catja

5 catja

1356 visningar

DAGENS FRÅGA: vad hände den tiden då ni kom till BB :) vecka 33

Hej alla glada/trötta ladies :) idag är jag nyfiken på er som fött o om vad som skedde när ni kom till BB :) hände det något roligt under förlossningen som du skrattar åt nu? Va din partner lugn som en betande ko eller betedde han sig som en galen tupp eller till o med ilsken som en babian pga all stress? :) va personalen som du önska eller gick de klantigt till? Så någon något lustigt o förvirrande m.m berätta gärna lite, kanske du till o med har tips om BB till oss nyblivna mammor? Iof är man nybliven mamma vid varje barns ankomst, men ni förstår vad ja menar :) ni som aldrig fött kanske har hört något skoj om en förlossningsdag eller något som skrämt er som ni kan berätta om? :) stor mega bamsekram på er alla, ha de bäst.
9 Svar (äldsta svaret först)
  • Har gjort planerat kejsarsnitt. Kom till förlossningen i avtalad tid 6.45, fick klä av mig mina egna kläder och hoppa i en ful sjukhusrock. De satte en kateter på mig, som hon lyckades stoppa i fel hål (!) Vi fick vänta ganska länge innan vi kunde komma in, då det var akuta snitt som kom mellan. kl 9 upptäckte hon att katetern satt fel, efter att jag än en gång påpekat att jag kände mig väldigt kissnödig och att jag inte trodde katetern var rätt. Hon satte om den, bad om ursäkt och berömde min starka slidmuskulatur.. Min sambo var nog ganska uppspelt, även han hade fått en sjukhusmundering, såg ut som en läkare i stassen han fick ;) strax efter 9 rullade dom in mig i operationssalen, där var det MASSOR med människor, narkosläkare, narkossköterska, undersköterska, 2 operationsläkare, barnläkare osv osv. Jag började iaf då skaka okontrollerat, typ frysa, är visst vanligt då man är nervös. Jag fick ryggmärgsbedövning som tog som den skulle och sen var operationen igång. 10.05 var lillan ute med ett skrik, de tog ut henne med min sambo, vägde henne och försökte mäta henne men då hon legat i säte var benen böjda uppåt så det gick inte att räta ut henne. Sen kom dom in efter ca 20 min, då var jag nästan ihopsydd. Jag fick henne på mitt bröst då vi rullades ut till förlossningen igen. Fick ligga där till 12.30 då bedövningen släpp, sen bar det av till bb där vi fick eget jättestort rum med full service från personalen. Alla var jättegulliga och hjälpsamma, vilket behövdes då jag inte kunde röra mig speciellt bra. Lillan började amma på en gång. Sen ringde vi till hela världen och berättade hur lyckliga och glada vi var :) En väldigt förkortad historia, men kan vara roligt för de som ska göra snitt att höra :)

  • 2

    catja

    5 catja

    Absolut :) trevligt för oss allt att läsa :) fint att allt gick så bra, nyfiken på vilket hål du fick katetern i bara? :)
  • 3

    pygmepuff

    5 pygmepuff

    Min karl blev helt likblek och svimmade nästan när de skulle sätta nålar i mina händer :P De misslyckades dessutom tre gånger med att få in nålen i en blodåder, så han fick blunda och hålla lustgasen åt mig så att jag kunde sitta och hålla tryck över de misslyckade sticken :P
    Han inte med så mkt, för sen blev det urakut snitt och jag var nedsövd.

  • Vi fick också ett planerat snitt pga Linnéa låg i tvärläge. Helt sjuk känsla att sitta i en taxi på väg till bb för att plocka ut en bebis! Kl. 8:15 la jag mig på operationsbordet. Jag fick katetern efter att jag fått ryggbedövningen (Catja: Sköterskan råkade sätta katetern i slidan istället för i urinröret på Norrlandsbo. Lätt hänt då hålen är väldigt nära varann, men hon borde ha märkt att det inte rann urin - vilket man måste se innan man kuffar upp ballongen, för att veta att ballongen är i blåsan och inte i urinröret), så jag slapp känna något. Inte för att detgör ont, men ändå... Dock var ryggbedövningen svår att sätta på mig. De höll på i en timme nästan innan det blev rätt. De hann med att träffa en massa nerver, vilket var RIKTIGT obehagligt. Jag märkte sedan inte av någonting förrän de började böka runt som tusan i magen på mig. Jag tappade andan ett par gånger, och hanteringen blev hårdare och hårdare - de fick inte ut henne. Tillslut fick de lägga ett stort t-snitt och efter ytterligare en del stök kom så äntligen ut kl. 10:04. Då mådde hon inte bra alls av hanteringen och ville inte börja andas. En neonatalläkare kom farande och sambon satt som i chock medan de jobbade på henne. Samtidigt höll jag på att både kvävas och förblöda på operationsbordet. Kvävas för att bedövningen började ta för högt upp så att jag inte kunde använda lungorna, och förblöda för att livmodern inte drog ihop sig. Sambon trodde att vi båda skulle dö, men fick inte vara vid min sida för att så många redan trängdes där. Min andning fick de ordning på fort genom att tippa bordet framåt så att beövningen kunde rinna neråt i spinalkanalen igen. Blödningen var svårare, och jag vet att hörde att mitt övre tryck var nere på runt 70 (ska ligga över 100 på mig iaf). Jag fick en massa infarter och det sprutades läkemedel hej vilt. Jag fick blod och dropp. Här börjar jag må illa och börjar tokkräkas utan att kunna röra mig. Mindre trevligt. Jag kunde bara vrida på huvudet, men det hjälpte inte så mycket - allt kom ändå över hela mig. Ingen hann riktigt hjälpa mig med det då det fanns viktgare saker att pyssla med, men jag fick antiemetika och efter ett tag kändes det bättre. Mitt i allt detta fick jag äntligen se min älskling! Det tog ett bra tag och ingen kunde informera mig vad som hände med henne. Men hon mådde bra och jag fick ha henne snabbt. Nu hade de även fått blödningen under kontroll genom att rulla ihop och sy ner livmodern. Över 2 liter blod hade jag förlorat och de kändes! Vid 11-tiden rullades vi till uppvaket då alla äntligen var stabila. På vägen ut hade jag frågat min sambo "Är hon lik dig eller grannen?". Ingenting jag minns själv, men det fick hela personalstyrkan att skratta iaf ha ha. Var fick jag det ifrån? Vi återhämtade oss väldigt fort och trots allt tumult var det den mest fantatiska stunden i mitt liv! Jag kände mig trygg hela tiden och kände att operationspersonalen hade kontroll :) Kanske blev jag hjälpt av att jag själv är sjuksköterska och visst vad de gjorde hela tiden? Ja ja, allt gick bra i alla fall, men pga att de fick snitta så mycket i livmodern så får jag inte föda vaginalt när det är dags för nästa barn. Men det har jag förlikat mig med nu :)
  • 5

    catja

    5 catja

    Ush vilken händelse LindaMaria, men som du säger ändå den vackraste i ditt o sambos liv, skönt att du avslutade de med den frågan Hahaha likt dig eller grannen :) haha pygmepuff jag har oxå en aning om att min sambo kommer vara lik blek m.m han pratar mycket om att han kommer få panik så han har nog redan ställt sig in på de den fjanten, dom kommer säkert få ta hand om honom oxå haha :p
  • 6

    Maddox

    4 Maddox

    Tja.. Allt gick väl ganska lugnt till. Jag satt lungt och andades genom värkarna, ville inte vara med och ville hem till mamma fyra gånger och sambon var lugn, nästan för lugn och allt gick lugnt till. Bebisen var inte fixerad och låg högt uppe så jag fick inte ligga men klarade bra av att sitta i gungstol och gunga och hänga lite i två ringar de hade hängt från taket(såna man hade på gymnastiken när man var liten). Hade dock en dålig bm största delen av tiden, hon tyckte jag var så lugn så jag fick bara två värmedynor som smärtstillande största tiden av förlossningen och jag trodde jag skulle DÖÖÖÖÖÖ, hade tillsist ingen smärtfri paus under värkarna! Då fick jag ligga och sniffa lustgas(som jag inte fick kläm på) ändå var jag så lugn så barnmorskan var helt förundrad över hur lugn jag var. Sambon och jag var oxå förvånade över hur lugn jag var. Vi fick ju höra av mödrarådgivaren att jag kommer slå, skrika och ropa saker ingen vill höra.
    När jag böt bm(skiftbyte) så skulle jag få epidural och hon skulle då ta blodprov på mig från handen innan hon skulle lägga dropp och hon hällde ut allt blod på mig, jag har lite problem med blod så det och alla sprutor var nästan värst under hela förlossningen. Krystvärkarna förstod jag mig inte på, VADÅ HAR DU EN SAMMANDRAGNING?! Det tryckte på så förbannat hela tiden och jag ville bara hem till mamma då, jag satte mig även upp och sa att jag ska åka hem. Jag visste dock inte var jag hade min mobil så jag stannade kvar och födde barn :P dottern kom ut med handen vid huvudet(som superwoman) och hade så mycket hår så jag fick höra hela tiden "OOOOJ va myki håååår!" under tiden barnmorskan kunde se huvudet, jag blev mycket förolämpad för jag hade ingen aning om att vi skulle få en med så mycket hår, sambon visste det dock, han hade aldrig sett en bebis med pyttelite eller inget hår alls. Jag såg oxå när ungen kom ut, jag SÅG NÄR BARA HUVUDET VAR UTE, EEEUUUW, hon bara gled ut med ett *shhhhlllllpp*-ljud efter att axlarna var ute. Jag sprack så mycket att barnmorskan var lite rädd att jag skulle ha spruckit upp helt, det hade jag som tur inte och att bli sydd var jobbigt och gjorde så ont, böhö :( efteråt var jag och sambon lite chockade över att jag varit så lugn. Bebisen var dock allt annat än lugn och skrek nästan hela sin vakna tid i fyra månader, huh.
    Nåja, hon är värd alla sömnlösa och matlösa dagar, kvällar och nätter för hon är den bästa lilla pys jag känner :)

  • 7

    catja

    5 catja

    Dessa historierna e så Goa, önska att fler va intresserade av att berätta :)
  • 8

    Miranda90

    5 Miranda90

    Åh, vill så gärna höra fler berättelser så jag puffar (mot bättre vetande) :)

  • Oj va många som födde på bb. Själv födde jag på förlossningen alla tre gångerna och sen flyttades till bb