Är jag fjantig? vecka 37
Hej alla, jag är gravid i v36+3 idag. Nu har min sambo bestämt att han ska jobba natt nästa och nästnästa vecka. Han kör lastbil och det betyder att han åker till ett ställe som ligger ca 3 timmar bort varje natt. Jag vet att chansen är liten att lillan i magen bestämmer sig för att titta ut just någon av dessa veckor (speciellt när jag är förstföderskor och de brukar gå över) men jag känner bara att jag inte vill vandra runt här hemma med värkar och en man flera mil bort. Jag vill ju ha hans stöd under hela förloppet. Är jag fjantig som känner så?
12 Svar (äldsta svaret först)
-
Nej du är inte fjantig. Jag har en man som jobbar som lastbilschaufför med. Han kör mellan Stockholm o Norge. Så förstår din känsla. Min största fasa att han är i Norge o ska köra till Sverige o sen båten hem. Men samtidigt måste han jobba. O d e ju inte säkert du får värkar på matten? Du kan ju få d på dagen med när han jobbar?! Kan du inte åka med honom? D gjorde jag med vårt första. Som tur var. För vattnet gick i lastbilen. V 38. Hade jag vart själv hade han inte hunnit hem
-
Jo klart att han måste jobba, men han kunde valt att jobba dagtid och då vara i närområdet. Så skulle det ta Max en timme för honom att ta sig hem om något skulle hända. Det behöver ju som sagt inte hända någonting under dessa två veckor, men det vore ju typiskt om det startar när man inte vill att det ska det!
-
Aha han är närmare på dagtid. Då förstår jag dig. Prata med honom. Han får väl byta tollbaka
-
Ja precis! Jo jag har redan gjort det, gjorde det redan när han fick frågan om han kunde köra natt. Förklarade hur jag kände men att valet i slutänden är upp till honom. Ksn ju inte tvinga honom direkt, men blev väl extra ledsen när han visste hur jag kände och ändå valde att köra natten.
-
Verkligen inte fjantig! Min sambo jobbar borta veckovis och när vi skulle ha flickan så tog han ut semester en månad innan bf för att jag var rädd att han inte skulle hinna hem annars, 25 mil bort och dessutom jobbar han i gruvan där täckningen är som den är. Dock kom dottern dagen innan han skulle vara tvungen att åka och jobba så kändes onödigt i efterhand.;) men förstår dig till fullo iaf!
-
Skönt att höra! Nu får jag väl bara hoppas på att förlossningen inte startar. För min del får den gärna göra det dock, börjar bli lite trött på magen nu!
-
Inte alls fjantig. Den sista månaden fick min sambo ta bilen till jobbet (tar tåg annars) bara för att hyfsat snabbt kunna komma hem om det skulle starta.
-
Du är absolut inte fjantig! Jag skulle känna exakt likadant. Jag väntar också mitt första barn (25/9) och min kille kommer få hålla sig i "krokarna" ju närmare vi kommer! Även att det är som du säger att man ofta går över tiden så är det alltid en trygghet att ha sin partner i närheten när det är i slutveckorna :)
-
Ja förstår din oro! Min sambo jobbar i Norge på veckorna och kommer hem torsdag eftermiddag, de tar ca 3 timmar för han att komma hem om han inte åker i rusningstrafiken, runt 4 då tar de betydligt mycke mer tid. Ja va jättenervös att han inte skulle hinna hem och att han skulle fastna i trafiken.. Ville ju såklart han skulle va med under allt ihoppa. Som tur va började värkarna en söndag morgon!
-
Jag kan förstå dig, du kanske få förvarna honom att du kommer ringa hem honom när du börjar känna regelbundet, även om det inte gör speciellt ont eller är långt emellan. Om han nu ändå ska iväg trots din oro och ovilja :/
-
Tack för alla svar och vad många det var som varit i liknande situationer. Nu känner jag mig lite bättre iaf, då det inte bara är "fjanterier" från mitt håll. Ha ju blivit lite mer beroende av min man under gaviditeten. Behövt mer gos osv. Han är förberedd på att jag ringer om det är något, kanske inte minsta lilla men om jag har väldigt ont tex. Men vi får hoppas på att hon väntar iaf två veckor till med att titta ut, sen är det fritt fram! :)
-
nä, det tycker jag inte. jag känner likadant när det gäller min pojkvän.
