HannaA

5 HannaA

1635 visningar

Dålig mamma?

Ibland (som just nu) känner jag mig som världens sämsta mamma.. Jag älskar min son på fyra månader över allting annat, jag skulle kunna gå genom eld och vatten för honom! Men mitt problem är mitt mående, jag klarar inte av när han skriker för mycket och är otröstlig. Jag får panik och blir så irriterad!! Jag kan höja rösten mot honom trots att jag VET att det inte hjälper utan snarare gör det ännu värre, men just då så tänker jag mig inte för :( jag skäms så mycket och ångrar mig så otroligt mycket efteråt! Jag har aldrig skadat honom och skulle aldrig göra det, har tillräckligt med självbehärskning för det (däremot har jag fått ur min frustration genom att slå på mina ben, tyvärr....) jag känner mig som världens sämsta mamma som inte klarar att behärska mig och hålla mig lugna! Jag gråter varje dag nästintill pga att jag mår så dåligt av det. Har pratat med min Bvc-sköterska och hon skulle skicka en remiss till en psykolog, så får vi se om jag får tid eller inte.
11 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    marieposa

    4 marieposa

    Det är oerhört jobbigt när ens bebis bara gråter å man inte kan trösta. Bebisskriket är liksom gjort så för att man ska vilja trösta å ta hand om. Jag tycker du visarattdu snarare är en BRA mamma som sökt hjälp! När bebis skriker otröstligt här brukar jag ta ett par djupa andetag, tänka på hur mycket jobbigare det måste vara för henne som är så liten å har ont/är rädd/inte vet varför hon är så ledsen. Å att hon inte gör så för att jävlas. Då känns det mycket mer uthärdligt. Testa att nynna någon sång du gillar eller vaggvisa- det är omöjligt låta arg när man ska nynna å bebis känner självklart av din frustration å ilska. Är du lugn har du större chans lugna bebis. Har du någon du kan prata med, sambo, föräldrar, nära vän? Även om de inte kan vara där eller vlasta så kanske de iaf kan ge lite tröst över telefon eller ett vänligt uppmuntrande sms? Kan vara guld just när man är mitt upp i det! Eller skriv en lista på alla fina stunder ni haft under dagen som du läser när det känns förjävligt. Jag tänker att du säkert vet när det börjar gå "överstyr" för dej; kan du lägga ifrån dej bebisen å gå å skrika i ett annat rum för att avreagera istället? Å sen komma tillbaka med mer energi å försöka igen? En sak som jag ofta påminner mej om (förutom att setta är en kort del av barnets liv, det BLIR bättre jag lovar!!!) är att även om bebisen skriker lika mycket oavsett vad du gör, så blir hans stresshormoner inte alls lika höga när hon får vara i din famn å gråta som om han hade legat själv. Å att små bebisar inte klarar av att hantera särskilt mkt stress utan att ta skada. Alltså: du hjälper honom genom att bara vara där å krama, även om det inte känns så. Ta hand om dej å glöm inte att du är en bra mamma, du har bara en tuff period å den går över!!! Kramar!!
  • 2

    Babalo

    5 Babalo

    När du känner att det blir för mycket och tålamodet håller på att ta slut - lägg ner bebisen i spjälsängen där den ligger säkert och gå ut ur rummet 5 minuter. Lugna ner dig lite, andas och efter en stund så känner du dig nog lugnare och kan gå in igen! En bra mamma känner sina begränsningar och vill sitt barns bästa. Du söker hjälp för du Bill vara den bästa mamma din son kan ha - det visar att du ÄR bra! Du bryr dig och du vill bli bättre på att hantera situationen! Kämpa på!!! Hoppas att du får några bra tips hos psykologen!
  • 3

    HannaA

    5 HannaA

    Tack för er fina pepprande svar! Jag brukar ibland höra av mig till min sambo (när han jobbar kväll) eller en annan nära vän, men jag skäms sådant och därför är det jobbigt att höra av sig och berätta hur jag mår :( Jag brukar lägga ner honom i sin säng och gå iväg till andra sidan lägenheten för att lugna ner mig (hör honom inte lika mycket där borta). Det blir en ond cirkel, i själva verket är jag ju absolut inte irriterad på att han gråter, utan att jag inte kan göra någonting. När jag blir irriterad på det så blir jag ännu mer irriterad pga att jag reagerat på det sättet, och så går det runt. Han gråter sällan otröstligt, men jag reagerar efter 5 minuter! :( Jag litar inte på min egen förmåga som mamma, jag ser inte att han knyter han till mig som mamma, han är en väldigt lätt och öppen pojke som tycker om de flesta. Jag hoppas att jag kan få hjälp av psykologen, är så rädd att allt detta och mitt mående ska påverka kontakten mellan mig och min älskade son :( jag VILL så gärna vara den bästa mamman för honom och att han ska veta och känna att jag gör allt för honom! Jag ska absolut prova att nynna någon liten visa för honom, jag är villig att prova det mesta för att bli bättre då!! <3 tack än en gång för era fina svar.
  • 4

    PaulineK

    5 PaulineK

    Känner igen det där.. Min tjej som nu är 6 månader var också sådär otröstlig när hon var mindre.. Det är antagligen nåt av det värsta som finns när ens barn är ledset och man inget kan göra och jag kunde också "brusa upp" lite, inte alls för att jag var arg på dottern utan pga frustrationen av att inte kunna göra nåt som hjälper. Det slutade ibland med att jag drog mig i håret eller typ rev mig i ansiktet (har dessutom tidigare lidit av allvarliga självskadebeteende så för mig är det en "naturlig" reaktion tyvärr). Nu har jag lärt mig att om jag stressar upp mig så blir allt ännu värre än det var från början så om hon blir sådär tvär nu så försöker jag "fånga in" den där jobbiga känslan innan den blossar upp för mycket genom att försöka andas lugnt och tänka positiva tankar och så försöker jag distrahera lillan, se till att hon får fokus på nåt annat så hon glömmer bort att hon är ledsen.. Det brukar funka rätt bra nu när dem är lite större. Hoppas det blir bättre för er och att du får träffa en psykolog och prata av dig för du är INTE en dålig mamma pga det här ska du veta! Styrkekramar!

  • 5

    Rookie

    4 Rookie

    Drygt sånt, tror alla känner så ibland. 

    Vid skrikattack när man känner att det börjar rinna över ibland är det bättre att lägga barnet i sängen gå ut ur rummet och coola ner lite svälv, andas lugnt osv och sedan gå tillbaka och ta upp barnet igen.

  • 6

    marieposa

    4 marieposa

    Han knyter helt säkert an till dej, de allre lesta bebisar i hans ålder är glada i andra och det är först när de är lite äldre de kommer upp i en "bara mamma duger"-fas. Och som sagt, kom ihåg att du vISST gör nåt bra för honom bara genom att finnas där i gråten, även om det inte märks nån skillnad så har din närhet en lugnande inverkan inuti och hjälper honom hantera stresshormonerna. Du kanske kan komma överens m din sambo å nära vän att när du skickar ett tomt sms så behöver du bara några fina ord för att få tillbaka kraften, du ska inte skämmas, det är en naturlig del av föräldraskapet att känna sej otillräcklig ibland. Heja dej ni klarar detta!!! Kraaaam!
  • 7

    HannaA

    5 HannaA

    Jag hade en period då jag också skadade mig själv ganska mycket, framförallt genom att slå benen blå :/ jag hade kommit ifrån det ganska bra... PaulineK: hur brukar du göra för att distrahera henne? Känner att jag behöver lite såna "konkreta" förslag som jag kan prova och se om det hjälper, jag får nämligen helt hjärnsläpp på idéer när vi väl hamnar i fällan. Har provat att gå ut med honom i vagnen men det hjälper sällan :/ Ja, det är verkligen det värsta som finns, när han bara gråter och gråter och ingenting hjälper! Mitt hjärta blöder... Jag ska verkligen försöka tänka på att min närhet hjälper honom ändå, hjälper i längden även om han inte blir lugn just nu. Jag vet att de blir värre när jag brusar upp, och jag försöker verkligen att hålla mig lugn. Jättebra förslag med tomt sms, ska nog prata med dom om det! Kram på er alla!! <3
  • 8

    PaulineK

    5 PaulineK

    Ibland går jag runt med henne och pekar och och visar olika saker, försöker sjunga för henne, då är det även lättare för mig att bli lugn (försök hitta en låt som du alltid sjunger om och om igen vid sådana tillfällen) Det har funkat för oss många gånger, sjunger "krokodilen i bilen" om och om igen för den gillar hon tydligen. ;P Ibland sätter jag igång tv:n bara för att hon ska få fokus på nåt annat en liten stund så hon får en chans att hämta andan och lugna ner sig, menar självklart inte att jag låter henne sitta framför tv:n och glo hur länge som helst, enbart några minuter isf och när hon har lugnat sig så brukar vi kunna göra något annat, typ leka med hennes leksaker. Om ni har nån stol som går att "gunga" så är det också nåt som har funkat bra för oss, där gör gungandet även mig lugn.. Om din pojke har en snutte eller liknande som han tycker mycket om kan du prova smeka den mot hans kind. Min tjej har en snutte som hon tokgillar och den kan ibland hjälpa henne att lugna ner sig. Hm finns säkert fler grejer vi gör men det här är det jag kommer på nu i alla fall. Hoppas det kan vara till någon hjälp! :)

  • 9

    PaulineK

    5 PaulineK

    Just det! Om han gillar att bada kan det vara värt att testa det när han blir svårtröstad, det har också funkat på min lilla ett par gånger, ibland har hon blivit ledsen så fort amn tar uppe henne igen men då har hon åtminstonde fått chansen att återhämta sig en stund. :)

  • 10

    HannaA

    5 HannaA

    Tack underbara du för helt fantastiska förslag!! Jag ska verkligen prova det, sjunga har jag provat lite grann men eftersom att jag oftast är ledsen först så är det svårt. Kanske kan prova sätta på någon av hans barnskivor och sjunga med där, alltid enklare att sjunga med i låten när man lyssnar på den! Bada sa min Bvc-sköterska att man ska göra när dom är glada, men om det fungerar bra för dig så ska jag absolut prova det med, han tycker verkligen om att bada!! Tack så supermycket för tipsen, ska prova nästa gång han blir sådär otröstlig! Hans pappa/min sambo jobbar skift, så varannan vecka är jag ensam hemma på kvällen och då är det jättebra med förslagen när man inte kan hjälpas åt! :) Känns lite ljusare nu när man har nya saker att prova, kanske återkommer om det inte fungerar och söker mer stöd! :) ibland räcker det med att någon varit i liknande sits, så man inte känner sig som världens ensammaste i all frustration! :)
  • 11

    myrmamman

    3 myrmamman

    Tack! Trodde jag var den ända som kännde så. Min son är också 4 månader och jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. gör hällre illa mig själv än honom så jag slår i väggen eller bankar skiten ur kudden. Jag tänker ofta på om han kommer att minas mina vansinnes utbrott när jag skriker och gormar otrevliga saker åt honom?! Känner mig också som världenssemsta mamma men det är vi inte. Tycker du låter som en mycket normal och vettig människa. Ska också ta till mig tipsen som ni gett här.