Hej, jag är gravid i vecka 7+3 med mitt & min sambos första barn.
Vi har kämpat efter detta barn i 16 månader & äntligen är drömmen våran.
Men jag mår så illa, enda sedan befruktningen har jag mått fruntansvärt,
mår allmänt illa, orkar ingenting, vill ingenting, gråter för allt och har svåra sömnsvårigheter.
Har inte kunnat sova brevid min kille sedan befruktningen, har inte ens kunnat sova
i en säng, för då mår jag illa. den hårda soffan är där jag nån timme per natt kan komma till ro, men hela jag är slut.
Jag är ledsen på mig själv för att jag inte kan vara så lycklig, som vi faktiskt innerst inne är, men jag mår bara så hemskt dåligt. & min kille blir så arg på mig för att jag inte orkar hjälpa till hemma ngt, men ingen ork finns ju.. (Jag har sånadär sea-band och åksjuketabletter men de hjälper inte, och har skorpor och allt möjligt vid min sida.. )
Någon som känner samma sak? och någon som kan ge värmande ord och råd på hur jag ska få fram lyckan inuti mig?
<3
JAg hade samma problem i början, mådde dåligt riktigt illamående i 4.5 mån kunde knappt äta annat än flingor och mjälk och som du säger så är lyckan långt borta. Nu är jag i vecka 24 och mår mycket bättre, trött är jag men innan somnade jag vid 1900 och nu kan jag vara uppe till 21 :) Det går framåt. När illamåendet försvinner kommer lyckan lite smygande men det går i vågor, tyvärr. Hjälper inte heller till så mycket hemma men min kille förstår och har faktiskt inte klagat så mycket. För mig hjälpte det att prata med min kille och älta hur jag mådde men samtidigt förklara för honom att jag var lycklig innerst inne. Hoppas det blir bättre för dig med längre fram i graviditeten
Jag hade inte heller en rolig period i början av graviditeten, seaband hjälpte inte alls och postafen hjälpte till en början. Slutade med att jag fick söka upp en barnmorska på annan ort (vi hade semester och var inte hemma), hon var snäll och skrev ut lergigan comp till mig. Det var min räddning, jag blev en helt ny människa. Biverkningar kan vara trötthet, men jag märkte inte av det.
Prata med en barnmorska så fort du kan, så du får hjälp. Klart du inte ska må så dåligt.
Lycka till!
Jag spydde från v.6 ända fram till v.23.. Ibörjan kunde jag inte se lyckan alls, mådde illa konstant. Jag ärligt talat i vissa lägen ångra mig över att jag blev gravid..
Nu har jag istället världens värsta snarkningar så soffan är min sovplats oftast eftersom jag väcker min sambo.. Tråkigt det är det.. Men man får stå ut :)
MEN jag lovar dig, det går ÖVER och du kommer känna lyckan. Tyvärr så drabbas vissa av tråkigheter under graviditeten (spya).. Du är inte ensam, :)
Klarar jag mig och ser lyckan nu så klarar du dig också =)
Be din bm om Receptbelagda åksjuktabletter. så ska du se att du snart mår bättre:)