Förlossning?

tror alla upplever en förlossning ganska olika! jo klart det var smärtsamt! men jag bara väntar på min nästa förlossning :D i mitt huvud vill jag ha 2 barn men MINST 4-5 graviditeter och lika många förlossningar :D men skulle nog aldrig kunna ha en förlossning utan att få sitt barn sen så de kommer antar att nästa graviditet kommer vara sista :( om jag inte får för mig att jag vill ha 3 barn en vacker dag =) jo och de känns exakt som att skita ut en vattenmelon :D hahah

Jag har haft så olika förlossningar men för mig har aldrig krystandes varit det jobbiga. Det har bara varit en befrielse och ett tillfälle då jag äntligen kan aktivt jobba själv och få resultat. Men jag har väl haft tur, som mest har krystandes tagit 15 minuter och det med första. Nu senaste hade bebisen kommit ut på första krystvärken om vi inte hållit emot gör att hinna ta emot barnet. I min första förlossning däremot så hann jag inte alls få någon bedövning och när jag var runt 8 cm öppen var jag helt säker på att något var riktigt fel och att det inte skulle gå vägen. Usch så hemskt det var! De hade tagit hål på hinnorna för mig och jag fick så fruktansvärt intensiva värkar efter det, det var därför vi inte hann med riktigt. Så inför andra var jag livrädd. Jag grät inne på förlossningen bara för att de diskuterade värkstimulerande, men så fick jag EDA innan och fick mig en riktig drömförlossning istället. Så med tredje uttryckte jag tydligt innan att jag kunde bli väldigt rädd och att jag ville ha EDA igen för att det fungerade så bra. Men så blev det ju inte alls eftersom jag var fullt öppen när vi kom in och det bara var att hålla emot tills någon kunde ta emot barnet. Lite av en drömförlossning det också, men samtidigt är jag absolut livrädd nu! Hur ska vi hinna in till sjukhuset??? Eller kommer det att bli något helt annat nu också? Blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Gud vad jag önskar att den lille redan var här... Men för mig äf det ju inte krystandes som oroar, den biten kan vi känner jag. Det är snarare smärtan i öppningsskedet och framförallt ovissheten. Rädslan för att inte hinna fram i tid. Sover så fruktansvärt dåligt av detta, ligger bara och väntar på rätt signal så vi kan störta iväg! Har ju dryga timmen in till förlossningen och så måste man få hit barnvakten också. Imorgon kommer jag att få åka in för bedömning så får vi iaf lite koll på läget... Om vi inte fått åka in innan dess. Inför min andra förlossning läste jag på lite, \"mod att föda\" tror jag. Det hjälpte faktiskt att ha lite strategier och fokus för att klara förlossningen.

Jag tyckte det inte var så farligt att föda(jämfört med vad jag läst om hur "alla" upplever en förlossning), jag hade väldigt starka värkar men jag tål oxå smärta. När jag inte hade någon paus mellan värkarna och krystvärkarna var värst, då ville jag bara hem till mamma så hon kunde få bort smärtan :) Menmen, jag skulle gärna föda barn igen, är bara livrädd att nästa förlossning skulle bli riktigt hemsk, man kan väl inte ha så tur att man föder två ungar och har lika lätt graviditet och förlossning båda gångerna? ;)

halloo på er,, trot eller ej men jag är SKIT rädd för sjukhus och förlossningar ,smärta sprutor osv, ändå väntar jag mitt 8e barn!! Jag vet att många tycker att jag r knäpp eller inte tror mig när jag säger att jag är jätte rädd! Men nu har jag lärt mig att jag ber om en aurora barnmorska (ibland heter dem anima) så skrivs det ner i journalen att man är rädd, i min står det oftast att jag är rädd att få paniken ,tappa kontrollen. Grejen är det att jag föder snabbt och vill egentligen vara inne på sjukhuset för att veta att jag hinner in, har räddsla att föda inför barnen hemma!!genom att det oftast går snabbt (min nästa sista tog 40 min sen första värken ) så blir det så jävla intensivt, jag vill upp å gå och man kommer liksom bara ett steg ifrån sängen för sen käns det som någon hugger med samorajsvärd igenom hela kroppen. Är man aurora patioent så kan jag ha bestämt med henne att jag vill ha Edan insatt på rätt ställe innan värkarna kommer igång så det bara e för dem att fylla på den när den behövs. Ett tips att stå framåtlutad på knä när du ska krysta för då får inte du samma tryck på ändtarmen. mina krysningar har gått så fort så dem ber mig stoppa upp och det är svårt!! och sen tycker jag att det är jobbigt att man hör andra i samma situation som kanske skriker och gråter ,så blir man ännu mer stressad. så jag ska be om en aurora även denna gång och skriva ett förlossningsbrev så att det är jag som tar "komandot" över min förlossning och inte förlossningen som tar komandot över mig:-) Vi får se hur det går!! Lycka till nu allihopa!!

Jag höll oxå emot först. O min BM sa till mig:" Du håller emot, varför håller du emot? Lyssna på din kropp. Bebisen ska ut. Jobba med din kropp och inte emot". Då tänkte jag för mig själv "nu jävlar ska hon ut. Jag vill hålla henne. Vill ha henne hos mig". Krystade för kung o fosterland o visst fan gör det ont! Men just nu när jag sitter och försöker kommaihåg HUR ont det gjorde kan jag inte minnas det. Lustgasen vet jag hjälpte mig väldigt mycket med just sluttampen... o hade sängkanten varit en människa hade jag åkt fast för mord. Den tog emot mycket stryk.

Trodde också att jag skulle dö. Hade krystvärkar i 4,5 timma (!) och det var fruktansvärt. Men inför denna förlossningen har jag bestämt att ta kontrollen själv (får se hur det går haha..) men kan tipsa om boken \"föda utan rädsla\" som ger massa bra å konkreta tips (bla andningstekniker) å nu känner jag mej mkt lugnare. Lycka till!!!!