Hej mammor.
Jag är just nu i 10+4 enligt den här sidan, ska på ett första ultraljud nästa vecka (12+0).
Jag är lite orolig för att den inte ska må bra så jag och min man har inte berättat för någon (alls!) att vi väntar barn.
Har ni? Till alla eller bara familj? Jobbet?
Det kanske låter konstigt men vi har försökt bli gravida i lite mer än två år och haft två missfall inom den senaste året.
Ett tidigt, v.5 och ett i v.14 vilket har tagit all hopp och tro på att man kanske har tur den här gången.
Vi vågar inte vara glada ännu känns det som och det är lite jobbigt för att man vill ju vara lycklig och inte orolig..
Jag längtar ihjäl migg tills nästa vecka så jag får se bebisen men ändå är jag livrädd att det inte är något som stämmer..
Förra året fick jag en blödning på morgonen och åkte akut in till sjukhuset för ett ultraljud. Barnmorskan som utförde det satt helt stel i flera minuter och sa inte ett ord som att det skulle hjälpa när man redan är orolig pga blödningen.
Det visade sig att hon inte såg nåt hjärtljud, vilket jag visste innerst inne att man annars borde se direkt. Jag fick ligga kvar i stolen panikslagen medans hon ropade in en annan barnmorska som på två sekunder kunde bekräfta att bebisen inte levde längre.
Det var en sån chock och jag kan inte beskriva hur hela världen, framtiden man redan fantiserat fram i hjärnan om de frsta stegen, förstagången han eller hon säger "Jag älskar dig mamma", julaftonar, när de börjar skolan. Allt bara raderas på en sekund.
Det kändes som jag skulle sluta andas. Jag hoppas aldrig jag behöver uppleva det igen.
Jag vet att många här vart med om ungifär samma sak och de förstår kanske vad jag menar, oron och att man kanske inte hoppas av lycka riktigt ännu. Fast det är det enda man verkligen vill och att bara skrika ut till alla att man ska bli mamma!
Håller tummarna för er och för mig själv att allt går bra och att vi kan vara lyckliga mammor snart :)
Kram
Hej och Grattis
jag och min sambo har också under en 2 års period försökt att bli med barn och fått 3 missfall tidigare.
Nu är jag i v 5+1 och vi har berättat för familjen och förberett på våra jobb att vi blir föräldrar i juni. Vi tänkte vänta tills vecka 12 då missfalss risken minskat men vi kunde inte hålla oss. Dem flesta blev jätte glada och jag tycker ni ska berätta när ni känner att ni är mogna för det.
Jag vet hur svårt det är när man tidigare bara fått missfall men ni får inte sluta hoppas eller sluta vara glada för det, man ska inte måla fan på väggen förns det verkligen händer något. Ni ska vara stolta och glada över att ni ska bli föräldrar, se frammåt istället för bakåt på det som varit, då blir det mycket svårare.
Håller tummarna och tror att det kommer gå kanon för er, kramar och stort Grattis =)
Jag hoppas det håller sig den här gången!
Kan inte förstå smärtan det innebär att få missfall...
Vi har inte berättat för någon men ska berätta för mamma då det snart blir svårt att dölja illamåendet för henne (bor hos familjen tillfälligt). Men kommer vänta tills tidigast v. 15 för resterande familj och vänner.
Jag kommer faktiskt inte ihåg vilken vecka vi var i med dottern när vi berättade men med denna har jag endast berättat för min fyra närmaste vänninor, ingen annan !
Det är så mycket lättare att hålla tyst med denna än dottern av någon anledning
först får jag säga grattis. :) så himla mysigt med ultaljud snart. jag har över en månad kvar tills mitt så känns som en evighet . jag hoppas och håller alla tummar för er att allt ska vara bra med er lilla i magen. jag har bara berättat för min mamma än, vill vänta iaf till v12. men sambon har berättat för ett par kompisar och sin chef.
Hej och grattis :)
Jag och min sambo fick missfall i maj och då hade jag inte märkt något jag fick reda på att inte hjärtat slog när jag gjorde KUB testet.
Då rungerade de på samma sätt som för dig de sade inget först sen kom en annan in.
Men jag är nu gravid igen i v.10+5 enligt denna sida. Men jag är också jätte nervöst att det ska vara något fel skillnaden från förra gången så mår jag illa och spyr varje dag nu.
Men jag får ju inte veta något förens i vid lucia för då är det ultraljud och de känns länge dit nu.
Jag har berätatt bara för de närmaste ca. 6 st. I och med min besvikeleffrån förra gången.
Kram och stort grattis
vi berättade för familjerna i v 8-9 för det blev för jobbigt att hålla det inne längre. hade ett ultraljud i v 11+3 och eftersom det gick bra berättade vi för allmänheten då. vad jag har förstått är det vanligare att hjärtat inte börjar slå än att det slutar slå, finns där ett hjärtljud i v 6 så är man ganska safe. håller tummarna för att din lillas hjärta ska slå nästa vecka också ;) kommer gå jättebra ska du se!
I båda mina gravtider som gått bra har vi bara berättat för min mamma innan det var "säkert" men annars har jag hållt det för mig själv så länge som möjligt. Nu andra gravtiden berättade jag för allmänheten idag faktiskt. 20+3
Lycka till, och hoppas verkligen för er skull att det går bra denna gång!!
Tack för alla svar!
Känns skönt att ha någon att prata med :) Jag berättade faktiskt för min syster idag(!) som själv ska bli mamma för första gången 1 nov enligt uträkningen. Blir säkert senare..
Hon blev jätteglad att få en kusin så nära varandra i ålder osv. Ska för övrigt vara med på hennes förlossning! Så det ska bli spännande.
Min graviditet har också varit annorlunda den här gången och det har kännts som om det ska gå bra. Jag håller tummarna. Men som sagt det finns ett litet troll inom mig som säger att jag måste förbereda mig på det värsta trots allt.
Can´t help it.
STOR KRAM TILL ER igen för alla svar <3