Sandra_00

0 Sandra_00

7850 visningar

Är jag normal?! vecka 32

Hallå alla mammor...

Nu vänder jag mig till er för att försöka få lite tips och råd på hur jag ska tackla allt det här.

Det känns som jag går igenom en riktigt tuff period i mitt liv just nu. Jag är gravid i vecka 33 och den senaste tiden har allting blivit så mycket tyngre och jobbigare. På nätterna kan jag knappt sova eftersom jag får så ont i ryggen oavsett hur jag ligger, jag måste gå upp och kissa minst var tredje timme och jag har fruktansvärda mardrömmar.

På morgonen har jag så ont i mina händer och handleder, det tar ett bra tag innan fingrarna mjukas upp så jag kan knyta nävarna igen, det gör så ont, men det är ju inget farligt.

Jag har gått upp mer i vikt än vad jag hoppades på och jag samlar mycket vätska vilket gör varenda rörelse jättejobbig. Jag älskar att vara ute och gå, men nu är det bara en pärs då jag får snabbt ont i höfter och fötter. Och vi ska inte ens snacka om mitt humör, idag önskar jag att jag slapp allt det här. Jag kan inte vara glad åt graviditeten just nu känns det som. Jag och min sambo bråkade extremt mycket idag och allt var mitt fel, jag sa så taskiga saker.

Jag förstår att alla upplever krämpor och så är det bara.. Men varje graviditet är ju olika så jag försöker inte få nån sympati för det utan bara någon att prata lite med...

Jag känner bara för att gräva ner mig och bara gråta. Jag vill att detta ska vara över nu. Jag vill få min kropp tillbaka... Snälla säg att det är fler än jag som har/haft det lika tufft? Som känner likadant och att det är normalt och att det kommer gå över? Jag vill vara glad, men det är så svårt nu.

Självklart så älskar jag redan vår lille kille som ligger där inne, och längtar så mycket efter honom. Vill bara att detta ska gå över fort, för jag orkar inte vara ledsen =(

1285 Svar (äldsta svaret först)
  • 1

    NPeters

    3 NPeters

    Att vara ledsen är bra på sitt sätt, hjärnan övar på att ta på sig en orolig och öm roll som mamma. Sen så kan det ju vara bra att tänka lite innan man säger saker, och självklart be om förlåtelse efter. Och då du har ont, kan du inte simma då det tar bort massor med tyngd från kroppen. Jag själv kan ju inte göra det då jag inte kan simma, så där är jag jätte avundsjuk. Sen så är ju bästa tipset för att inte må dåligt över sin kropp att tänka på det bra som kommer utav all tyngd och otymplighet.

    Mvh Nicole
  • Jag känner ungefär på samma sätt just nu också... Är i v 35 och orkar ingenting. Börjar bli väldigt trött på graviditeten och vill bara att lillkillen ska komma ut så att jag kan röra mig igen! Sonen, som är sex år, tycker att jag är skit tråkig! ;)
    Du är nog absolut inte ensam! Jag tror att många känner likadant, men om du känner att det negativa tar upp hela din tillvaro och att du nästan aldrig känner glad så är det väl inte fel att ta upp detta med barnmorskan. Hon har nog hört många blivande mammor som går igenom samma sak.
    Jag vet att jag kände likadant med första sonen den sista tiden, och det gick över ganska snart efter förlossningen för mig i alla fall. Hoppas på att det blir samma med detta barn också, och jag hoppas att det kommer kännas bättre för dig också:)
  • 3

    lotta87

    0 lotta87

    hej. det med mardrömmar känner jag igen hehe. det med stel fingrar och handleder beror nog på att du har mycket vatten i kroppen. det med humöret är ju hormonerna som övertar. vet att det är jobbigt att vara gravid :( gick 10 dagar över tiden med våran dotter och det var inte så roligt :( jag och min sambo grälade också mycket men han förstog och jag sa till honom att låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra. kände mig mycket ledsen och grinade mycket kunde grina över ingenting. fattar än inte varför men det är normalt :).