Har nog samma funderingar som dig..ska bli spännande att läsa alla svar! Vet ni vad ni väntar ? = )

Ja det blir en flicka säger dom. Ska bli jättespännande.

Tyvärr så är jag är en sån som planerar allt i förväg (när det kommer till jobbet iaf) och alltid försöker förutse vad som kommer att hända och försöker lägga upp en strategi för alla olika scenarion. Men en bebis känns lite som att man inte kommer att ha någon kontroll över vad som kommer att hända. Det finns vad jag förstår inte någon "manus" och det skrämmer mig lite :) Om man åtminstone kan få några olika personers berättelser så man vet på ett ungefär vad man har att förvänta sig.

Vilken vecka är du i? Vet du vad ni får?

Hej! Mina flickor fick jag när jag bodde utomlands, men med första fick jag hjälp  av min mans syster, det behövdes verkligen då jag inte mådde super i underlivet efter en jätteobbig förlossning. Hon lagade maten och städade och tvättade medans jag var fokuserad på bebisen och på att må bättre!

Med nr 2 var allt mkt lättare!! Dels litade jag mer på mig själv och förlossningen gick jättebra och snabbt (första 3dagar andra 5timmar). Jag klarade av allt själv och hade planerat med mat (fryst jätte mkt). Jag tyckte att det var synd att min man var tvungen att jobba direkt efter tjejrna fötts, hade gjärna haft honom hemma några dagar iaf.

Jag hade aldrig några problem med att vakna när de var hungriga på natten och sömnen tyckte inte jag var ett så stort problem. Man känner på sig när de är hungriga, jag var jätteorolig innan jag fick första barnet att jag inte skulle förstå vad hon ville men det kom helt naturligt.

Lycka till =)

Hej!

Jag fick min lilla flicka för 5 veckor sedan och när vi kom hem från BB sp var det en jätte konstig känsla att vara hemma med en liten. Det blev lite utav en känsla som- Vad gör vi nu? 

Men allt flöt på jätte smidigt för oss. 

När hon skrek så prövade jag att amma och om hon fortsatte så kikade man i blöjan och oftast var det något av det som var tokigt. Men firtsätter min lilla Emma att gråta så går jag i stort sett bara runt med henne på axlen och försöker trösta..Ibland får man försöka att gilla läget, till slut somnar dom, låter hårt men...Men verkar dom ha ont så ska man ju såklart ringa sjukhuset.

Vi lyfte upp henne första veckan vid minsta pip men våran tjej låter mycket i sömnen så vi väckte henne många ggr helt i onödan vilket resultaerade i övertrötta föräldrar. 

Med tiden har det blivit lättare, man lär känna varandra och man hittar en rutin som fungerar för båda. 

När sambon började jobba så gick det bra, visst är man lite mer trött på kvällarna osv men man får turas om när han kommer hem från jobbet. Vi gör nu så att jag gör nattjobbet med blöjbyte osv eftersom han ska upp och jobba. På helgerna går han upp och fixar det så jag också kan få lite extra vila någon gång :)

Har man fått dålig sömn någon natt så får man ta en powernap på dagen när bebisen sover :) Så gör jag iaf och det funkar utmärkt!

Du och ditt barn kommer hitta erat sätt inom ett par veckor när ni lär känna varandra :)

Lycka till med förlossingen och allt! 

har en tjej som nu är 8 månader. Vi hade problemet i början att hon inte själv vaknade och ville äta så vi fick väcka henner ungefär var tredje/fjärde timma så hon skulle äta lite. Jag hade min sambo hemma 3 veckor, 2 pappalediga och 1 semester så vi hjälptes åt så mycket det gick men eftersom att jag ammade så blev det mest jag som var upp(min sambo sov som en stock ändå). Efter någon dag känner man hur mycket och ofta de vill äta, bara de går upp i vikt och verkar må bra så är allt okej. De ska ju skrika, det är deras sätt att påkalla uppmärksamhet på om de är hungrig, trött, blöt eller bara vill ha kärlek och närhet.

Du kommer nog att lära känna din bebis signaler ganska fort, ta det bara lugnt och stressa inte upp dig i onödan. Sov de stunder du kan om du känner att nattsömnen blir mycket lidande, i början sov jag lite varje gång som My sov och jag har aldrig känt mig sliten eller så. Är det nu något som man är orolig eller rädd över ska man inte vara rädd att ringa antingen förlossningen eller bvc, är ingen idé att gå och undra och vara rädd över något som kanske är helt normalt. För vad som är normalt är ett konstant lärande med första barnet, även om andra säger hur dom har upplevt saker och ting så är alla barn olika så det är bra om du bara tar in allt som tips och riktlinjer men litar på att det du känner är det bästa för barnet. Vi har ju en naturlig instinkt att skydda och ta hand om våra små :) Lycka till!

oj, jag vet inte, jag tänkte nog aldrig på det, allting flöt på precis som vanligt, Natalie var supersnäll när hon var liten, från första natten så har hon alltid sovit hela nätterna och skrek sällan, men när hon väl gjorde det så var det bara att prova sig fram, ingen ide att stressa fram något utan bara prova, även om det gör ont i ens nyblivna mammahjärta så gäller det att hålla sig lugn, för stressar man upp sig så smittar det lätt över till bebisen = den skriker ännu mer.

Lycka till med bebisen!! :)

Vilken bra fråga du ställde :) . Det är faktiskt ingen jag har funderat över, antar att allt flöt på bra då? Vi väckte lillan flickan var tedje timma för mat, och det gjorde jag i tre veckor tills bvc sköterskan klappa mig på ryggen och sa att flickan mår bra, går upp i vikt låt henne sova :) . Jag lät henne sova tills hon sa till det funka bra, och har aldrig varit några problem. Hon börja sova hela nätterna när hon var ca 3 veckor gammal. När lillan grät så prova jag alltid att amma först. pappan har aldrig störts utav henne, eftersom att hon sover hela nätterna Om bebisen bara gråter så kan det ju vara, hunger eller att bebisen vill ha närhet? kan också vara magknip, då brukar massage eller magdroppar hjälpa! Lycka till med allt när det är dags!

min sambo var hemma de 10 dagarna man får från försäkringskassan o det var skönt.

tycker första tiden var rätt omtumlande då det ringde hela tiden från släkt o vänner o alla ville komma o hälsa på...ger dig ett råd, sätt mobilen på ljudlös första 2 veckorna så kan du välja själv när du vill prata med folk..min son är nu 4 veckor o jag satte på mobilen för nån vecka sen..

min son ville inte heller ta bröstet så det var väldigt jobbigt där ett tag, han bara skrek o gick inte upp som jag skulle så jag o bm kom överens om att nu får han bara flaskan sen en vecka tillbaka o nu är han lugn o harmonisk o jag hinner faktiskt ta en dusch varje dag o ta en långpromenad med barn o hund...

så ge ammningen en chans, men tänk även på att det finns alternativ

han vaknar alltid 2-3 och vid 5-6 på morgonen...men sen bruka jag få sova till 8-9 sen o tycker jag inte är så trött faktiskt...men skriker han så är han antagligen hungrig, behöver ny blöja eller är för varm eller för kall eller bara behöver lite närhet...nappen kan också ha trillat ut

ni kommer att få många råd, både goda och dåliga av folk, men lyssna framförallt på vad som känns bäst för dig som mamma, för du vet oftast bäst...

lycka till

Tack alla söta ni som har tagit er tid att svara. Känns lite bättre nu.

BF är i morgon men här händer det ingenting. Är ute på långprommenader med hunden varje dag för att få igång någonting men det är bara lungt. Hon sparkar och rör sig men jag har inte en tillstymmelse till värk. Så det känns lite tråkigt att man nu säkert kommer att gå in på övertid.

Tack igen och om det är någon mer som vill berätta så fyll på bara. Jag kikar in här och läser varje dag.

Jag blr lite nyfiken på hur det har gått för dig? Antar att du fått din lilla nu :) Och jag har exakt samma frågor som du

Hej nu har hon äntligen kommit. Hela 2 veckor och 2 dagar sent. Blev igångsatt så tillbringade nästan en hel vecka på förlossningen då de la gel två gånger och sedan stack hål på fosterhinnan. Fick inga riktiga värkar trots allt detta så jag fick till slut drop och epidural. Åkte in på torsdag morgonen och hon föddes på lördag kl 12,57.

Har nu varit hemma i exakt en vecka. Det var en hel del saker som jag skulle ha gjort annorlunda om jag hade vetat innan. :)

Först så skulle jag ha testat steriliseringsmaskinen. Hade inte en aning om hur den fungerade och när jag kom hem och ville pumpa brösten så fick vi lite panik för hon var hungrig och jag var trött och fick inte på henne på bröstet.

Även maxi cosi stolen skulle vi ha provat tidigare. Vi hade ingen aning om hur man justerade bältet i den. Lite panik på BB och en av barnmorskorna där som nyligen har fått barn fick visa oss.

Annars har första veckan gått rätt så bra. Hon sover väldigt mycket särskilt på förmiddagen och eftermiddagen. Hon är som en liten vampyr och vill helst vara vaken på kvällen/natten. Men det har jag hört är rätt så vanligt att dom inte riktigt vet skillnad mellan natt och dag.

Hon äter ungefär var 3-4 timme på förmiddagen/eftermiddagen och varje timme till varannan timme på kvällen. Tror hon tycker det är mysigt att ligga och snutta på kvällen.

Blöjan byter jag i stort sätt någon gång mellan matningarna.

Eftersom hon sover så mycket så har jag tid att diska, pumpa bröst, duscha och städa under dagen. Jag ska försöka få in en långprommenad med hund och vagn  och kanske en vända till mataffären men vi håller fortfarande på att få in rutinen men det kommer väl.

Oj lät som en jobbig förlossning. Utdragen om inte annat. Men grattis till bebisen och lycka till med allt! Kul att läsa vad som händer första veckan hemma :)