En viktig fråga tycker jag är om du skulle klara av ett till barn? Du behöver inte berätta omständigheterna kring din dotter men jag antar att det finns anledning. Du får gärna prata mer med mig privat på meddelande.

Be att få prata igenom det här med en kurator på abortkliniken. De har vana av rådgivning i knepiga situationer. Det är nog ganska mycket som spelar in. Som föregående nämner så finns det säkert en anledning till att ditt första barn är placerat. Har situationen ändrats så att du kan få hem henne igen nu? Om inte, kommer situationen förändras så att du får hem henne och kan få ha kvar barnet du väntar? Har du och pappan ekonomiska möjligheter att försörja era barn? Hur ställer han sig till graviditeten och har du hans stöd?

Du ska göra vad du anser är bäst för barnet/barnen! Tänk långsiktigt och försök tänka moget. En bra mamma tar beslut efter barnen hälsa å mående och inte efter sig själv.

Jag och pappan har ingen kontakt. Men jag jobbar på att få tillbaks dottern, hon har bott ifrån mig i ca 1,5 månad och har det enormt bra med sin farmor och farfar. Men soc drar ner på umgänget och då blir det svårt att rätta till det jag behöver. Ska på möte nästa vecka med socialhandläggaren. 

Prata igenom med någon. Kan du försörja och ta hand om två mycket små barn? Orkar du göra det själv? Vaknätter med en nyfödd (och kanske även det äldre barnet) och sen orka dagarna utöver det. Hur påverkar ett till barn dina möjligheter att få hem det barn du redan har? Hur du ska göra kan bara du svara på, men som Maskrosdamen så klokt skriver så är det inte dig själv du ska fokusera på utan vad som blir bäst för barnet/barnen.

Jag behöver tänka liiite på mig själv också. Ska jag behöva gå igenom en abot jag inte vill göra och eventuellt hamna på psyk så jag inte får träffa min dotter?

Ja, det är mycket att väga in. Klart du också är viktig men det är inte längre bara utifrån dig själv du ska fatta beslut. När man är förälder blir det ju att man sätter barnens bästa av sovit först.

För de första, varför tog du inte dagen efter piller om kondomen sprack? Kan ju tycka att du själv satt dig i den här sitsen, du vet ju hur barn blir till antar jag. Tycker du det känns respektfullt mot den dotter du redan har att skaffa ett barn till när du inte har ditt första barn hemma? Du skriver att dom inte kommer att ta det här barnet "direkt", men de kan ju fortfarande hända, vill du hellre genomgå ett sådant lidande än att göra abort? Du skonar dig själv och din dotter om du gör abort i den här situationen. Du hamnar inte på psyk, och resonerar du så, så behöver du förmodligen redan psykhjälp. 

Om du ska göra abort eller inte kan bara du själv bestämma, men tycker nog att det bästa inte är att behålla om du kanske inte ens får lov att ta hand om barnet sen. Det visar på mycket större ansvar att fokusera på det barn du redan har, än att skaffa ett till. Om de ser att du verkligen gör allt i din makt för att få tillbaka din dotter, så väger det nog tyngre än att du skaffar fler barn. Jag menar, de har ju inte flyttat din dotter helt utan anledning.

Tyvärr är det nog lite så att om du inte vill genomgå en abort, så ska du nog skydda dej bättre. Tänk på hur barnet kommer att få det. Det är ett trauma att gå igenom allt det som din dotter redan går igenom. Varför utsätta ett barn till för samma sak? Jag förstår att det inte är lätt, men i detta läget måste du försöka att sätta dina känslor åt sidan och tänka ansvarsfullt och vad som är bäst för barnet.

För det första visste inte jag att kondomen hade gått sönder o när han väl berätta va de för sent. Jag vill inte känna mig tvingad till aborten. Ja, jag kanske behöver hjälp från psyk men de enda dom skulle göra är o trycka i massa mediciner och det vägrar jag.

Ingen kan tvinga dig till abort. Men om man utgår från din fråga verkar din oro ligga i vad andra ska tycka om du behåller barnet. Det är det minst viktiga av allt. Jag tycker som sagt att du ska prata med en kurator på abortkliniken om det här. Du måste också ta reda på hur ett till barn påverkar situationen med barnet som redan finns. Hon är en mycket viktig del i allt och måste gå först. Vi vet ju ingenting om situationen so lett till att hon togs ifrån dig, eller hur dina chanser att få tillbaka henne ser ut. Det vet bara du.

Hej tjejen.. Du ska absolut inte känna dig tvingad till att göra en abort mot din vilja, jag vet själv hur det är att sitta i en sits där det inte riktigt gick som planerat och det är verkligen inte lätt. Men det du verkligen måste tänka igenom är om du själv klarar av att ta hand om även detta barn och om du kommer att klara av att hålla dig på fötterna om barnet skulle omplaceras.. Jag kan förstå att detta känns jätte jobbigt, för det är ju ändå ett barn som inte ens fått en chans i livet ännu. Men det enda jag kan säga är att du bör tänka igenom ditt beslut riktigt noga och det bästa är nog att ta upp detta på nästa möte med socialtjänsten, om du har någon möjlighet att få ha kvar barnet hos dig och om inte, vart kommer det att bo, hur ofta ni kommer att få träffas osv.. Det kan även vara bra att prata med någon du verkligen kan lita på om detta, för det är väldigt viktigt att du får rätt stöd oavsett vilket beslut du tar. (Skickar en styrke kram till dig!)

Hej. Hur har det gått för dig?
Jag skulle också gjort abort för en vecka sedan ca. Men jag ångrade mig i sista sekund för jag ville egentligen inte och visste att jag skulle må dåligt resten av mitt liv psykiskt om jag gjorde abort. Gör absolut inget du inte vill! Det är mitt råd!

Jag är en ung mamma och har redan 3 barn väldigt tätt och nu väntar jag mitt fjärde. Nu har jag och sambon fått det väldigt mycket bättre i vår relation än vi hade i början när vi fick första barnet. Kan säga att vi hade det extremt struligt då. Hela sambons sida ville att jag skulle göra abort. Min sambo hade hela tiden sagt att han ville behålla barnet men hans sida påverkade han så mycket att han ändrade sig. Men jag höll fast vid mitt beslut och det ångrar jag inte en sekund! Det är trots allt ett litet mirakel vi skapat!
Nu har vi 3, snart 4 barn och har det superbra. Sambon har jobb och jag är mammaledig. Han har alldeles nytt fått anställning efter att aldrig ha haft jobb. Allt löser sig efterhand!
Jag oroade mig också över vad andra skulle tycka. Har inte berättat mer än för föräldrar och syskon att vi väntar en till och är fortfarande oroad över vad andra ska tycka, men ändå känner jag att jag bryr mig inte.

Kan tillägga att jag är 21år och sambon är 25år. Så vi är vääldigt unga! Men vi klarar det lika bra som alla andra!

Lycka till vad du än väljer! Gör bara inget du skulle ångra! Gör vad du tycker känns bäst.