Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Gravid Rapportera Prenumerera Rekommendera
LisaPersson91

5 LisaPersson91

8104 visningar

graviddepression?! vecka 28

har under hela min graviditet haft de jobbigt me hormoner i överflöd och jag har mått dåligt fram och tillbaka mycke pga av att jag kommer bli ensamstående, pappan till barnet e ett rötägg och ja har ännu inte fått någon större lägenhet av soc vilket jag begärt länge och inte förrens nu dom "ska kolla på saken" för de är ju helt normalt att bo på 27kvm me en bebis enligt dom :@ får inte ens plats med ett skötbord utan att behöva ta bort minst tre av mina möbler.

MEN till saken, nu helt plötsligt känner jag ingenting.. absolut INGENTING!! är helt nollad, e varken ledsen eller glad bara.. ingenting liksom.. har nästan svårt att glädja mig åt något och blir bara irriterad och arg när andra sitter o klagar för småsaker..

är det någon annan som varit med om liknande? jag ska försöka prata med BM om saken o se om ja kan få någon hjälp men finns de inget ja kan göra själv? är så jäkla trött på psykologer hit och dit dom sitter ändå bara och "ummar" eller säger att man ska göra något annat helt onödigt!

skulle underlätta om ja kunde få kontakt me någon aom vet hur de känns eller har det likadant känslomässigt?

lägger iaf till en fin bild som togs på mig när ja fick en "gravidmage-målning" på svenska mässan

1275 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    stinaa

    2 stinaa

    Jag kan inte säga att jag varit i samma sits men kan förstå hur du känner. Jag kände så där strax efter att jag fått min första pojk. Jag var så inställd på att få en flicka bara för att första barnet som jag fick ett sent missfall med var en flicka och då var önskan om en flicka så stark. Kände mig dum i huvet.. Till och med viskade till mig bebis "jag tycker egentligen att du är jätteful och jag vill inte ha dig men nu är jag ju din mamma och då får jag väl låtsas att jag älskar dig".

    Den där känslan vågade jag aldrig berätta förrän långt efteråt så därför fick jag aldrig någon hjälp.

    Det var en sjukt jobbig period att gå igenom. Jag skulle nog ändå råda dig att prata med din BM å se om du inte kan få en psykolog som är specialicerad på just gravida och mammor... Jag har en sån psykolog (i annat ärende eftersom här finns bara hon att tillgå som psykolog) men hon ärhelt underbar.. Hon umma inte.. hon ger förslag på hur man kan göra för att minska oron eller för att komma till bukt med just det här som du känner är jobbigt att du inte känner något..

    En riktigt bra psykolog är som hon.. ummar inte utan ger konkreta förslag till lösningar sen är det viktigt att man är mottaglig för det med.

    Hoppas det kan bli bra för dig...

    Lycka till..

    Mvh Stina

    Rapportera Rekommendera

  • 2

    catja

    5 catja

    Själv e ja gravid o har inget hem för det står som ett skal. Man måste tänka på bebisen o skita i saker som gör en ledsen o arg. Ja e även arbetslös o får inte mycket pengar alls, men ja kommer klara det, min sambo gör allt han kan för allt allt ska bli bra o de e ej någon lätt börda. Men de kommer bli bra, även för dig
    Rapportera Rekommendera

  • 3

    LisaPersson91

    5 LisaPersson91

    tack för svaren!

    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar