ana-s

5 ana-s

16718 visningar

anorexi, amning?

hej, 

har ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa eller vad jag ska göra med. 

Har lidit av anorexi i ganska många år nu, när jag blev gravid, för ca ett år sen, var jag också sjuk, och var faktiskt inlagd för det då. Graviditeten gick jättebra. Självklart var det kämpigt med maten, men jag hade ju världens bästa motivation. Jag avskydde att gå upp, men gick ändå upp som jag skulle för mitt barns hälsa och välmående, det är ju prio ett för mig! Men jag var ändå väldigt strikt med vad jag stoppade i mig, och såg till att jag inte gick upp ett gram mer än jag var tvungen. 

Nu är det 9 veckor sedan jag födde min son. Han är helt underbar! Efter förlossningen gick jag ner väldigt mycket. Nu fortsätter jag, medveten att gå ner i vikt. Jag vet att jag äter alldeles för lite, men att gå ner i vikt är som ett beroende för mig!

Jag helammar min lilla pojke, och försöker att inte gå ner för snabbt för hans skull, och vförsöker få i mig så att mjölkproduktionen inte ska upphöra. den har minskat, men finns fortfarande tillräckligt så han blir mätt. Han går upp i vikt jättebra, och ligger tom. över kurvorna. 

MEN, fortsätter jag såär är det ju bara en tidsfråga innan mjölken sinar. Är underviktig som det är nu, och går fortfarande ner... Går hos en dietist och en kurator, men det räcker liksom inte. Jag vill verkligen få ordning på det här nu, vill inte hålla på och svälta mig och plågas av anorexin längre. VILL må bra för min sons skull! Men jag tror inte jag fixar det själv...

Har funderat på inläggning igen där jag var tidigare (drottning silvias anorexi avdelning, gbg). Men, tror inte jag kmr få plats där så fort, eftersom jag inte är SÅ underviktig, och tror knappast jag får ha min son med mig, och jag helammar ju.... det är verkligen ett dilemma, vad ska jag göra? ideér, tips?

1508 Svar (äldsta svaret först)
  • Att du har ett barn som du helammar är väl anledning nog att bli inlagd om du ber om hjälp, även om du kanske inte är så akut underviktig som andra just precis nu. Men med tanke på din bebis vore det ju dumt att vänta tills det är för sent och mjölken sinar (plus att han behöver en frisk ich välmående mamma som trivs med sig själv). Du märker ju själv att du är på vä nedåt och känner din sjukdom mer än någon annan. Så be om att få bli inlagd! Jag är sjuksköterska och har flera gånger varit med om att mammor legat inne med sina spädbarn på allt från ortopeden till neuroakut :) Krya på dig!
  • Usch, vilken jobbig situation! Uppenbarligen är det ju så att den hjälp du får just nu inte är tillräcklig. Finns det inte andra alternativ inom öppenvården då? Som KBT exempelvis. Mindfulness (medveten närvaro) är ett annat tips.

    Du måste föra massa väsen själv nu när du känner att det inte fungerar. Kontakta vården och ställ krav! Det är ingen som kommer att ge dig mer hjälp automatiskt och det får inte gå så långt att du blir riktigt riktigt dålig innan du får den hjälp du behöver.

    Du beskrev att det var lättare när du var gravid eftersom du var mån om att bebisen skulle få allt den behövde. Och det är minst lika viktigt nu! Din pojke behöver en frisk mamma. Försök hålla fokus på att du faktiskt behöver näring för att orka vara allt du kan för din son. Det går inte att orka gå på lekplatsen sen och stoja och stimma och busa om du inte äter. Jag menar absolut inte att skuldbelägga dig, utan menar bara att jag hoppas att du kan känna att du skiftar fokus från vad ditt anorexia-monster säger till dig och vad du egentligen verkligen VILL. 

  • 3

    ana-s

    5 ana-s

    Jo absolut, min son är ju anledningen och min motivation till att jag nu VILL ha hjälp. Innan så ville jag ju inte det, då ville jag bara bli lämnad ifred med min anorexi, nu är det en helt annan situation. 

    Det är svårt att söka hjälp och ställa krav på vård, när det i sig är "förbjudet" för äästörningen eller hur jag nu kan förklara det. men tänkte ringa min kurator idag, hoppas jag får tag på henne, och diskutera problemet, för såhär kan det inte fortsätta, Det går ju så snabbt utför. Och jag vet att det inte bara löser sig av sig själv...

    LindaMaria: Att man kan ha sitt barn med sin på en medicinsk avdelning kan jag tänka mig, men på en ätstörnings avdelning är det nog lite svårare. tycker dett borde gå visserligen, känns fel att jag ska behöva välja mellan vård till mig, eller min son, Självklart väljer jag då att stanna hemma med min son....