Alla
BabyBesvärBli gravidFörlossningenGravidÖvrigt
Ställ en fråga
Övrigt Rapportera Prenumerera Rekommendera
HannaA

5 HannaA

11044 visningar

Dålig mamma?

Ibland (som just nu) känner jag mig som världens sämsta mamma.. Jag älskar min son på fyra månader över allting annat, jag skulle kunna gå genom eld och vatten för honom! Men mitt problem är mitt mående, jag klarar inte av när han skriker för mycket och är otröstlig. Jag får panik och blir så irriterad!! Jag kan höja rösten mot honom trots att jag VET att det inte hjälper utan snarare gör det ännu värre, men just då så tänker jag mig inte för :( jag skäms så mycket och ångrar mig så otroligt mycket efteråt! Jag har aldrig skadat honom och skulle aldrig göra det, har tillräckligt med självbehärskning för det (däremot har jag fått ur min frustration genom att slå på mina ben, tyvärr....) jag känner mig som världens sämsta mamma som inte klarar att behärska mig och hålla mig lugna! Jag gråter varje dag nästintill pga att jag mår så dåligt av det. Har pratat med min Bvc-sköterska och hon skulle skicka en remiss till en psykolog, så får vi se om jag får tid eller inte.
1720 Svar (äldsta svaret först)

  • 1

    marieposa

    4 marieposa

    Det är oerhört jobbigt när ens bebis bara gråter å man inte kan trösta. Bebisskriket är liksom gjort så för att man ska vilja trösta å ta hand om. Jag tycker du visarattdu snarare är en BRA mamma som sökt hjälp! När bebis skriker otröstligt här brukar jag ta ett par djupa andetag, tänka på hur mycket jobbigare det måste vara för henne som är så liten å har ont/är rädd/inte vet varför hon är så ledsen. Å att hon inte gör så för att jävlas. Då känns det mycket mer uthärdligt. Testa att nynna någon sång du gillar eller vaggvisa- det är omöjligt låta arg när man ska nynna å bebis känner självklart av din frustration å ilska. Är du lugn har du större chans lugna bebis. Har du någon du kan prata med, sambo, föräldrar, nära vän? Även om de inte kan vara där eller vlasta så kanske de iaf kan ge lite tröst över telefon eller ett vänligt uppmuntrande sms? Kan vara guld just när man är mitt upp i det! Eller skriv en lista på alla fina stunder ni haft under dagen som du läser när det känns förjävligt. Jag tänker att du säkert vet när det börjar gå "överstyr" för dej; kan du lägga ifrån dej bebisen å gå å skrika i ett annat rum för att avreagera istället? Å sen komma tillbaka med mer energi å försöka igen? En sak som jag ofta påminner mej om (förutom att setta är en kort del av barnets liv, det BLIR bättre jag lovar!!!) är att även om bebisen skriker lika mycket oavsett vad du gör, så blir hans stresshormoner inte alls lika höga när hon får vara i din famn å gråta som om han hade legat själv. Å att små bebisar inte klarar av att hantera särskilt mkt stress utan att ta skada. Alltså: du hjälper honom genom att bara vara där å krama, även om det inte känns så. Ta hand om dej å glöm inte att du är en bra mamma, du har bara en tuff period å den går över!!! Kramar!!
    Rapportera Rekommendera

  • 2

    Babalo

    5 Babalo

    När du känner att det blir för mycket och tålamodet håller på att ta slut - lägg ner bebisen i spjälsängen där den ligger säkert och gå ut ur rummet 5 minuter. Lugna ner dig lite, andas och efter en stund så känner du dig nog lugnare och kan gå in igen! En bra mamma känner sina begränsningar och vill sitt barns bästa. Du söker hjälp för du Bill vara den bästa mamma din son kan ha - det visar att du ÄR bra! Du bryr dig och du vill bli bättre på att hantera situationen! Kämpa på!!! Hoppas att du får några bra tips hos psykologen!
    Rapportera Rekommendera

  • 3

    HannaA

    5 HannaA

    Tack för er fina pepprande svar! Jag brukar ibland höra av mig till min sambo (när han jobbar kväll) eller en annan nära vän, men jag skäms sådant och därför är det jobbigt att höra av sig och berätta hur jag mår :( Jag brukar lägga ner honom i sin säng och gå iväg till andra sidan lägenheten för att lugna ner mig (hör honom inte lika mycket där borta). Det blir en ond cirkel, i själva verket är jag ju absolut inte irriterad på att han gråter, utan att jag inte kan göra någonting. När jag blir irriterad på det så blir jag ännu mer irriterad pga att jag reagerat på det sättet, och så går det runt. Han gråter sällan otröstligt, men jag reagerar efter 5 minuter! :( Jag litar inte på min egen förmåga som mamma, jag ser inte att han knyter han till mig som mamma, han är en väldigt lätt och öppen pojke som tycker om de flesta. Jag hoppas att jag kan få hjälp av psykologen, är så rädd att allt detta och mitt mående ska påverka kontakten mellan mig och min älskade son :( jag VILL så gärna vara den bästa mamman för honom och att han ska veta och känna att jag gör allt för honom! Jag ska absolut prova att nynna någon liten visa för honom, jag är villig att prova det mesta för att bli bättre då!! <3 tack än en gång för era fina svar.
    Rapportera Rekommendera
Skriv ett svar