Hej!
Behöver någon annans åsikt här. Min man har blivit erbjuden en utbildninga han verkligen vill ha. Problemet är att han kommer att vara bortrest i två veckor och han kommer hem två veckor innan bf. Om han skulle behöva komma hem tidigare krävs det att det finns plats på flyget.
Under de två veckorna han är borta ska jag dessutom vara själv med våran 3åring.
Vet ju inte om bebis kommer att komma tidigt eller hur man kommer må på slutet. Jag vill ju inte vara självisk, men jag vill ju inte heller gå igenom en förlossning själv.
Hur hade ni gjort?
Vi skulle ställt oss frågan om jag som höggravid skulle åkt på utbildningen om det varit mig den gällt.
Är svaret nej skulle inte sambon heller åkt. Speciellt inte om det finns möjlighet att få samma utbildning i framtiden, även om det är ett eller t.o.m. två år tills nästa. Man vill väl inte riskera att missa sitt barns förlossning? Eller är en högre lön viktigare..?
Men det är ju såklart upp till ER hur ni vill göra. Jag kan däremot tycka att det är väldigt fel att han lagt över hela ansvaret att bestämma på dig! Det är ju nåt som ni måste diskutera er fram till tillsammans det är ju ER förlossning och ERT barn! :)
Jag kan inte berätta hur ni borde göra, men jag kan berätta hur jag skulle resonerat om jag vore i samma situation.
Om min pojkvän verkligen ville åka på en utbildning som hade den tajmingen till min beräknade födsel så hade jag låtit han åka iväg på den.
Har du en eller flera personer i din omgivning som du får stöd av ifall det skulle bli dags? Någon som finns för dig tills han kommer om det blir så. Det vet jag att jag skulle ha, vilket är en av orsakerna till att jag skulle uppmuntra min pojkvän till att åka. Om du däremot inte har annat stöd, så skulle jag önskat ha honom hemma för då skulle jag gjort.
Om barnet inte kommer medan kursen hålls, hade i alla fall jag i efterhand bara tänkt "jag skulle uppmuntrat han till att åka!" och jag hade nog hakat upp mig på den tanken en lång tid efteråt. Då skulle jag i stället chansa på något som gynnar honom.
Det blir nog bra oavsett hur ni gör!
Kram