förlossningen psykiska problem. vecka 35
Hallo, ja sitter o funderar lite över förlossningen. Ja e född med asbergers/adhd, o under stressade paniksituationer kan de hända om Ja e över trött o ej någon styla kvar, ja då kan de hända att mitt kropp svänger av o att ja blir apatisk o blir helt okontaktbar, detta händer bara när ja ej tar mina mediciner, så de har ej hänt på många år, jag har ju ej fått ta mina mediciner under graviditeten o klarat de galat med tanken att ja har världens vackraste gåva i magen, de har hjälpt stort, men nu tänker ja, Shit? Tänk så blir de för mycket på förlossningen när ja e mitt uppe i allt att ja bara svänger av helt, va fan gör dom då? Hur får man ut bebis då? Känner att detta blev en sjukt svår fråga men kan va tryggt o läsa ändå va ni tänker om de.-
Jag tror inte du stänger av helt under förlossningen, dels för att du vet att du skall få en dyrbar skatt ganska snart och för att du verkar vara en stark person!
Sedan vet nog personal, m.m vad som skall göra i sådana situationer. Tycker jag!
-
Detta har du ju säkert pratat med din bm om? Å skrivit i förlossningsbrev å så? Isf vet dom ju om det å dom vet ju vad dom håller på med..!? :O) Jag tror inte du ska oroa dig! Det kommer gå super bra ju! Å skulle det nu mot förmodan vara så att du stänger av så vet dom vad dom ska göra ändå :O) Slappna av å låt dom och din kropp göra sitt jobb :) Tänk på att din kropp är född till att föda barn ;)
Kanske är bra att prata med bm eller någon på förlossningen om just detta innan det är dax så du känner dig lite tryggare? :)
Det kommer gå bra! -
Aaa jag har skrivit brev o pratat med BM, så förlossningen ser ju de. PRoblemet e då att när man e född med de ja har kan man ej styra när den paniken kommer utan då måste dom runt om mig fixa att dom ej e för pratiga, springiga, för snabba för då blir de värre, så ja vi hoppas på de bästa. Tack för era svar :)
-
När jag födde min lilla tös så va ALLA i rummet väldigt lugna och förstående, pratade lugnt med en och berätta att man va duktig och gjorde rätt!Personalen kommer verkligen inte springa runt som dårar eller "hetsa" upp dig på något sätt så du blir panikslagen. Jättebra att du skrivit ett förlossningsbrev se till dom att läsa det med en gång så dom är med på hur det ligger till med dig:). Och jag tror det kommer gå jättebra!
-
Förstår precis din oro! Är själv född med en neuropsykologisk sjukdom och har pga graviditeten inte kunnat medicinerats som vanligt (men har klarat det över all förväntan, för underverket i magen slår ju allt ;).
Är oxå orolig för hur jag ska reagera känslomässigt under förlossningen, om jag "försvinner" som du beskriver, eller tvärtom blir arg på omgivningen. Försökt göra vad jag kan genom att prata med min partner och BM. Skrivit och beskrivit i mitt förlossningsbrev, och nästa besök ska BM och vi oxå sammanfatta en text till förlossningen/BB pga mina speciella behov.
Mycket mer kan man nog inte göra? Svårt att veta hur en förlossning kommer gå till ju... Men jag tycker du ska prata mer med din BM om detta är en oro du fortf har. Och diskutera med din partner eller den som följer med och stöttar dig under förlossningen om vad som kan hända, hur det bäst kan lösas och hur det kan förebyggas (jag skrev i förlossningsbrevet om hur det är otroligt viktigt det är att jag har det lugnt och stressfritt runt mig!)
Lycka till, och tänk på att ditt barn har valt just dig som blivande mamma för att hon/han vet att du är världens bästa mamma för honom/henne =)
-
Ja Jag har skrivit ett brev om oss, o att ja måste ha de lugnt oxå. Va hos BM nyss o vi prata lite om de o skrev kort till förlossningen oxå :)
