förlossnings berättelser.

jag kan dela med mig av min ;) allting började på julafton 2008, runt 10 på morgonen knäppte det till i magen, dock kände jag inget mer så tänkte inte på det, hade en trevlig julafton och tänkte inte alls på fl då jag hade 3 dagar kvar till bf och hade räknat med att gå över tiden. Gick och la oss runt kl 23, vid 02 vaknade jag till lite halft ett par gånger för jag trodde att jag hade magknip, det gjorde ont i magen men släppte när jag vände på mig, så somnade om ett par gånger när det blev så, vid 03 vaknade jag till och kunde inte riktigt somna om, så låg och tänkte lite, och efter ett tag slog tanken mig "shit, det kanske är värkar?!" så jag väckte min sambo som hjälpte mig att klocka värkarna, 4-5 minuters mellanrum. så jag gick upp och hoppade in i en varm dusch, tog 2 alvedon och väckte min mamma (vi bodde hos min mamma över jul och nyår för egentligen bodde vi 25 mil bort, men jag ville föda här nere så) men hon sa bara "det är inga riktiga värkar, för då kan du inte stå upp" (pratade med henne om det häromdagen, och fick svaret "haha, blev ju chockad när du kom och väckte mig!" :P) vid 05 började jag spy av smärta, så jag ringde fl som sa att jag fick komma in för det fanns lediga rum, och eftersom jag bara var 16 då så frågade dom om jag ville det för att få extra stöd m.m. Så vi gav oss iväg och det visade sig att jag var öppet 1,5 cm redan! jag är jätte nålrädd så hade skrivit i flbrevet att INGEN bedövning med sprutor! dock ändrade jag mig efter ett tag för lustgasen hjälpte inte, så blev ryggbedövning och gud så skönt! sov en halvtimme, badade och sen var det dags för ny undersökning, 6 cm! efter en liten stund blev det dags för krystvärkar, och 15 minuter senare, klockan 18.03, kom lilla stjärnan till världen! alldels perfekt, dock en stor chock eftersom enligt ul skulle det vara en kille, men natalie är lika älskad ändå!!! 11 timmar senare åkte vi hem :)

åh vad mysigt, helt underbart att läsa fl berättelser :)

Du kan få min förlossningsberättelse också ;) Vaknade kl 05.10 tisdagen den 4 augusti med värkar, gick på toa, (slemproppen hade börjat gå på fredagen) gick in och la mig i sängen igen, hade nog redan då förberett mig på att idag kommer något ske. Väckte Niclas, sa att det är nog på gång nu, har aldrig sett han stirra så när han va nyvaken. :D Haha! Han undra va som va på gång? Bebisen? Jo, de kan man väl säga :P Gick till hans moster för att låna telefonen vid 6.30, ringde förlossningen och hade värkar var 10:e minut så ja skulle höra av mig när dem kom närmare varann. Satt i en soffa och tänkte "ANDAS! Slappna av, tänk inte på att det gör ont!" Gick hem och duschade av mig lite för att få slappna av lite till.. Hjälpte inte så mycket.. Gick tillbaka till Niclas moster vid halv elva, va bättre att va där ifall om de blev dax att ringa förlossningen igen. Satt där till 12.15, ringde igen och sa att det började kännas lite jobbigt nu och att värkarna kom med 2 minuters mellanrum. Ringde pappa som kom och hämtade oss, väskan hade jag packat kvällen innan (vilken tajming) ;) Kom in till förlossningen 13.40, låg på rygg och hade det bekvämt, va öppen 5 cm när jag kom in. Fick fyra kvaddlar i ryggen, enda bedövningen under förlossningen! Eftersom vattnet inte gått ännu så tog dom hål på mödomshinnan (tror de heter så?) vid 15.40 och då började värkarna komma på rullande band, fick lägga mig på sida (vilket gjorde ASONT när värkarna kom!) frågade om jag inte kunde få lägga mig på rygg igen? Nja, det var bättre för barnet om jag låg på sida.. :/ Inte skönt! Fick iaf så intensiva värkar att jag ville krysta så jag fick stöna fram att: "Nu vill jag krysta!" "Okej, vi får kolla hur mycket öppen du är då.. Oj 9 cm, jo men krysta nu om du känner att det känns rätt." JOO! De kunde man nog säga. Tog i som aldrig förr! Visste inte att jag hade sånt krafter?! Mäktigt! Hade huvudet på utgång, när barnmorskan sa "Det är en svarthårig bebis!", jag började gråta då har jag för mig och sa till Niclas "Den har svart hår!!" I sista krystningen sa barnmorskan "nu måste vi larma! Den sitter fast" Va?! Jag fattade ingenting och sa "jag vill dö, jag vill dö nu! Niclas, jag kommer dö!" "NEJ, inte ska du dö!" sa barnmorskan. In kom de två (eller va de fler?!) till i vita rockar. Upp med mina ben, (jag spretade med benen så brett och högt som jag aldrig trodde var möjligt ens för den vigaste människan i världen!) Höll i mig i Niclas och i tjejen som stod bredvid mig. Känslan i mitt underliv när bebisen kom ut, den går inte att beskriva, det var det mest underbara jag någonsin känt (gråter) känslan av att det kom ut Någon ur mig, det går inte ens att beskriva, trots att jag varit med om det! Det går inte att beskriva med ord. Iaf, dom va tvungna att ta ut mitt nyfödda barn och hjälpa den igång med andningen, "Niclas, följ med bebisen!" "Ehh.. okej...?" (lite rädd och osäker tror jag att han va) Jag fick ligga kvar med benen i skyn och hörde bebisskrik från alla håll kändes det som.. "Hör du?" frågade barnmorskan. "Är det MIN?" :O En nick från barnmorskan, men jag kunde inte urskilja om det var EN bebis som grät eller om det var fler. Dörren öppnades och in kom en sköterska med en bebis i famnen och Niclas efter. I mun på varandra sa jag och sköterskan "Här är din dotter!"/"Vad blev det?!" "Oj, jag råkade ju säga det, det är en tjej!" "Niclas vi fick en tjej!!" Jag var 190% säker på att det var en kille! Fick min lilla Natha-Lee på bröstet och var nog den stoltaste som någonsin skådats! Dom skulle mäta och väga efter en stund och alla läkare och sköterskor hade tydligen slagit vad, för när någon ny kom in i rummet sa dom: "Gissa!" "4,5?" "Lägg till ETT KILO! 5720!" Japp! Jag hade tryckt ut en liten tjej på 57 cm och 5720 gram! "Det är rekord!!" Niclas fick ta Natha-Lee i famnen när dem skulle sy mig, hade fått testa lustgas innan men hade fått panik av masken, nu blev den dock min bästa vän! Jag andades som aldrig förr i den där masken, o doktorn sydde på. Då hör jag plötsligt Natha-Lee gråta till litegrann, eller om hon gnydde kanske.. Åh jag började skratta!! Det lät så otroligt KUL! Inte egentligen men lustgasen hade börjat verka! "Oj, lite mycket lustgas kanske?" Sa en sköterska. "JO!!" shhuuuuuuuu! Mer lustgas till Julia! Haha. Dom var klara med stygnen efter 15 minuter och då var det bara jag, Niclas och lilla Natha-Lee kvar inne i förlossningsrummet :)

Jätte roligt att läsa :O)

jag har min på min blogg, www.alexisreistad.blogg.se hittas under december har jag för mig :)

läs min i dagboken :D

http://mammamy.bloggplatsen.se/ :)

finns i min dagbok :)