chrissiya

0 chrissiya

2399 visningar

Bröllop- 65 mil hemifrån vecka 40

Varning får långt inlägg!

Det är så att en vän till mig,(vi var/är? bästisar och haft relativt god kontakt nu, jag känner ibland att vänskapen inte är som innan pga det ni får läsa nedan)  som jag känt sedan jag gick i 7 klass (är 27 år idag) ska gifta sig i slutet av augusti.
 

Först var det meningen att jag skulle vara tärna på bröllopet men det kände jag var lite för mycket. Hon frågade mig i typ februari men då jag är/var gravid vid tillfrågandet tackade jag nej. Berättade i september att jag var gravid, och hon berättade i typ novemer att de skulle ha bröllop i augusti.
Förklarade att jag vet inte om jag/vi kommer, beror på omständigheterna. Dessutom brukar ju tärnorna ordna möhippa och det kände jag att det vill jag inte göra, hade mycket i skolan och sen när man är gravid så kände jag bara att det blev 2 much. Kanske kan tyckas ego av mig men det är inte något jag hymlar med. VIll ju att hon skulle få en fin och genomtänkt möhippa. Att dessutom planera den 65 mil från henne och hennes vänner som bor runt henne och jag inte känner någon gjorde också att jag kände att det helt enkelt blev för meckigt-tidsmässigt och energimässigt.

Anyways. Nu är det  dagar till bf. Längtar som tusan!
Vi har pratat om hur vi ska göra med bröllopet. Min sambo är helt emot att åka så långt med ett så litet barn. Man hade givetvis fått åka dagen innan. Jag är kluven. Vill väldigt gärna åka till bröllopet men samtidigt känner jag att jag vet inte om jag har energin att åka iväg, så långt, bo på hotell med det lilla barnet´och inte kunna åka hem om man vill....
Detta är förklarat för henne. Hon blev givetvis jätteledsen, vet inte om hon hade jättemycket förståelse för detta och vet fortfrande inte till 100% hur hon känner. Hon tyckte jag var alldeles för negativ, bara såg problem. Kanske ör det sådan jag är som person men samtidigt vill jag ju inte ljuga, tänk om det är något med bebis, h*n blir sjuk, jag mår dåligt, h*n har kolik mm.
Försöker fokusera på det som är här, nu. Barnet i min mage och förhållandet med sambon.

Känner att familjen kommer liksom bli prio 1 framöver. När jag sa detta så säger hon något i stil med "ja, vi prioriterar visst olika". Ja det gör vi väl då svarar jag. Hon besvarar dettta med att säga att hon minsann skulle göra "vad som helst" för att komma på mitt bröllop. Då får jag dåligt samvete, är jag en sådan usel vän? Ringer gråtandes till en annan vän (som har barn). Hon tycker inte alls att jag ska ha dåligt samvete, jag var ju ärlig. Men jag kunde inte hjälpa det. ..
Jag blev så arg och ledsen. När jag talade om detta för sambon blir han riktigt arg. Nästa dag pratas hon och jag vid igen. Försöker förklara att jag inte är negatvi, att jag vill komma men att jag ändå vill förbereda henne på att det kanske inte går, så att hon vet. Är det fel gjort?

Samtalet ägde väl rum för cirka 1 månad sedan. Efter detta samtalet känner jag mig... lite ledsen varje gång jag pratar med henne, och arg samtidigt för det kändes som att hon itne alls förstår mig och min sutiation.

Hur hade ni gjort? Hade ni åkt till bröllopet, så långt med bebis?

10 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    anneli_g

    5 anneli_g

    hade aldrig åkt dit om det känts fel, alla föräldrar har ju rätt till sina egna regler och tycker man det känns fel att resa 65 mil med en pyttis så har ingen rätt att klaga på det. min kusin och hans fru var på min andra kusins bröllop och hade då med sig lilla kalle som då var 7 v gammal, det gick jättebra. det bröllopet var i alingsås och de bor i uddevalla så några 65 mil var det ju inte. det var nog meck nog för dem..beroende på hur liten din bebis kommer vara- du kanske kan lämna man och barn hemma och åka själv?
  • 2

    wolverina

    3 wolverina

    Jag hade antagligen inte åkt på ett bröllop med ett så litet barn ens om det inte var långt att åka. Hade jag kunnat åka själv (lämna bebis hemma) hade jag valt att göra det. Antar att det är ditt första barn. Jag tycker att du har handlat helt rätt. Du har ju varit ärlig. Du vet inte hur det kommer att vara för er, hur ni känner och hur allt funkar etc. när barnet väl har kommit. Din kompis verkar lite oförstående, vilket dock kanske inte är konstigt eftersom hon själv antagligen (?) inte har barn.
    Och ärligt talat, min son är nu nio veckor och är väldigt "snäll" och lättskött och lätt att ha med när man åker någonstans, men det ska ändå matas, sovas och bytas blöjor och tröstas ibland. Och hur kul kommer ni att ha när ni hela tiden ska passa på barnet under bröllopet? Din sambo kommer antagligen att få stå utanför kyrkan under vigseln för att orgeln skrämmer skiten ur bebisen och vid åtta på kvällen ska en av er knata runt med vagnen och försöka söva er bebis istället för att vara med på festen (som kanske är stimmig och sånt som små barn har svårt för under långa stunder).
    Antagligen kommer ert barn vara grinigt på kvällen pga lång resa dagen innan och många intryck etc. Lättast vore väl om du åkte själv och lämnade man och barn hemma. Om det funkar med flaskmatning...
    Kanske kommer ni att tycka att det är en baggis när tiden väl kommer, att ni utan problem kan åka iväg. Men samtidigt kanske det inte funkar för er, och då är det jättebra att du kan vara ärlig mot din vän och säga som det är. Om hon inte förstår måste det stå för henne. Så fel att du ska behöva må dåligt över det. (Oj, vad engagerad jag blev, hehe... Har en liknade erfarenhet kan tilläggas!)
  • 3

    varginnan

    5 varginnan

    Gör det ni känner är bäst!! Jag skulle bara säga att det finns bilbarnstolar som man kan hyra som är helt plana i ryggen om man ska åka långt. Vi åkte till fjällen när min nu 11 åring var bara 3 v och det gick jättebra, man stannar lite oftare för att ta ur dem och amma ,byta blöja ,gosa m.m annars sover dem ju gott i bilen!
    Har även åkt till min bror som bor 65 mil bort i skåne när barnen var små.
    Men följ erat hjärta!!
    Lycka till!
  • 4

    ulus79

    2 ulus79

    Jag och min sambo är bjudna på bröllop några veckor efter barnet är ute! Då vi är osäkra på om vi och barnet orka eller om man kanske får ett kollik barn. Pratade med min kompis som ska gifta sig och de vill att vi kommer om VI ORKA. Så de har planerat att sätta oss längst ut i bordsplaneringen så de bara kan ta bort om vi inte kommer. Så stå på dig! Det är bara ni som vet hur ni mår och som ska resa med en liten. Jag hade inte åkt så långt med en lite. Tycker det är synd att din kompis inte förstår er situation. Hoppas det löser sig!
  • 5

    chrissiya

    0 chrissiya

    Hej Alla!

    Tack för era svar. Detta är ett litet orosmoment just nu. Även fast jag och sambo har pratat igenom detta så känner jag att jag ändå inte kan släppa det riktigt....
    Vill inte göra min vän ledsen genom att inte komma. ....

    Ja, detta är vårt första barn och barnet kommer vara max 10 veckor då bröllopet sker. Jag vill gärna amma mitt barn om allt fungerar. Visst, man kanske kan pumpa ut lite mjölk och ha hemma + ersättning då, men jag kommer ju då vara borta kanske 3 dagar. En för färd dit, en för bröllopet och en för färd hem...
    Om han och bebis ska följa med så blir det ju såklart att de får vara utanför under ceremonin.

    Bröllopet är annars barnfritt, vårt lilla barn är det barn som kommer närvara, resten av paren med barn har ju då barnvakt eller liknande då de bor närmare paret.

    Vi ska på ett bröllop (om allt fungerar) i slutet på juli. Men det bröllopet är cirka 25 minuter hemifrån, ute på skärgården och båtarna går 1 gång/timmen om det är att man vill åka hem direkt efter ceremonin. Lite skillnad kanske... Hade ni gått på det bröllopet?

    Varginnan: Hur lång resa var det för er, att åka med lilla bebis på 3 veckor?

    Kanske är jag nojig, man ska ju givetvis följa sina känslor när det närmar sig. Men samtidigt känner jag ändå att man nästan är skyldig" att närvara när man varit vänner så länge..... ?
  • 6

    anneli_g

    5 anneli_g

    vissa experter rekommenderar ju att man inte ens ska åka och handla med ett spädbarn så ja är rätt säker på att samma experter hade gett dig rådet att i alla fall bebisen ska stanna hemma. min kusins fru var tvungen att lämna man och nyfödd bebis ensamma nån vecka eftersom hon hade magsjuka och inte ville smitta bebisen, de klarade sig jättebra med pumpad mjölk och ersättning nåra dar. hoppas de löser sig för er iaf :)
  • 7

    atarinak

    5 atarinak

    Du behöver ju inte bestämma dig nu.
    Själv har jag och min man åkt till hans släkt ca 50 mil när barnen bara varit några veckor gamla. De sover ju oftast väldigt bra i bilen när de är små, så mina har sovit nästan hela vägen. Du kan åka med ett barn så långt utan problem, planera bara in många stop. Det kan även vara skönt att komma bort en stund. Bebisen kan vara med i kyrkan om den sover eller att du ammar så bebisen är tyst. att ni skulle vara de enda som har bebis med tycker jag inte låter troligt, du ska se att det är någon mer som tar med sig sitt barn. När jag gifte mig så var det viktigare för mig att mina vänner kom, en att ha ett barnfritt bröllop. Det var tre barn på vårt bröllop plus mitt eget och ingen störde cermonin. Lycka till och oroa dig inte nu, utan bestäm dig när bebis är några veckor och du har landat i mammarollen. Jag hoppas du känner för att åka för det gör er nog gott att komma ut och ha lite kul.
  • 8

    Studenten

    4 Studenten

    Jag själv har en son på en månad idag. Jag hade nog inte vågat åka så långt i bil. Jag skall själv på ett bröllop när han är tre månader dock bara tio mil bort. Men trots det så kommer vi stanna ungefär halvvägs och sova en natt hos mina svärföräldrar. Fast det beror nog mest på att jag är nojjig bara. Är inte själv ett fan av att åka bil kan man säga.

    Det är min sambos syster/min sons fadder som skall gifta sig så det vill man inte riktigt missa.
  • 9

    chrissiya

    0 chrissiya

    De har skrivit i sina bröllopsinbjudningar att barn inte ska vara närvarande typ. Men vi har fått undantagstillstånd, så att säga.

    Nej, man får väl se hur man mår och så innan man bestämmer sig, det har ni ju rätt i.

    Har hört att en del barnmorskor ska vara väldigt emot att man åker iväg första tiden med barnet, att man helst ska stanna hemma p.g.a. bakterier osv. Givetvis är det bara råd de ger, att man själva ska bestämma när tiden väl är att man ska iväg någonstans. Är nog lite orolig och så, första barnet, man vill ju inte göra något som inte är bra för barnet.

    Man vill ju inte missa bröllop, det är så fint och speciellt.

    Se om bebis vill komma imorgon eller så, då är h*n beräknad! :D
  • 10

    Ejmis

    3 Ejmis

    Nu har jag inte riktigt varit med om samma som dig men jag är också bjude på bröllop till en nära kompis drygt en månad efter bf. Vi har tackat ja och jag hoppas att vi kan åka men jag har varnat henne för att vi kanske inte kommer eftersom det inte går att veta hur bebisen kommer att vara eller må..

    Gör det som känns bäst för dig. Du kan ju alltid säga att ni ska åka och se hur det kommer gå med de lilla. Bröllop är alltid fint men man måste ju prioritera det som är viktigast, i detta fall bebisen.

    Hoppas det ordnar sig!
    Kram