i mars gjorde jag en abort. jag blev oplanerat gravid med min dåvarande pojkvän och jag var verkligen inställd på att vi skulle klara av det. Bebisen skulle ha kommit i slutet av september. Men det fungerade inte mellan oss och vi gick ifrån varandra på grund av att han var otrogen och konstant söp och hade ingen respekt för mig eller ens en tanke på att han hade sin bebis i min mage. Så jag gick igenom en abort för både hans och bebisens skull. Han hade ny flickvän som bara väntade på att jag skulle ta bort barnet och jag hade en skola att sköta och han var arbetslös och levde på soc. Det var ingen framtid för mitt kommande barn så jag gjorde det som kändes bäst för bebisen.
men åter till det jag vill ha lite åsikter om.. Jag är nu tillsammans med världens underbaraste kille och vi funderar på att skaffa barn till början av nästa sommar, alltså börja försöka i slutet av den här sommaren men jag har lite funderingar. Allting känns verkligen jätte bra mellan oss, som i en saga. Han har fast jobb och tjänar grymt bra! Hans släkt älskar mig och tjatar om en liten bebis titt som tätt. Min släkt älskar honom men tjatar dock inte än om bebis då jag bara är 18 år. Vi ska eventuellt köpa vårat drömhus nu tillsammans om han får godkännande av banken så allt är verkligen som gjort för en bebis OM det inte vore för ett problem, SKOLAN!
Jag är verkligen redo att ligga framför tvn med en liten bebis i famnen och torka spyor istället för att vara ute på krogen, jag har hunnit med några svängar och jag får ångest över det! Jag vill ju ha en liten bebis sparkandes i magen och min kille med.. Tror ni att det går att lösa det här med skolan??? Eller är det bäst att jag väntar??
som ni ser på namnet, fundersam.....