Smurfan90

5 Smurfan90

7226 visningar

Deprimerad? vecka 19

En tanke som bara slog mig är att jag är nog deprimerad. Jag menar sen jag fick gå från jobbet 21 mars så känner jag att jag inte klarar nått orkar inte nånting har ont i huvudet, känner mig helt värdelös alla säger till mig o göra saker på dagarna men jag orkar inte. Jag är ingen sån som tycker synd om mig själv. Men jag tror detta har gått förlångt. Kan jag va deprimerad? Beror de på att jag inte får jobba? Eller kan de bero på folk som vart elaka mot mig sista tiden? Går detta över av sig själv? Eller ska man känna sig helt värdelös? Kan jag va deprimerad jag som alltid haft sån livslust? Känner nån igen sig ?
1506 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    anirac1

    5 anirac1

    Tycker du ska prata med din BM el med din läkare på VC om hur du känner. Sen kan de vara även en vår depp du har. MEN prata med ngn.

  • 2

    catja

    5 catja

    Jag förlorade mitt jobb när ja va i vecka 14. De gjorde mig rätt sur just då, sen började ja ju med att ha hemma, i början va de okej, sen började jag bli uttråkad, sen började ja bli trött, sen började ja lata mig som folk kallade det, Jag rätt bara i soffan eller sängen o hade ursäkter till allt, inget va kul inget gjorde mig pigg, inget hjälpte. Sen nu för någon vecka sen när ja blev större med magen så insåg ja att ja måste tvinga mig själv till allt de viktigaste just nu så Ja orkar med förlossning o bebis sen, för de kommer ju ej bli bättre. Så nu har ja ut o sätter mig i parken som en tant, har o handlar något vi behöver varje dag, lagar mat, städar m.m så långt rygg o mage vill o de har resulterat i att ja e piggare i kroppen nu än vad ja va tidigt i grav. Ja e ju inte lycklig om ja ska va ärlig o fast ja e piggare så e Ja jävligt trött i psyket ändå, men ja tror de ingår, de e nog många som e såhär i grav, De e så jävla mycket omedvetna tankar som spökar varje dag om att få barn o sen för vanliga tankar hon e stora nu oxå, De e fan inte konstigt man e som män e, man har ju ingen chans att va den man va innan just nu iaf. För ja e som du, sjukt livs glad, påhittig, alltid igång, skrattar ja allt. Men som sagt prata med din BM dom har varit med om detta många gånger. Ja tror att gå hemma under en stor tid som denna gör en lite crazy.
  • Låter inte riktigt som deprission utan snarare som nedstämdhet. 

    Vid deprission burkar man isolera sig och stöta bort alla i sin närhet.

    Som sagt tycker det låter som nedstämdhet, vilket är ett sorts förstadie till deprission som man får av och an under livet :)

    Prata med din BM eller någon på VC så kanske du kan få lite hjälp att komma upp dig igen ^^