Baraemma

3 Baraemma

1903 visningar

Byta BF efter 66% av graviditeten??!!! vecka 26

Hej jag undrar om det finns någon mer där ute som har råkat ut för en felbedöning på ca tre veckor efter mer än hälften av graviditetstiden?

När jag fick graviditeten bekräftad fick jag BF 4 maj beräknat efter senaste mensen. Sen vid UL vecka 17 så fick jag ändrat till 6 maj så det var bara 2 dagars skillnad vilket känns helt normalt att man kan missa.

Men nu så när jag var på ett extra UL i vecka 24 pga magsmärtor så vill dom enligt måtten ( längd & vikt) på min lilla kille i magen få det till att jag den dagen var i vecka 27  och inte i vecka 24 som dom tidigare har trott !  Och då sa dom att mitt SF mått jag hade i vecka 22 brukar mer överensstämma med dom som är i vecka 25.. Hur som helst så säger dom att jag får behålla mitt BF tills vidare och så får vi se vid mitt sista UL i vecka 37 hur det ser ut, men jag menar då är jag ju igentligen i vecka 40 och kan lika gärna ha fött???  Jag har en skräck för att få en jätte-bebis då det går 4-5 kg bebbar i både min och min sambos släkt och vill inte tvingas ligga där och klämma ut en kluns på nästan 5 kg. Hur ska jag göra? Vad ska jag säga? Jag känner mig jätte förvirrad och väldigt orolig!

7 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    elviran

    0 elviran

    Hej. Konstigt att dom ens påpekar hur stor din bebis är i vecka 24. Det är ju då man inte längre kan mäta hur gamla dom är eftersom dom börjar växa lite hur som.

    Dessutom kanske din bebis bara är lång och kommer slinka ut som en liten ål. ;P

    Ja du kanske får en stor bebis. Eller så är du längre gången än ni trodde och så får du en normalstor lite tidigare än du trott.

    I vilket fall behöver du inte vara rädd! Man kan föda stora bebisar utan minsta komplikation. Själv fick jag en 4.5kg bebis första gången. Jag sprack ingenting! Och jag tyckte att det var löjligt enkelt när jag väl fick krysta ut den lilla badbollen.(värkararbetet är fasen inte kul men att klämma ut ugen var för mig lätt som en plätt) Då hade dom ändå skrämt upp mig med att hans axlar kanske skulle vara breda, och dom hade ett bord med läskiga redskap redo. (jag bor i japan förresten).

    Det kan förstås bero på många saker. tex att jag hade ett ganska långt värkarbete och underlivet verkligen fick tid på sig att tänja och bli större.

    Men jag har vänner som har fått 3kgs bebisar utdragna med sugklocka och som har spruckit en del ändå. Så jag skulle inte koppla storleken så starkt till hur svårt det blir att föda. Om det visar sig att du har litet bäcken och du har en gigantisk bebis så kommer du säkert bli erbjuden bra utvägar. Att du har tunna höfter utanpå har förresten inte heller med saken att göra. Har en sjukligt tunn svägerska som har hur lätt som helst att föda barn.

  • 2

    Baraemma

    3 Baraemma

    Ok, jo man ska nog inte oroa sg så mycket igentligen det vet jag ju. Men man bkir ju oerhört förvirrad och "vilsen" bär dom säger så där., Jag menar den tiden som dom skulle ha räknat fel på är inte lite heller och speciellt inte efter över 60% av graviditetens gång.

    Anledningen igentligen varför jag är rädd är vel (jag glömde skriva med detta i första inlägget) att jag har blivit påkörd utav en bil när jag har cyklat och komiskt nog inte bara en gång utan 2 gånger på 2 år, jag befann mig på en cykel. Plus att från den tiden då jag tävlade i häst hoppning så råkade jag ut för en riktigt svår olycka och mitt bäcken har tagit stryk utav detta Så enligt läkarna nu kan mitt bäcken vara förvridet och kan därför på så vis försvåra en naturlig förlossning för mig. Och jag vill gärna föda naturligt..

    Dom ville röntga mitt bäcken när jag var i vecka 17 men jag ville inte utsätta min bebis för den strålningen så tidigt i graviditeten då dom ligger väldigt lågt ned fortfarande. Så vi får se nu hur det går framöver om jag måste genomgå en rönken eller om någon typ kiropraktor/ "ryggdoktor" kan kolla på det i stället. För vågar man röntga bäckenet när man är gravid??

    Tack snälla för ett fint och lugnande svar elviran !

    Mvh Emma & Mini-Me

  • 3

    elviran

    0 elviran

    Hej igen emma. Jag förstår verkligen hur du känner. Jag vet hur det känns att verkligen verkligen vilja få föda "naturligt" och slippa kejsarsnitt. Och röntgen när man är gravid känns ju helt sjukt med tanke på risker man hört talas om.

    När jag var i vecka 30-32 eller så (förra graviditeten) så hade jag kikhosta. Då röntgade dom mina lungor för dom var rädda att jag skulle få lunginflamation. Det var läskigt och skyddet dom hade över min gigantiska mage bara åkte ner där jag stod. Jag försökte dra upp och var lätt panikslagen. Nu mår min son jättebra och jag gissar att det är ett tecken på att han inte blev allvarligt påverkad.

    Läs på lite om det och fråga din barnmorska, men jag tror inte att röntgen sent i graviditeten är lika farligt. När du gått över vecka 32 eller så så kanske du kan göra en röntgen av ditt bäcken.

    Jag vill absolut inte skrämma dig på något sätt men det är viktigt att ta på allvar om man har problem med sitt bäcken. Det är säkert ingen fara för din del men det är bra att VETA! Starta inte en förlossning och hoppas på att allt ska gå bra för det kan gå riktigt illa om man har ett "trasigt" eller väldigt litet bäcken.

    Jag skulle rekomendera att du gör som dom har sagt och låter dom röntga dig. du kan väl be att få det gjort så sent som möjligt och diskutera eventuella risker ordentligt. Jag bodde ju i japan och sjukvården är lite väl överdrivet hispig plus att jag inte förstod allt till hundra procent. Men dom sa att både jag och bebisen kunde dö om jag inte kollade att lungorna såg bra ut så jag kände inte att jag hade så mycket val..

    Jag känner starkt att man får överlämna sig och lita på sjukvården i sådana här fall. Man får lita på att dom inte gör någonting som är farligt för en och bebisen. Prata igenom din oro med din barnmorska ordentligt och få så mycket information som du bara kan.

    Sen är det ju också bra att få ett ultraljud i slutet (det brukar man ju få i vecka 37 eller så) för att se storleken på bebisen då. Bara för att den anses stor nu betyder det inte att den kommer vara det då.

    Kom ihåg, det är bara dumt att propsa på en vaginal förlossning om det finns risker för dig och bebben. Man får helt enkelt acceptera hur det måste vara. Glöm alla tankar på misslyckande och annan skit som nästan alla blivande mammor känner i samband med detta. Det viktigaste är att din lilla skatt kommer ut hel och frisk och att du mår bra sen. :)

    Jag hoppas att allt går bra och att du får den hjälp du behöver för att få vara lugn och trygg resten av graviditeten.

  • 4

    elviran

    0 elviran

    ps. Min bebis är även denna gång stor för sin "ålder". Mätte vecka 27 i vecka 24. Min 2åriga son mätte dom att han var i vecka 52 (!!) i vecka 40 sist. ;P

    Förresten mätte dom att han skulle väga 5kg och 4 dagar senare när han kom så vägde han "bara" 4.5. Så dom kan även mäta lite tokigt. Det är ju trots allt bara ett UL. ;)

  • 5

    Baraemma

    3 Baraemma

    Än en gång jätte tack för bra svar!

    Som du säger så tänker jag absolut inte envisas med en vaginal förlossning, och jag är absokut inte rädd för kejsarsnitt, det var bara den där "önskan" om att få allt den naturliga vägen. Men jag tänker inte låta något sånt bestämma lver mitt och mitt ofödda barns hälsa så går det inte så går det inte då får jag ta kejsarsnitt!

    Jag ska till min BM i dag kl halv fyra så jag ska sätta mig ned och prata med henne. Jag har tyren att ha en superbra kvinna som är som en extramamma till mig haha.

    Och angående röntgen så var det precis det jag tänkte, att jag vill göra det så sent in i graviditeten som möjligt för at minska riskerna på skador. Det var därför jag sade ifrån när dom ville göra det i vecka 17 redan! För det känns ju så fruktansvärt idiotiskt att i mott läge bara go for it och "hoppas" eller tro att allt skall gå prima när jag faktiskt har råkat ut för det jag har med mitt bäcken.

    Jag kan ju skriva en rad eller två när jag kommer hem efter besöket och berätta vad hon har sagt.

    Och din historia med ditt första barn var ju väldigt intressant att höra och ger mig verkligen hopp om att jag inte skall bli "berövad" på tre veckor utav min graviditet! Tack för att du delar med dig ock tack för dina lugnande ord! Hoppas att du får en fin dag så länge så skriver jag mer senare om hur det gick!

    Mvh Emma & en Big-me (??!) c(:

     

  • 6

    Baraemma

    3 Baraemma

    Hej igen! Enligt min BM så får vi avakta ännu, jag skulle ringa och boka tid för mitt ul och vi skall göra den i vecka 36 istället för i vecka 37! Och angående rönken så är planen att ta det någon gång där i samma veva.  Det var det jag fick veta i dag, så det är bara att hoppas att liten inte bestämmer sig för att tita ut innan dess =)

    mvh

  • 7

    elviran

    0 elviran

    Hej. Ja, hoppas den inte vill ut för tidigt. Men så brukar det ju inte vara så det är nog ingen fara.

    OM det skulle vara så att den vill komma innan ni hinner kika på ditt bäcken ordentligt så får du helt enkelt berätta allt på förlossningen så dom kan ta ställning till det. Sen får ni tillsammans komma överrens vad som är bäst med den information ni har. Att ställa in sig på att man "kanske" måste göra kejsarsnitt kan nog vara bra redan nu. Så man inte blir besviken sen. Jag tror att det är en helt annan sak om man slipper att kastas in i ett akut kejsarsnitt.

    Skriv gärna när du fått åka på röntgen och nytt ul så man får höra hur det går. Du kan ju skriva ett meddelande till mig istället för här i frågehörnan om du vill.

    Hoppas du får en bra fortsatt graviditet iallafall. Själv börjar jag bli tung och trött redan nu i vecka 30. Men så är det väl också lite jobbigare när man har en 2åring att ta hand om samtidigt. Inte det lättaste med gigantisk mage. ;P