Jag förlorade mitt jobb när ja va i vecka 14. De gjorde mig rätt sur just då, sen började ja ju med att ha hemma, i början va de okej, sen började jag bli uttråkad, sen började ja bli trött, sen började ja lata mig som folk kallade det, Jag rätt bara i soffan eller sängen o hade ursäkter till allt, inget va kul inget gjorde mig pigg, inget hjälpte. Sen nu för någon vecka sen när ja blev större med magen så insåg ja att ja måste tvinga mig själv till allt de viktigaste just nu så Ja orkar med förlossning o bebis sen, för de kommer ju ej bli bättre. Så nu har ja ut o sätter mig i parken som en tant, har o handlar något vi behöver varje dag, lagar mat, städar m.m så långt rygg o mage vill o de har resulterat i att ja e piggare i kroppen nu än vad ja va tidigt i grav. Ja e ju inte lycklig om ja ska va ärlig o fast ja e piggare så e Ja jävligt trött i psyket ändå, men ja tror de ingår, de e nog många som e såhär i grav, De e så jävla mycket omedvetna tankar som spökar varje dag om att få barn o sen för vanliga tankar hon e stora nu oxå, De e fan inte konstigt man e som män e, man har ju ingen chans att va den man va innan just nu iaf. För ja e som du, sjukt livs glad, påhittig, alltid igång, skrattar ja allt. Men som sagt prata med din BM dom har varit med om detta många gånger. Ja tror att gå hemma under en stor tid som denna gör en lite crazy.