. Men det hade kanske kunnat hjälpt mig denna förlossning och känna " Det är värt all smärta och slit" Men just nu känner jag bara. ALDRIG! Vill ha snitt.
Någon som har tagit sugklocka och sedan en "normal" Förlossning. Hur var skillnaden? Hur är det i huvudtaget med andra tyckte ni?
Jag hade sugklocka med första och det tog 19 timmar och då var dem tvugna att få ut honom. Med min andre som är 4 månader tog det 20 timmar men då fick dem tvinga henne för hon började bli stressad (Hon hade bajsat i vattnet ett par timmar tidigare) men blev dock ingen klocka. Men upplever att hon var tusen gånger jobbigare än vad han var.
Jag hade ju pratat med min BM om snitt men hon insisterade på vaginalt då det är lättare med andra barnet och de är såpass tajta. Men det är ju olika från person till person.
Får jag fler barn i framtiden så blir det snitt, med tanke på hur mina 2 förlossningar har varit. Lycka till!
Min första förlossning var ett helvete, vattnet gick men inga värkar började. Efter två dygn satt allt igång och efter några timmar åkte vi in, alledes för tidigt i efterhand. värkarna blev värre och värre och efter 10 timmar på förlossningen då jag fortfarande var öppen 4 cm så fick jag eda. På 4 försöket blev den satt och jag kunde sova. Men då slutade värkarna. Efter ytterligare timmar fick jag dropp. TILLSLUT var det dax att krysta. Efter 20 timmar på förlossningen. Hennes hjärtljud försvann, hela rummet fylldes med läkare som tog prover och snackade över mig. Tillslut klippte dom mig och sa att jag får en chans till annars blir det snitt. Då kom hon äntligen ut efter 2 två timmars krystande.. Men hon andades inte så hon och sambon sprang i väg o där låg jag själv, fattade ingenting, allt är som en dimma i mitt huvud, efter 30 minuter kom dom tillbaka och hon mådde bra. Men jag hade redan hunnit stänga av, det tog mig tre veckor att ta mig till henne, jag vela inte se henne, inte vara nära. Sambon skötte allt.
Skitnervös inför förlossning nr 2 var jag.
i vecka 39+0 kl 00,30 vaknade jag av att vattnet gick. Denna gång skulle jag vara hemma länge!! Inge mer 20 h på förlossningen hade jag lovat mig själv. klockan 0045 fick jag första värken. ringde förlossningen och berättade och sa att vi kommer dyka upp under natten. klockan 01 var värkarna regelbunda och kom varannan minut och varade i en minut. Ont utav fan. Så vi åker in. I bilen kunde jag inte sitta still och trodde jag skulle föda i bilen. Klockan 0130 kom vi in på förlossningen och jag fick lustgas direkt, undersköterksan skulle hämta barnmorkskan, och då var jag öppen 7 cm. klcokan 02 knackar de på dörren och undersköterksan frågar hur de är men springer fort iväg och in kommer barnmorskan igen ca 0203, precis så dom han få på handskar för klockan 0205 låg en kille på mitt bröst. Efter 30 minuter var jag uppe och gick och frågade när vi kunde åka hem :P Så 1.5 timme från vattenavgång o helt utan värkar tills han låg på mig:)
Nu vill jag föda barn varje dag. helt underbart!!